Arkeologi som vapen

2 sep. 2025

Arvet efter kolonialism och nationalism i Palestina, Israel och på Cypern

Denna studie består av några reflektioner kring sambandet mellan arkeologi och nationalism i Palestina och Israel, samt effekterna av kolonialismen som haft ett djupgående inflytande på kulturarvet i Palestina och Israel. Under 1800- och 1900-talen utövades arkeologi i Palestina främst av utlänningar från Väst, som fokuserade på vad de ansåg vara viktigt ur sitt perspektiv. Politiska avsikter låg i allmänhet bakom olika arkeologiska expeditioner i Medelhavsområdet.

I Israel har arkeologi och religion utnyttjats för att bygga upp den israeliska staten och spelar fortfarande en avgörande roll för att rättfärdiga Israels territoriella krav. Berättelser och myter om forntiden har konstruerats för politiska syften. Och används ännu i stor utsträckning för att hävda en förmodad kontinuitet med det forntida Israel. Israelerna menar att de erövrade Palestina under Guds beskydd, som de anser gav dem besittning av landet. Detta har förvandlat arkeologin i Israel till ett effektivt politiskt verktyg.

I Palestina har arkeologin djupa koloniala rötter, vilket är ett arv från det brittiska mandatet mellan 1920 och 1948. Landet har stått i centrum för judiska, kristna och muslimska intressen i årtusenden, vilket illustreras av det rika arkeologiska, historiska och religiösa arvet - i synnerhet i Gazaremsan. Kulturarvet är av enorm betydelse och utgör en del av palestiniernas identitet i en begränsad och ockuperad tillvaro. När staten Israel bildades 1948 fick den bibliska arkeologin genast hög prioritet. Den bibliska världsbilden har dominerat eftersom judiska och kristna fundamentalister i över hundra år finansierat arkeologiska projekt, genomfört utgrävningar samt med ensamrätt tolkat fornfynden. Den bibliska arkeologin har blivit en miljardindustri och en ultrareligiös, amerikansk specialitet, präglad av bedrägerier och forskningsfusk. Hundratals platser i Palestina har plundrats och en illegal handel med kulturförermål har länge pågått. Handel med antikviteter har varit laglig i Israel sedan 1978 och en blomstrande antikhandel hjälper till med att erbjuda förfalskad dokumentation. Denna marknad är ett effektivt medel för penningtvätt och smuggling av plundrade antikviteter från hela Mellanöstern. Många föremål kan ha kommit från National Museum of Iraq, som plundrades efter den amerikanska invasionen 2003. USA-baserade konsthandlare och miljardärer har köpt tusentals irakiska fornfynd från återförsäljare i Förenade Arabemiraten och smugglade dem senare till USA och Israel med hjälp av förfalskade dokument.

Det internationella samarbetet är oerhört viktigt för Palestina och har fungerat bra. Ett exempel är den palestinsk-svenska utgrävningen vid Tell el-Ajjul i Gaza i södra Palestina som pågick under flera säsonger 2000 och 2003. Gaza har sällan förknippats med vare sig arkeologi eller en lång och rik historia. I tusentals år var platsen ett handelscentrum och en förbindelselänk mellan Asien, Afrika och Europa. På 1300-talet f.Kr. fanns här en av det faraoniska Egyptens yttersta utposter på gränsen mot Kanaan. Ruinerna av en stor bronsåldersstad har grävts fram i Gaza och har visat sig vara ett stort handelscentrum från omkring 1650 till 1300 f.Kr.

Sedan oktober 2000 har omistliga kulturarv i Palestina drabbats av bombanfall som orsakat förödelse. Belägringar, utegångsförbud och militära avspärrningar har hindrat palestinska myndigheter från att skydda kulturarvet. Under det senaste kriget mot Gaza 2023/2024 utplånades en forntida hamn och en oskattbar osmansk byggnad. Nästan 200 platser av historisk betydelse har förstörts eller skadats i israeliska flygräder i Gaza under de senaste 150 dagarna. Museer, moskéer, kyrkor och och kloster – inget har sparats.

Betydelsen av Palestinas rika kulturarv undergrävs kontinuerligt av ockupation och konfiskering av mark sedan staten Israel bildades. Ett annat hot är den mur som Israel har låtit bygga och som skär in i Västbanken och Gaza. När muren är klar kommer Israel att ha kontroll över mer än 4500 fornminnesplatser.

Forskare anser idag att arkeologer har en viktig roll och behöver ta ett mer etiskt förhållningssätt till politiken i den region där de arbetar. All forskning om det förflutna är influerad av politik och samtida perspektiv och det är av stor vikt att arkeologer tar aktiv ställning mot politiskt missbruk. Arkeologin exploaterats av högerextrema rörelser och politiska partier som konstruerat falska berättelser om ett storslaget förflutet och gör anspråk på äganderätt till kulturarvet. Inom arkeologin finns också problemet med populism, som ofta förknippas med extrem nationalism och rasism. Arkeologer och genetiker har under de senaste åren sett hur fynd av förhistoriskt DNA har misstolkats och använts som argument om ras och etnicitet.

