Arkeologisk rensning – det pågående mordet på Palestinas kultur

Det finns i princip två sätt att göra sig av med ett folks kultur. Antingen att eliminera den – helst tillsammans med den aktuella folkgruppen – eller att helt enkelt ta över den, och göra den till sin egen. I fallet med det ockuperade Palestina använder Israel båda metoderna.

Samtidigt som israeliska arkeologer i november 2025 deltog i den 125:e årliga konferensen med “American Society of Overseas Research” (ASOR) annonserade Israels regering planer på utgrävningar i och kring byn Sebastia, norr om Nablus på det ockuperade Västbanken. Planerna innebär, om de förverkligas, den hittills största expropriationen av palestinskt land för arkeologiska ändamål.

Sebastia är en plats av arkeologiskt extremt stort värde – med lämningar från järnåldern, rester av kung Ahabs palats och kung Herodes tempel till kejsar Augustus ära. Här finns en välbevarad romersk teater, en bysantinsk kyrka och mycket annat. En utgrävning enligt rådande israeliska riktlinjer riskerar att, utöver att allvarligt skada vardagslivet för Sebastias invånare – bland annat hotas runt 3.000 olivträd av förstörelse – radera ut andra delar av områdets kulturskatt än den rent judiska.

Sebastia är inte det enda exemplet på “arkeologisk rensning”. Andra exempel är Davids park i det ockuperade östra Jerusalem, byn Susya i Hebron Hills på södra Västbanken, och Nabi Samwil nationalpark. Det finns många fler. I Gaza har 5.000 år av historia i princip utplånats av två års israeliska bombningar, och enligt FN:s organ för Utbildning, Vetenskap och Kultur (UNESCO) arbetar man nu frenetiskt för att försöka rädda något av omkring 145 viktiga arkeologiska lämningar – en kamp mot klockan som man uttrycker läget.

UNESCO har många gånger kritiserat Israel för det vårdslösa och kulturellt segregerande sätt man bedriver utgrävningar, och inom såväl ASOR som “European Association of Archaeologists” (EAA) har röster höjts för att utesluta israeliska arkeologer på grund av deras oetiska sätt att bedriva sitt arbete – något som givetvis genast bemötts med anklagelser om antisemitism. “Vi kommer inte längre att lämna över vårt arv till mördare” sammanfattar ministern för kulturellt arv, Amichai Eliyahu, inställningen till den palestinska kulturen. “Det här är vårt historiska hemland; vi kommer aldrig att lämna den här platsen”.

Men Israel, som ju inte har något eget enhetligt kulturarv, har också tagit över delar av den palestinska och levantinska kulturen att användas som sin egen. Det handlar om klädedräkter, mat, musik och annat. Således har bukettanemonen (Anemone coronaria) och den kanaanitiska hunden, båda med ursprung i Medelhavsområdet, samt den allmänt förekommande härfågeln, utnämnts till israeliska nationalsymboler – liksom olivträdet (!), om något symbol för palestinsk historia och tradition. Och när matsajten Food Buzz listade “tio efterrätter du inte får missa” – bland annat Österrikes sachertårta och den svenska semlan! – angav man knafeh, en traditionell palestinsk sötsak från Nablus på Västbanken, som “israelisk”.

Ett annat fall rör den palestinska huggormen, Vipera palaestinae. Ormen, som är släkt med vår egen huggorm, identifierades som en egen entitet långt före bildandet av Israel – men utnämndes 2018 till israelisk “nationalorm”. Även en fjäril har fått samma status. Och i ett hemligt förråd, utom räckhåll för den Palestinska myndigheten, förvaras omkring 70.000 böcker och tidskrifter beslagtagna i samband med den etniska rensningen 1948 – en viktig del av det palestinska kulturarvet.

Ju längre den israeliska ockupationen, markstölden och folkfördrivningen tillåts fortsätta desto mer av det palestinska kulturarvet går förlorat. Och i kristenhetens hjärtland, Betlehem och Jerusalem, försvinner den kristna kulturen i takt med den snabbt minskande kristna andelen av befolkningen. Något som borde bekymra historiker, arkeologer och kyrkligt aktiva i vårt land. Men inte tycks göra det i nämnvärd omfattning.

Gunnar Olofsson

Se också tidigare artiklar: Arkeologi som vapen   Kulturellt folkmord I Gaza

18 jan. 2026