Sida 2

Abbas avslutar avtal med Israel och USA inför hotet om annektering

23 maj 2020

President Abbas har i ett tal på tisdagen 20 maj 2020 förklarat att den palestinska myndigheten (PA) inte längre kommer att följa överenskommelserna med Israel, inklusive de som gäller säkerhet

Den palestinske presidenten Mahmoud Abbas har uttalat att det är slut på de överenskommelser som undertecknats med Israel och USA, och ansvaret för de ockuperade områdena har överförts till Israel. Detta sa han i ett tal i Ramallah där han uttalade att PLO och den palestinska staten omedelbart befriats från överenskommelser och avtal med de amerikanska och israeliska regeringarna samt alla utfästelser som baseras på dessa överenskommelser och avtal, inklusive de som rör säkerheten. En sammanfattning av det han sa enligt nyhetsbyrån Wafa:

Den israeliska ockupationsmakten måste från och med i dag ta över ansvar och förpliktelser gentemot det internationella samfundet som ockuperande makt över den palestinska statens territorium, med alla konsekvenser och återverkningar detta innebär som härrör ur internationella lagar, i synnerhet den fjärde Genevekonventionen från 1949, som ålägger den ockuperande makten ansvaret för att skydda civilbefolkningen och deras egendom, förbjuder kollektiv bestraffning och stöld och beslagtagande av tillgångar och annektering av land, förbjuder påtvingad förflyttning av befolkning i ockuperade territorier samt överförande av den ockuperande statens befolkning (kolonisatörerna) till ockuperad mark, vilka alla är allvarliga övergrepp och krigsbrott. Här är talet i sin helhet (en översättning från engelska av den inofficiella översättning som publicerats på Palestine News Network):

I ljuset av förutsättningarna för den israeliska regeringens överenskommelse om koalition, som lyder "premiärministern kommer att kunna föra fram den överenskommelse som nåtts med USA angående suveränitet från 1 juli 2020 till regeringen och Knesset", och ockupationsmaktens premiärministers tal i förrgår inför Knesset som inte innehöll något om att följa undertecknade överenskommelser utan snarare fastslog Israels suveränitet över de israeliska kolonierna på palestinskt territorium;

Och eftersom ockupationsmaktens premiärminister upprepat detta uttalande på regeringens första möte och framhållit att annekteringen har prioritet för denna regering, vilken innebär annektering av palestinska statens territorium till den ockuperande staten baserat på "the deal of the century" som vi förkastar i sin helhet, vilket betyder att ockupationsmakten har övergett (annulerat) Oslo-överenskommelsen och alla överenskommelser som undertecknats i samband med den, efter att under många år ha nonchalerat dessa överenskommelser och alla resolutioner rörande den internationella legitimiteten och internationell lag;

Och eftersom den amerikanska administrationen har erkänt Jerusalem som Israels huvudstad och flyttat sin ambassad dit, dess publicering av "the deal of the century" som är grunden för den israeliska annekteringsdeklarationen vilket är ett flagrant brott mot den internationella legitimiteten och internationell lag, utöver dess stöd för bosättningar och israelisk kolonialistisk ockupation av den palestinska statens territorium;

Och i ljuset av vår oförbehållsamma övertygelse och absoluta vidhållande av vårt folks rätt att fortsätta sin nationella kamp för att avsluta ockupationen och upprätta den oberoende, sammanhängande och suveräna palestinska stat på gränserna från 4 juni 1967 med Jerusalem som sin huvudstad, lösa flyktingfrågorna i enlighet med "the Arab Peace Initiative" och relevanta resolutioner kring internationell legitimitet, och frigivande av de palestinska fångarna ur israeliska fängelser och fångläger;

Och eftersom vi är intresserade av att uppnå en rättvis och allsidig fred baserad på tvåstatslösningen som i enlighet med "the Arab Peace Initiative" och resolutionerna rörande internationell legitimitet, speciellt Säkerhetsrådets resolution 1515 rörande tillämpning av "the Arab Peace Initiative", resolution 2334 rörande Jerusalem och bosättningar, FNs resolution 194 om flyktingar och FNs Generalförsamlings resolution 19/67 om den palestinska statens medlemskap däri;