Ny bok: https://uploads.staticjw.com/pa/palestinagruppenstockholm/archaeology-as-a-weapon.pdf

Marie-Louise  Winbladh
Arkeolog, författare, forskare
Intendent för Cypernsamlingarna 1971-2001
http://cypernochkreta.dinstudio.se

Om det oacceptabelt acceptabla

31 aug. 2025

Israelisk militär bombar ett sjukhus i Gaza, dödar patienter och sjukvårdspersonal samt flera journalister som arbetar för internationella nyhetsbyråer. “Det är fruktansvärda nyheter” konstaterar den svenska utrikesministern.“Det är oacceptabelt att journalister dödas i tjänsten”.

Oacceptabelt, således. Samma formulering har i olika grad använts av andra ministrar om andra händelser, på andra platser – inte minst i Palestina. Det mesta som drabbat palestinierna har varit och är oacceptabelt: massakrer på civila, raserande av bostadshus, attacker mot och förstörelse av sjukhus, mord på räddningsarbetare och sjukvårdspersonal, fördrivning, framkallande av svält. Ja, hela ockupationen är enligt olika FN-organ, internationella domstolar, människorättsorganisationer och ledande politiker i grunden just – oacceptabel.

Vad betyder då oacceptabel? Och hur länge är någonting oacceptabelt innan det förvandlas till att bli acceptabelt? Gäller det överallt? Och alltid?

En filmsnutt ur en dokumentär från andra världskrigets Warszawa. I bakgrunden muren runt det judiska ghettot, där människor långsamt svälter ihjäl. Utanför ett normalt liv med spårvagnar och människor som skyndar förbi med portföljer och matkassar. En normalitet i det onormala. En oacceptabel situation, accepterad av omgivningen. Förövarna fick sina straff efter kriget. Och eftervärldens dom har varit hård.

Lastbilarna utanför Gaza, fullastade med mat till de hungrande som inte får ta del av den på grund av Israels blockad. En helt katastrofal situation enligt alla humanitära aktörer. Helt oacceptabel. Men egentligen har situationen i Gaza under 16 år av blockad varit oacceptabel mest hela tiden: stängda gränser, begränsad införsel av förnödenheter, otjänligt vatten, icke fungerande avlopp, en sjukvård som inte kunnat ge behandlingar för allvarliga sjukdomar som cancer och människor som hindrats lämna området för vård. Ett gigantiskt utomhusfängelse i princip obeboeligt enligt FN. Men på något sätt accepterat av politiker besjälade av hög moral och kristna värderingar.

När nu ockupationsmakten godkänt planer på ytterligare 5.300 bostäder på palestinsk mark, och att området delas mitt itu för att hindra en sammanhållen palestinsk stat, är det helt oacceptabelt enligt världssamfundet – som även tidigare i många år förklarat det israeliska bosättandet på ockuperad mark oacceptabelt och utan giltighet. Men varför har man då så länge accepterat det?

Det sägs att en flyttkartong som inte öppnats på ett par år inte behöver öppnas alls eftersom ingen uppenbarligen efterfrågat innehållet. Om samma tanke används om Palestina har situationen – då man inte gjort något för att förändra den – sedan länge förvandlats från oacceptabel till acceptabel. Eller rättare sagt kanske oacceptabelt acceptabel.

Den ryska invasionen av Ukraina, oacceptabel enligt internationell lag, resulterade i omedelbara reaktioner från omvärlden med ekonomiskt och vapenstöd till de ockuperade, och upprepade sanktionspaket (i nuläget 18 stycken!) mot ockupationsmakten. Här betyder uppenbarligen oacceptabelt – oacceptabelt.

Men hur skall vi veta när våra makthavare menar att oacceptabelt betyder oacceptabelt? Eller tvärtom? Ja, vad gäller Palestina är det enkelt: oacceptabelt betyder acceptabelt. Frågan är då om detta är – acceptabelt?

Gunnar Olofsson

Två läsvärda böcker om livet i Palestina

29 aug. 2025

Isabella Hamad: Enter Ghost (Vålnaden in)

En grupp palestinier som bor på båda sidor av muren sätter upp Hamlet på arabiska på Västbanken – till att börja med i Betlehem men den scenen rivs av den israeliska militären så det blir lite mer primitivt i en by i B-området utanför Ramallah. Splittringen av Västbanken i A-, B- och C-området beskrivs och påverkar handlingen liksom alla vägspärrar och de ständiga trakasserierna och misstänksamheten.

Huvudpersonen Sofia kommer till Haifa från London 2017 på semester. I London har hon sin pappa och i Haifa besöker hon sin äldre syster. Systrarna har brukat tillbringa somrarna i Haifa. Som utbildad skådespelare blir Sofia tillfrågad om att spela Hamlets mor i pjäsen. Konflikter och försoning mellan systrarna skildras trovärdigt och gripande.

Berättelsen handlar i stor utsträckning om svårigheterna i projektet. Det blir både konflikter och intima relationer mellan deltagarna liksom misstankar om läckor till myndigheten. Hårt arbete med repetitioner avslutas med festande, gruppen får problem med elavbrott och framför allt med den politiska situationen där israelisk militär plötsligt kan dyka upp och spreja smutsvatten, skjuta tårgasbehållare eller hindra transport genom vägspärrar.

