Al-Nakba

13 maj 2020

Al-Nakba, katastrofen, där hundratusentals palestinier fördrevs uppmärksammas den 15 maj - i år det 72 år sedan och generationer av palestinier i flyktingläger slåss fortfarande för rätten att återvända. 

Historisk återblick

Under den franska invasionen av arabvärlden, 1799, erbjöd Napoleon judarna att få Palestina som sitt hemland. Detta förverkligades inte just då men idén levde vidare. 

I början av 1900-talet aktualiserade britterna denna plan samtidigt som sionisterna sökte stöd hos de västerländska makterna för en massinvandring av judar till Palestina och för att få stöd för rätt till landet. Britterna hade naturligtvis ingen moralisk, politisk eller laglig rätt att lova bort ett land som hörde till araberna men 1917 deklarerade den dåvarande brittiska utrikesministern, Arthur James Balfour, deras stöd för ett “nationellt hem för det judiska folket” i Palestina. Den stora tillströmningen av sionister möttes av palestinskt motstånd men stora landområden blev nu israeliska bosättningar och tiotusentals palestinier förlorade sina hem. Izz Al-Din Al-Qassam, en syrisk ledare bosatt i Haifa, manade till väpnad revolt men 1939 slogs upproret ned och palestinierna fann sig nu slåss mot två fiender; den brittiska kolonialmakten och de sionistiska väpnade styrkorna. 

FNs generalförsamling föreslog att Palestina skulle delas i en judisk och en arabisk stat. Vid denna tidpunkt utgjorde dock judarna i Palestina ungefär en tredjedel av befolkningen men förslaget innebar att de skulle få 55 procent av landet. Palestinierna och deras allierade avslog förslaget. Sionister accepterade dock, kanske inte helt överraskande, förslaget - men de accepterade inte de föreslagna gränserna utan kampanjade för att få en ännu större del av det historiska Palestina. 

Budskapet var tydligt: Palestinierna måste lämna landet eller dö. 

I början av 1948 hade de sionistiska styrkorna ockuperat dussintals palestinska städer och byar och fördrivit tusentals palestinier därifrån - inte sällan genom organiserade massakrer. Samma dag som de brittiska styrkorna drog sig tillbaka, 14 maj, utropade den sionistiska ledaren, David Ben-Gurion, staten Israel. Både USA och dåvarande Sovjetunionen erkände omedelbart Israel. Över en natt hade palestinierna blivit statslösa. Allt medan den etniska rensningen fortsatte utbröt krig mellan den nya staten Israel och de omkringliggande arabländerna. 

Folke Bernadotte

FN utsåg den svenska diplomaten Folke Bernadotte till medlare i konflikten. Han såg palestiniernas lidande och uppmärksammade deras svåra situation. Bernadottes försök att få en fredlig lösning och ett slut på den etniska rensningen tog dock stopp när han avrättades av den sionistiska rörelsen i september 1948. Mordet planerades av Sternligans operativa chef i Jerusalem – en man med det något ironiska efternamnet Zetler.

Den stora katastrofen 

Enligt den israeliska historikern Ilan Pappe var strategin att fördriva palestinierna från deras land en långsam och medveten process som tog sin början i mars 1947 under möten mellan sionistiska och militära ledare. Palestinierna attackerades, dödades och fördrevs ut ur Palestina till olika flyktingläger. Många räknade med att bara fly undan striderna för att därefter kunna återvända till sina hem men i mitten av juni 1948 fattade Israels regering ett formellt beslut om att inga flyktingar skulle tillåtas återvända.  

Den palestinska nakban slutade dock inte 1948. Den pågår fortfarande liksom det palestinska motståndet! 

Israels annektering av Västbanken måste stoppas!

8 maj 2020

I dag, 8 maj 2020, är det 75 år sedan Tyskland kapitulerade. Det blev slutet på en fruktansvärd period i Europas historia med ett gigantiskt folkmord. Konsekvenserna av detta folkmord finns tyvärr kvar i dag, genom att det judiska folket fortfarande känner stark osäkerhet. Den osäkerheten har gått ut över det palestinska folket, som stegvis blivit fråntagna land och rättigheter. Det senaste hotet är förslaget att annektera stora delar av Västbanken, ett förslag som ingår i den av USA formulerade "fredsplanen" som lagts fram utan att någon representant för palestinierna medverkat.