Och i enlighet med beslut fattade av nationella rådet (National Council) och centrala rådet (Central Council) i PLO (palestinska befrielseorganisationen) som är det palestinska folkets enda legitima företrädare, har det palestinska ledarskapet beslutat följande:

För det första är PLO och den palestinska staten från i dag befriade från alla överenskommelser och avtal med de amerikanska och israeliska regeringarna och från alla åtaganden som baseras på dessa avtal och överenskommelser, inklusive de som rör säkerheten.

För det andra måste den israeliska ockupationsmakten från och med i dag ta över ansvar och förpliktelser gentemot det internationella samfundet som ockuperande makt över den palestinska statens territorium, med alla konsekvenser och återverkningar detta innebär som härrör ur internationella lagar, i synnerhet den fjärde Genevekonventionen från 1949, som ålägger den ockuperande makten ansvaret för att skydda civilbefolkningen och deras egendom, förbjuder kollektiv bestraffning och stöld och beslagtagande av tillgångar och annektering av land, förbjuder påtvingad förflyttning av befolkning i ockuperade territorier samt överförande av den ockuperande statens befolkning (kolonisatörerna) till ockuperad mark, vilka alla är allvarliga övergrepp och krigsbrott.

För det tredje håller vi den amerikanska administrationen fullt ansvarig för det förtryck som drabbat det palestinska folket och vi uppfattar den som huvudpartner med den israeliska ockupationsmakten i alla dess aggressiva och orättvisa beslut och åtgärder mot vårt folk. Samtidigt välkomnar vi alla ställningstaganden från de andra amerikanska partier som förkastar den nuvarande administrationens politik som är fientlig mot vårt folk och dess legitima rättigheter.

För det fjärde kommer vi att i dag fullfölja alla undertecknanden av avtal som innebär att den palestinska staten ansluter sig till de internationella avtal och konventioner som vi ännu inte anslutit oss till.

För det femte bekräftar vi vårt åtagande gentemot den internationella legitimiteten och de relevanta arabiska, islamska och regionala resolutioner som vi är en del av, och vi återupprepar vårt fasta åtagande att bekämpa internationell terrorism oavsett dess form eller källa.

För det sjätte bekräftar vi vårt åtagande att lösa den palestinsk-israeliska konflikten baserat på tvåstatslösningen, med beredskap att acceptera att en tredje part finns på gränsen mellan staterna, under förutsättning att förhandlingar hålls för att uppnå den under internationell ledning (the International Quartet plus) och genom en internationell fredskonferens som baseras på internationell legitimitet.

För det sjunde uppmanar vi världens stater som avvisat "the deal of the century" och de amerikanska och israeliska beslut och åtgärder som strider mot internationell legitimitet och överenskommelser som undertecknats i samband med det, att inte nöja sig med avvisanden och fördömanden utan att vidta avskräckande åtgärder och införa allvarliga sanktioner för att förhindra den israeliska ockupationsstaten från att genomföra sina planer och från att fortsätta med sitt förnekande av vårt folks rättigheter. Vi uppmanar dem som inte redan erkänt den palestinska staten att göra det snarast för att skydda freden, internationell legitimitet och internationell lag, och att implementera Säkerhetsrådets resolutioner rörande internationellt skydd för vårt folk i den ockuperade staten.

Vi kommer att fortsätta att ställa ockupationen till svars för brott mot vårt folk vid alla internationella myndigheter och domstolar. I detta sammanhang betonar vi vårt förtroende för oberoendet och integriteten hos den internationella brottmålsdomstolen (International Criminal Court).