Vi får ta del av Sonias egna minnen från första intifadan där ett besök i Betlehem gör ett starkt intryck både i skildringen av födelsekyrkan och av en hungerstrejkande pojke i ett närbeläget flyktingläger och hans förtvivlade mor. Genom hennes far och en återfunnen kassett med en intervju får vi veta mer om Nakba och om katastroferna i Libanons flyktingläger. Dessutom diskuteras dagsaktuella händelser som blockaden av Al-Aqsamoskén och demonstrationer vid utomhusböner.

Boken är oerhört rik på detaljer och personerna och speciellt Sonia skildras intimt på gränsen till utlämnande. Det gör berättelsen engagerande och levande. Texten är ibland som ett teatermanus som går över från pjäsen Hamlet till dialog mellan skådespelarna. Dialogen återges också i sms eller telefonsamtal, och också dessa formgrepp gör att berättelsen känns naturlig.

Romanen är en utomordentlig och stark skildring av palestiniernas vardag under ockupation och apartheid. Den bottnar i den historiska bakgrunden och har samtidigt mycket att säga om teater som konstform och uttrycksmedel.

Översättningen till svenska av Alva Dahl och hennes problem med den har beskrivits och recenserats i Dagens Nyheter 2024-11-06: https://www.dn.se/kultur/isabella-hammad-har-skrivit-en-suveran-roman-om-svarigheterna-med-att-satta-upp-hamlet-i-palestina/

Nathan Thrall: A Day in the Life of Abed Salama.

Undertitel A Palestine Story. Boken vann Pulitzerpriset för facklitteratur 2024.

Medan Enter Ghost är en roman med faktainnehåll är detta en faktabok som känns som en roman. Utöver att skildra en verklig händelse och dess bakgrund är boken försedd med en lista över personerna, en gedigen källförteckning, ett index och flera kartor över bland annat E1-området som just hotas att bli bebyggt av Israel så att den palestinska staten klys och förlorar all förbindelse med Östra Jerusalem.

Den avgörande händelsen beskrivs kortfattat i prologen. Det var en trafikolycka på Västbanken 2012 strax norr om E1-området som ledde till att 5-åriga Milad brännskadas svårt. Hans far Abed Salama kommer till olycksplatsen och försöker förstå vart sonen förts. Först efter DNA-analys får han veta att en svårt bränd kropp är hans sons.

Den politiska bakgrunden med apartheidpolitiken, muren, bosättningarna och husrivningarna beskrivs utmärkt och sakligt, liksom hur allt detta påverkar det som sker vid olyckan och i sin tur avsevärt försvårar räddningsarbetet. Vi får också veta mycket om Abed Salama och hans familj och om en läkare som kommer tidigt till platsen, liksom om Milads skolgång och vardag.

Boken är en skrämmande läsning om hur det rapporteras både i media och på facebook om olyckan och hur palestinska barns liv är mindre värda.

Recension: https://themarkaz.org/a-day-in-the-life-of-abed-salama-a-palestine-story/

Tomas Cronholm

Nakba 2025

13 maj 2025

Den 15 maj högtidlighålls minnet av Al Nakba, katastrofen, 1948 då mer än halva befolkningen i det historiska Palestina fördrevs. 77 år senare kan ingen längre blunda för att den etniska rensning som inleddes i samband med staten Israels bildande fortfarande pågår. I Gaza har den eskalerat till ett folkmord. På Västbanken massfördrivs människor från sina hem i områden som Jenin, Tulkarem, Masafer Yatta och Östra Jerusalem.

Fler än 750 000 palestinier fördrevs under Al Nakba 1948. Omkring 12 000 människor dödades och fler än 450 byar jämnades med marken. Flyktingarna sökte tillfälligt skydd i Gaza, på Västbanken och i grannländerna i väntan på att kriget skulle ta slut så att de kunde återvända hem. 

Än idag lever flyktingar från 1948 och den andra stora fördrivningen, 1967 när Israels ockupation inleddes, i flyktingläger – och fördrivningen fortsätter. I Gaza, där en stor majoritet av befolkningen är flyktingar och ättlingar till flyktingar från 1948 och 1967. På Västbanken, där tiotusentals flyktingar och deras ättlingar tvingas iväg från sina hem, marker och egendomar. I Östra Jerusalem, där palestinier tvingas antingen riva sina egna hem eller betala notan när israeliska myndigheter gör det.

De sår som historiens oförrätter skapat kan inte börja läka innan nuets oförrätter upphör. Flyktingarnas rättigheter måste respekteras. Fördrivningen och folkmordet måste stoppas.

Det internationella samfundet har en skyldighet att ingripa. Efter 77 år är det uppenbart att Israel måste tvingas att följa internationell rätt och FN-beslut. 

Stoppa vapenhandeln 
Häv associationsavtalet 
Inför sanktioner

Läs mer om Al Nakba palestinagrupperna.se/nakba
Lyssna till PalestinaPodden om Al Nakba https://shows.acast.com/palestinapodden/episodes/al-nakba