Nyligen krävde 127 parlamentsledamöter i United Kingdom att regeringen offentligt ska klargöra för Israel att varje annektering kommer att få allvarliga konsekvenser inklusive sanktioner. De skriver att ord inte räcker eftersom premiärminister Netanyahu har ignorerat tidigare uttalanden, och det är nödvändigt att förhindra detta oerhört farliga prejudikat i internationella relationer. Internationell lag är kristallklar. Den ryska annekteringen av Krim 2014 är ett aktuellt exempel på att UK kan motsätta sig med lämpliga medel inklusive kraftfulla sanktioner.

Till skillnad från UK har Sverige erkänt Palestina. Det känns därför synnerligen angeläget att Sverige som nation och genom EU driver att Israel ska utsättas för kraftfulla sanktioner om det blir verklighet av den annektering av delar av Västbanken som Israels nya enhetsregering hotar ske från och med 1 juli. Den skulle vara ett flagrant brott mot internationell rätt och grundläggande folkrättsliga principer. Annektering skulle utplåna förutsättningarna för en palestinsk stat och beröva palestinier all möjlighet till meningsfull demokratisk representation.

Tomas Cronholm

Läs vidare:

The Guardian

Aftonbladet

Intervju med Jord och Frihet

30 apr. 2020

Hej Jord och Frihet!

Ni är en ideell förening med stort fokus på palestiniernas kamp.

Vilka är ni? 

Vi är en relativt liten grupp vänner och kamrater, flera med bakgrund i den anarkistiska och syndikalistiska miljön i Stockholm, Malmö och Göteborg (men inte uteslutande). Då och då får vi också hjälp i vårt praktiska arbete av vänner och intresserade. Vi började vårt arbete för Palestina 2004 efter att ha varit i kontakt med franska vänner som arbetade med import av palestinska produkter, främst olivolja. Föreningen Jord och Frihet har anor längre tillbaka än 2004, men då med en annan slags inriktning. Flera av oss har gjort resor till Palestina sedan starten av verksamheten, bland annat för att hjälpa till med olivskörden under hösten, knyta kontakter med de bondekooperativ vi köper varor av och stärka våra band till de partners vi arbetar med, främst PARC/Al Reef, men även med tvålfabrikanter i Nablus, sjaltillverkare i Al Khalil/Hebron och kvinnokooperativ.

Allt vårt arbete är ideellt. Det överskott vi får in använder vi dels till att skaffa oss en buffert för framtida inköp och dels för att kunna genomföra stödprojekt till det palestinska folket. Vi har bland annat köpt rullstolar till människor som skjutits vid demonstrationer i Gaza, planterat olivträd i flickskolor i östra Jerusalem och ekonomiskt stött läkarorganisationer i Gaza.

Ni använder begreppet “solidarisk handel” - vad innebär det? 

För oss innebär solidarisk handel ett samarbete med de palestinska bönderna. Till skillnad från till exempel Fair Trade, där olika slags krav ofta ställs på bönder eller bondeorganisationer i Syd från grupper i Nord, för att tillgodose ett behov här. Vi har valt att utgå från bönderna och deras företrädare, från deras behov och önskemål och vi försöker ta reda på om de behoven och önskemålen kan möta våra kunders önskemål. Vi anser att det är en handel på mer jämlika villkor. Vilket naturligtvis inte innebär att vi inte är med och diskuterar kvalité, förbättringar osv. Vi köper dessutom bara av det överskott bönderna har och accepterar att stå över handel de enstaka år då produktionen bara täcker de lokala behoven på Västbanken och i Gaza.

Vad betyder Jord och Frihet för palestinierna? 

Vi vet att vår import av palestinska varor betyder mycket för hela det palestinska civilsamhället. Vi får höra det varenda år av våra partners och vi får höra det direkt av bönderna när vi besöker dem. Jordbruket försörjer en mängd familjer på Västbanken och förutom att vi betalar bönderna hälften av de pengar vi köper varor för i förskott så innebär överskottet de får att de kan förbättra sina odlingsmetoder och över lag stärka den sektorn. Det stora intresset för ekologiska produkter här i det globala Nord har dessutom gjort att ekoodling tagit ordentlig fart i Palestina, vilket bönderna är stolta över. Eftersom våra partners bara kontrakterar kooperativ, och även hjälper bönderna och kvinnogrupper att starta kooperativ stärker även vår handel både kvinnor i Palestina och det gemensamt ägda och förvaltade.       