För det åttonde upprepar vi vår hyllning till allt vårt folk hemma och i diasporan för deras tålamod, istadighet, kamp och stöd för PLO, den palestinska frihetsorganisationen som är den enda legitima representationen för det palestinska folket. Vi lovar våra martyrer och heroiska fångar och skadade att vi kommer att förbli lojala mot löftet tills seger, frihet, oberoende och återkomst blivit verklighet, för att tillsammans hissa den palestinska flaggan över Al-Aqsa-moskén och den heliga gravkyrkan i vårt Jerusalem, den palestinska statens eviga huvudstad.

Källa: Palestine News Network, 2020-05-21.

Al-Nakba

13 maj 2020

Al-Nakba, katastrofen, där hundratusentals palestinier fördrevs uppmärksammas den 15 maj - i år det 72 år sedan och generationer av palestinier i flyktingläger slåss fortfarande för rätten att återvända. 

 

Historisk återblick

Under den franska invasionen av arabvärlden, 1799, erbjöd Napoleon judarna att få Palestina som sitt hemland. Detta förverkligades inte just då men idén levde vidare. 

I början av 1900-talet aktualiserade britterna denna plan samtidigt som sionisterna sökte stöd hos de västerländska makterna för en massinvandring av judar till Palestina och för att få stöd för rätt till landet. Britterna hade naturligtvis ingen moralisk, politisk eller laglig rätt att lova bort ett land som hörde till araberna men 1917 deklarerade den dåvarande brittiska utrikesministern, Arthur James Balfour, deras stöd för ett “nationellt hem för det judiska folket” i Palestina. Den stora tillströmningen av sionister möttes av palestinskt motstånd men stora landområden blev nu israeliska bosättningar och tiotusentals palestinier förlorade sina hem. Izz Al-Din Al-Qassam, en syrisk ledare bosatt i Haifa, manade till väpnad revolt men 1939 slogs upproret ned och palestinierna fann sig nu slåss mot två fiender; den brittiska kolonialmakten och de sionistiska väpnade styrkorna. 

FNs generalförsamling föreslog att Palestina skulle delas i en judisk och en arabisk stat. Vid denna tidpunkt utgjorde dock judarna i Palestina ungefär en tredjedel av befolkningen men förslaget innebar att de skulle få 55 procent av landet. Palestinierna och deras allierade avslog förslaget. Sionister accepterade dock, kanske inte helt överraskande, förslaget - men de accepterade inte de föreslagna gränserna utan kampanjade för att få en ännu större del av det historiska Palestina. 

 

Budskapet var tydligt: Palestinierna måste lämna landet eller dö. 

I början av 1948 hade de sionistiska styrkorna ockuperat dussintals palestinska städer och byar och fördrivit tusentals palestinier därifrån - inte sällan genom organiserade massakrer. Samma dag som de brittiska styrkorna drog sig tillbaka, 14 maj, utropade den sionistiska ledaren, David Ben-Gurion, staten Israel. Både USA och dåvarande Sovjetunionen erkände omedelbart Israel. Över en natt hade palestinierna blivit statslösa. Allt medan den etniska rensningen fortsatte utbröt krig mellan den nya staten Israel och de omkringliggande arabländerna. 

 

 

Folke Bernadotte

FN utsåg den svenska diplomaten Folke Bernadotte till medlare i konflikten. Han såg palestiniernas lidande och uppmärksammade deras svåra situation. Bernadottes försök att få en fredlig lösning och ett slut på den etniska rensningen tog dock stopp när han avrättades av den sionistiska rörelsen i september 1948. Mordet planerades av Sternligans operativa chef i Jerusalem – en man med det något ironiska efternamnet Zetler.

 

Den stora katastrofen 

Enligt den israeliska historikern Ilan Pappe var strategin att fördriva palestinierna från deras land en långsam och medveten process som tog sin början i mars 1947 under möten mellan sionistiska och militära ledare. Palestinierna attackerades, dödades och fördrevs ut ur Palestina till olika flyktingläger. Många räknade med att bara fly undan striderna för att därefter kunna återvända till sina hem men i mitten av juni 1948 fattade Israels regering ett formellt beslut om att inga flyktingar skulle tillåtas återvända.  

Den palestinska nakban slutade dock inte 1948. Den pågår fortfarande liksom det palestinska motståndet! 

 

 

Israels annektering av Västbanken måste stoppas!

8 maj 2020

I dag, 8 maj 2020, är det 75 år sedan Tyskland kapitulerade. Det blev slutet på en fruktansvärd period i Europas historia med ett gigantiskt folkmord. Konsekvenserna av detta folkmord finns tyvärr kvar i dag, genom att det judiska folket fortfarande känner stark osäkerhet. Den osäkerheten har gått ut över det palestinska folket, som stegvis blivit fråntagna land och rättigheter. Det senaste hotet är förslaget att annektera stora delar av Västbanken, ett förslag som ingår i den av USA formulerade "fredsplanen" som lagts fram utan att någon representant för palestinierna medverkat.

Nyligen krävde 127 parlamentsledamöter i United Kingdom att regeringen offentligt ska klargöra för Israel att varje annektering kommer att få allvarliga konsekvenser inklusive sanktioner. De skriver att ord inte räcker eftersom premiärminister Netanyahu har ignorerat tidigare uttalanden, och det är nödvändigt att förhindra detta oerhört farliga prejudikat i internationella relationer. Internationell lag är kristallklar. Den ryska annekteringen av Krim 2014 är ett aktuellt exempel på att UK kan motsätta sig med lämpliga medel inklusive kraftfulla sanktioner.

Till skillnad från UK har Sverige erkänt Palestina. Det känns därför synnerligen angeläget att Sverige som nation och genom EU driver att Israel ska utsättas för kraftfulla sanktioner om det blir verklighet av den annektering av delar av Västbanken som Israels nya enhetsregering hotar ske från och med 1 juli. Den skulle vara ett flagrant brott mot internationell rätt och grundläggande folkrättsliga principer. Annektering skulle utplåna förutsättningarna för en palestinsk stat och beröva palestinier all möjlighet till meningsfull demokratisk representation.

Tomas Cronholm

Läs vidare:

The Guardian

Aftonbladet

Intervju med Jord och Frihet

30 apr 2020

Hej Jord och Frihet!

Ni är en ideell förening med stort fokus på palestiniernas kamp.


Vilka är ni? 

Vi är en relativt liten grupp vänner och kamrater, flera med bakgrund i den anarkistiska och syndikalistiska miljön i Stockholm, Malmö och Göteborg (men inte uteslutande). Då och då får vi också hjälp i vårt praktiska arbete av vänner och intresserade. Vi började vårt arbete för Palestina 2004 efter att ha varit i kontakt med franska vänner som arbetade med import av palestinska produkter, främst olivolja. Föreningen Jord och Frihet har anor längre tillbaka än 2004, men då med en annan slags inriktning. Flera av oss har gjort resor till Palestina sedan starten av verksamheten, bland annat för att hjälpa till med olivskörden under hösten, knyta kontakter med de bondekooperativ vi köper varor av och stärka våra band till de partners vi arbetar med, främst PARC/Al Reef, men även med tvålfabrikanter i Nablus, sjaltillverkare i Al Khalil/Hebron och kvinnokooperativ.

Allt vårt arbete är ideellt. Det överskott vi får in använder vi dels till att skaffa oss en buffert för framtida inköp och dels för att kunna genomföra stödprojekt till det palestinska folket. Vi har bland annat köpt rullstolar till människor som skjutits vid demonstrationer i Gaza, planterat olivträd i flickskolor i östra Jerusalem och ekonomiskt stött läkarorganisationer i Gaza.


Ni använder begreppet “solidarisk handel” - vad innebär det? 