Om man vill köpa något - var hittar man varorna? 

Våra varor hittar du främst hos oss: de flesta av våra kunder gör förbeställningar genom ett beställningsformulär på vår hemsida flera månader innan lasten anländer, för att sedan hämta upp varorna själva eller få dem levererade till sig av oss. Men de säljs även i många av landets Emmausbutiker, i mindre butiker för rättvis handel, hos olika organisationer eller i affärer som säljer ekologiska produkter. Då och då kan du även hitta delar av vårt sortiment i någon enstaka ICA-handel.

Tack för att ni berättat om er verksamhet för oss!

OLIVERNAS LAND

24 apr. 2020

Olivträd är en symbol för fred över hela världen och också en kraftfull symbol för palestinsk tillhörighet. Av de cirka 12 miljoner träden finns en majoritet på Västbanken och produktionen försörjer cirka 100 000 familjer. Samtidigt är olivolja från Västbanken kanske också den mest politiska matvaran i hela världen. 

Enligt internationell lag måste israeliska myndigheter säkerställa att civilbefolkningen i oPt (occupied Palestinian territory) har rätt att röra sig fritt, att arbeta och att försörja sig. 

Tusentals odlare nekas tillgång till sina olivträd på grund av säkerhetsskäl eller omöjligheten i att kunna bevisa att de har en förbindelse till landet. Många palestinier har tröttnat på att söka tillstånd då de tidigare nekats och andra vägrar av principiella skäl. De flesta odlingar är bara öppna några timmar om dagen vilket hindrar odlarna från skötsel och förstås påverkar kvaliteten på oliverna och oljan. I riskområden, som exempelvis runt bosättningarna, syftar denna tidsbegränsning till att skydda från attacker av bosättarna men ger egentligen bara negativa konsekvenser för dessa odlare. Buffertzonen i Gaza hindrar också odlarna från att få tillgång till sina träd och det är inte ovanligt att varningsskott avfyras. 

Inte heller träden skyddas från attacker

FN menar att 7 500 träd, under 2011, drogs upp, brändes ned eller vandaliserades på annat sätt av israeliska bosättare. Av de 97 klagomål som gjordes gällande bosättares attacker på palestinska träd ledde ingen (noll) till något gripande.

Israeliska bosättare drar upp olivträd i byn Al-Jabaa, söder om Bethlehem (januari 2020)

“Situationen blir allt värre. Att få tillgång till vissa av våra odlingar är nu farligt” säger Ahmad Najjar, en odlare som fått sina träd fällda och attackerats med stenar.

Våldet från de israeliska bosättarna på Västbanken är inte en slump 

De riktar tvärtom in sig på palestinska byar nära bosättningarna eller vägarna dit. Attackerna syftar till att försvåra för palestinierna att bruka sitt land och därmed få dem att flytta så att bosättarna kan utöka sina olagliga områden. Attackerna består exempelvis av direkt våld och stenkastning samt förstörda verktyg och träd. De israeliska soldater som skall skydda palestinierna under skördesäsongen gör inte mycket för att förhindra detta. 

I oktober 2019 samlades cirka 1000 aktivister från Rabbis for Human Rights och den israeliska gräsrotsorganisationen Standing Together för att, för 17:e gången, delta i olivskörden i de palestinska byarna Yusuf, Burin och Atara på Västbanken - i solidaritet med de palestinska jordbrukarna. De drevs dock bort av IDF (Israeli Defence Forces) och gränspolisen. 80-åriga Rabbi Moshe Yehudai och fyra andra frivilliga blev attackerade av över 30 bosättare och Yehudai fick föras till sjukhus med en bruten arm. Organisationens ordförande Roula Daud lät meddela att aktivisterna inte tänkte ge efter för statsstött våld från bosättare. “Vi står enade, judar och araber, med de boende på Västbanken”, sa Daud. 

Tove Sohlberg

www.bbc.com

imemc.org

premiere-urgence.org

grassrootsonline.org

btselem.org