För oss innebär solidarisk handel ett samarbete med de palestinska bönderna. Till skillnad från till exempel Fair Trade, där olika slags krav ofta ställs på bönder eller bondeorganisationer i Syd från grupper i Nord, för att tillgodose ett behov här. Vi har valt att utgå från bönderna och deras företrädare, från deras behov och önskemål och vi försöker ta reda på om de behoven och önskemålen kan möta våra kunders önskemål. Vi anser att det är en handel på mer jämlika villkor. Vilket naturligtvis inte innebär att vi inte är med och diskuterar kvalité, förbättringar osv. Vi köper dessutom bara av det överskott bönderna har och accepterar att stå över handel de enstaka år då produktionen bara täcker de lokala behoven på Västbanken och i Gaza.


Vad betyder Jord och Frihet för palestinierna? 

Vi vet att vår import av palestinska varor betyder mycket för hela det palestinska civilsamhället. Vi får höra det varenda år av våra partners och vi får höra det direkt av bönderna när vi besöker dem. Jordbruket försörjer en mängd familjer på Västbanken och förutom att vi betalar bönderna hälften av de pengar vi köper varor för i förskott så innebär överskottet de får att de kan förbättra sina odlingsmetoder och över lag stärka den sektorn. Det stora intresset för ekologiska produkter här i det globala Nord har dessutom gjort att ekoodling tagit ordentlig fart i Palestina, vilket bönderna är stolta över. Eftersom våra partners bara kontrakterar kooperativ, och även hjälper bönderna och kvinnogrupper att starta kooperativ stärker även vår handel både kvinnor i Palestina och det gemensamt ägda och förvaltade.       

 

Om man vill köpa något - var hittar man varorna? 

Våra varor hittar du främst hos oss: de flesta av våra kunder gör förbeställningar genom ett beställningsformulär på vår hemsida flera månader innan lasten anländer, för att sedan hämta upp varorna själva eller få dem levererade till sig av oss. Men de säljs även i många av landets Emmausbutiker, i mindre butiker för rättvis handel, hos olika organisationer eller i affärer som säljer ekologiska produkter. Då och då kan du även hitta delar av vårt sortiment i någon enstaka ICA-handel.

 

Tack för att ni berättat om er verksamhet för oss!

OLIVERNAS LAND

24 apr 2020

Olivträd är en symbol för fred över hela världen och också en kraftfull symbol för palestinsk tillhörighet. Av de cirka 12 miljoner träden finns en majoritet på Västbanken och produktionen försörjer cirka 100 000 familjer. Samtidigt är olivolja från Västbanken kanske också den mest politiska matvaran i hela världen. 

Enligt internationell lag måste israeliska myndigheter säkerställa att civilbefolkningen i oPt (occupied Palestinian territory) har rätt att röra sig fritt, att arbeta och att försörja sig. 

Tusentals odlare nekas tillgång till sina olivträd på grund av säkerhetsskäl eller omöjligheten i att kunna bevisa att de har en förbindelse till landet. Många palestinier har tröttnat på att söka tillstånd då de tidigare nekats och andra vägrar av principiella skäl. De flesta odlingar är bara öppna några timmar om dagen vilket hindrar odlarna från skötsel och förstås påverkar kvaliteten på oliverna och oljan. I riskområden, som exempelvis runt bosättningarna, syftar denna tidsbegränsning till att skydda från attacker av bosättarna men ger egentligen bara negativa konsekvenser för dessa odlare. Buffertzonen i Gaza hindrar också odlarna från att få tillgång till sina träd och det är inte ovanligt att varningsskott avfyras. 

 

Inte heller träden skyddas från attacker

FN menar att 7 500 träd, under 2011, drogs upp, brändes ned eller vandaliserades på annat sätt av israeliska bosättare. Av de 97 klagomål som gjordes gällande bosättares attacker på palestinska träd ledde ingen (noll) till något gripande.

 

Israeliska bosättare drar upp olivträd i byn Al-Jabaa, söder om Bethlehem (januari 2020)

 

“Situationen blir allt värre. Att få tillgång till vissa av våra odlingar är nu farligt” säger Ahmad Najjar, en odlare som fått sina träd fällda och attackerats med stenar.

 

Våldet från de israeliska bosättarna på Västbanken är inte en slump 

De riktar tvärtom in sig på palestinska byar nära bosättningarna eller vägarna dit. Attackerna syftar till att försvåra för palestinierna att bruka sitt land och därmed få dem att flytta så att bosättarna kan utöka sina olagliga områden. Attackerna består exempelvis av direkt våld och stenkastning samt förstörda verktyg och träd. De israeliska soldater som skall skydda palestinierna under skördesäsongen gör inte mycket för att förhindra detta. 

I oktober 2019 samlades cirka 1000 aktivister från Rabbis for Human Rights och den israeliska gräsrotsorganisationen Standing Together för att, för 17:e gången, delta i olivskörden i de palestinska byarna Yusuf, Burin och Atara på Västbanken - i solidaritet med de palestinska jordbrukarna. De drevs dock bort av IDF (Israeli Defence Forces) och gränspolisen. 80-åriga Rabbi Moshe Yehudai och fyra andra frivilliga blev attackerade av över 30 bosättare och Yehudai fick föras till sjukhus med en bruten arm. Organisationens ordförande Roula Daud lät meddela att aktivisterna inte tänkte ge efter för statsstött våld från bosättare. “Vi står enade, judar och araber, med de boende på Västbanken”, sa Daud. 

 

Tove Sohlberg

 

www.bbc.com

imemc.org

premiere-urgence.org

grassrootsonline.org

btselem.org

Häv blockaden – rädda liv i Gaza

3 apr 2020

Det är inte svårt att föreställa sig den humanitära katastrof som kan komma att bli verklighet för Gazaborna när smittan början spridas.

 

De första fallen av corona har upptäckts i Gaza.

Bild: Adel Hana/AP/TT

 

Det är allvar nu. De två första fallen av Corona har upptäckts efter att två palestinier återvänt till Gaza efter en resa till Pakistan. De två första fallen i ett område som många gånger kallats världens största utomhusfängelse. Situationen är alarmerande. Gazaremsan utgör ett område mindre än halva Öland. På denna yta samsas två miljoner människor.

Trots myndigheternas uppmaningar om att människor ska hålla distans till varandra är detta snarast att beskriva som en omöjlighet i Gaza. Mer troligt är tyvärr att denna smitta, som i våra västerländska länder med all förberedelse vi kan förmå oss ändå sprider sig, kan komma att sprida sig som en löpeld bland befolkningen i Gaza. En sådan utveckling är inte sjukvården i Gaza varken beredd på eller kapabel att hantera.

Gazaremsan är ett område där befolkningen varken får ta sig in eller ut ur området på grund av den israeliska blockaden. Landgränser, hav och luftrum kontrolleras av den israeliska staten, som hårt begränsar vad som tas in och ut ur Gaza. Medicin och medicinsk utrustning kontrolleras hårt och stora mängder hindras från att ta sig in. 

Vatten kan inte renas därför att utrustning för vattenrening stoppas vid gränsen. Det medför att 97 procent av Gazas vatten är helt odrickbart. Sådana för oss basala saker som elektricitet finns bara några timmar om dygnet i Gaza. Det är inte svårt att föreställa sig den humanitära katastrof som kan komma att bli verklighet för Gazaborna när smittan början spridas.

För frågan är nog inte om den sprids, utan just när. Coronakris­en ställer hårda krav på oss som människor. Samarbete är enda vägen fram. Därför aktualiseras kravet på Israel åter. Häv blockaden!

Alexander Petersson

Ordförande, Palestinagruppen Stockholm

 

Tidigare publicerad i ETC

 

FRIHETSTEATERN - Ett hopp i mörkret

30 mar 2020

The Freedom Theatre heter en teater i Jenin som i flera decennier fungerat som ett andningshål för den instängda befolkningen i flyktinglägret. Barn och unga har här ett kulturhus som ger dem möjligheter till skapande aktiviteter på alla områden och på teaterscenen visas professionella föreställningar för barn, unga och vuxna.

”Resistance Trough Art” är teaterns devis som visar att man kan göra motstånd mot ockupationen på andra sätt än med vapen i hand. Det ha blivit en livsviktig lärdom för många unga i lägret.

Flyktinglägret i Jenin med sina 16 000 invånare är ett område i Palestina som har drabbats hårt av den israeliska ockupationen. Barnen i lägret växer upp i en miljö av konstant kamp och våld. I slutet av 1980-talet startade Arna Mer Khamis, aktivist och socialterapeut av judisk börd tillsammans med andra flera barncentra och en barnteater i lägret. För sitt arbete belönades hon 1993 i Sverige med det alternativa Nobelpriset, Right Livelihood Award. Under den israeliska invasionen år 2002 demolerades teatern tillsammans med större delen av Jenins flyktingläger.

Några år senare föddes idén om en ny teater. I arbetsgruppen ingick bland andra Arnas son, filmaren och skådespelaren Juliano Mer Khamis, en svensk-judisk aktivist och en av ledarna för den palestinska motståndsrörelsen.

2006 öppnade The Freedom Theatre i Jenins flyktingläger. Juliano Mer Khamis var teaterns konstnärliga ledare tills han 2011 mördades utanför teatern, en djupt tragisk händelse och ett ännu ouppklarat brott som för en tid försatte teatern i chock. Men teatern är idag åter verksam, aktiv och närvarande i samhället, där den utgör ett viktigt kulturcentrum.

The Freedom Theatre driver en professionell teaterutbildning och dramakurser för barn och ungdomar, kurser i fotografi för tonåringar och unga vuxna, skapande skrivande för ungdomar och verksamhet med inriktning på filmskapande. Teatern producerar föreställningar för både unga och vuxna. Den har de senaste åren genomfört turnéer i såväl Palestina som Indien, USA och Europa och har många internationella samarbeten. Den treåriga teaterutbildningen har byggts upp med pedagoger och volontärer från Sverige och flera andra länder. En grupp nya studenter startade sin utbildning i januari 2019.

Den 4 -8 april skulle The Freedom Theatre ha hållit sin årliga festival som också är en minnesdag för grundaren Juliano, som sköts den 4 april. Vi är flera från den svenska vänföreningen såg fram emot att åka dit men det är förstås omöjligt och allt är avlyst.

Teatern kommer dock under festivaldagarna att lägga ut en del material från de palestinska grupper som skulle ha medverkat på sin hemsida: www-thefreedomtheatre.org

Frihetsteaterns vänner är en svensk förening med syfte att stödja teatern ekonomiskt, informera om dess verksamhet och att ordna utbyten och samarbeten.

Medlemskap kostar 200 kr (150 för studenter och pensionärer). Konto 30 73 58-2

Kontakt: Swedenfriends@thefreedomtheatre.org

 

Ann Mari Engel

ordförande

Föreningen Frihetsteaterns vänner

annmari.engel@gmail.com

STATSLÖSA PALESTINIER

18 mar 2020

DET KOM ETT MEJL….. 

till Palestinagruppen Stockholm gällande den sittstrejk som en grupp palestinier,  sedan den 8 januari 2020, utför i ett tält på Gustaf Adolfs torg i Göteborg. De är alla statslösa och kommer från det av Israel belägrade Gaza och Västbanken men också Libanon, Libyen, Saudiarabien, Kuwait, Jemen, Irak m fl länder. De har också alla fått avslag på sin ansökan om förnyat uppehållstillstånd. Många är familjer med barn som varit här mellan 2 – 16 år. De saknar personnummer och utan uppehållstillstånd får de inte arbeta, ha tillgång till vård, ha hyreskontrakt eller bankkonto och saknar det mesta som för oss andra är en självklarhet.

“De får klara sig själva. Vi tar Mohammed som har varit här i över tio år. År efter år har han gått omkring på Göteborgs gator i hopp om en fristad, något att kalla hem. Han får tillfälligt något år. Sedan tar det tillfälliga uppehållstillståndet slut. Han får inte förlänga. Han överklagar. Det förlängs. Förlängningen upphör. Han är hotad med utvisning. Han överklagar. Det förlängs. Detta har skett i nu tio år. Han har varit i Sverige i över tio år utan personnummer, utan att veta hur hans framtid blir, utan en fast bostad. Nu har han fått beslut om utvisning men han kan ju inte åka tillbaka. Förstår ni vad det gör mot en människa? Och det är inte bara Mohammed, det är hundratals palestinier i samma situation och många av dem barnfamiljer. Barnen mår mycket dåligt och föräldrarna beskriver detta som psykisk terror.”

Detta beskriver väl det limbo som asylsökande palestinier i Sverige upplever. 

Dessa personer är statslösa. Att vara statslös innebär att du inte har medborgarskap i något land någonstans i världen. De som sitter på Gustav Adolfs torg tillhör en grupp människor som varit på flykt ända sedan Israel/Palestina-konflikten inleddes 1948, antingen själva eller som barn till dem som flydde. Om en person som sökt asyl i Sverige får avslag på sin ansökan är det meningen att denne ska återvända till sitt hemland. Men de kan inte utvisas till Palestina då det pågår oroligheter i exempelvis Gazaremsan. Sverige har undertecknat konventionen om statslösa och har förbundit sig att bidra till UNHCR:s målsättning att avskaffa statslösheten till 2024 men har kritiserats för att inte ha en särskild procedur för statslösa.

Sittstrejken i Göteborg

En statlig utredning från 2017 (SOU 2017:84) föreslog att om en person söker asyl, och man från början vet att det föreligger verkställighetshinder för en avvisning eller utvisning, så skall vederbörande beviljas uppehållstillstånd. Detta ledde till en  Lag om ändring i utlänningslagen (2005:716) som utfärdades den 19 juni 2019. 

5 kap. 6 §  Utlänningslagen Om uppehållstillstånd inte kan ges på annan grund, får tillstånd beviljas en utlänning om det vid en samlad bedömning av utlänningens situation finns sådana synnerligen ömmande omständigheter att han eller hon bör tillåtas stanna i Sverige. Vid bedömningen ska utlänningens hälsotillstånd, anpassning till Sverige och situation i hemlandet särskilt beaktas. För barn får uppehållstillstånd enligt första stycket beviljas om omständigheterna är särskilt ömmande.

Paragrafen ger i det första stycket vissa möjligheter till uppehållstillstånd på grund av ömmande omständigheter, för den som inte kan ges tillstånd på annan grund. Vid den samlade bedömningen som föreskrivs ska särskilt beaktas den enskilda personens hälsotillstånd, anpassning till Sverige och situation i hemlandet. I tredje stycket, som är nytt, föreskrivs att sådana ömmande omständigheter som kan utgöra grund för uppehållstillstånd enligt första stycket ska anses finnas om det råder ett praktiskt verkställighetshinder som har en bestående karaktär. 

Praktiskt verkställighetshinder är exempelvis att det inte finns något land att utvisa statslösa personer till eller när länder inte vill ta emot dem. 

“Ett exempel kan vara att deras föräldrar kanske flydde från kriget 1948, till Gazaremsan, men tog sig sedan vidare till något land i Gulfområdet för att söka arbete och bättre levnadsomständigheter. De kanske då har flyktingstatus enligt FN men har levt hela sina liv i Gulfområdet men aldrig varit i Gazaremsan, och sedan utvisats från Gulfområdet för där har palestinier heller aldrig fått några medborgerliga rättigheter”, förklarar Helena Lindholm, professor i Freds- och utvecklingsforskning vid Göteborgs universitet.

Följden för den här gruppen blir att de inte får stanna i Sverige, men inte heller kan utvisas. Det finns personer som levt så här i flera år i Sverige. De har fått avslag men skickas inte ut, utan stannar, men på grund av sin status har de inte rätt till arbetstillstånd, till studerandetillstånd eller till ordentliga bidrag.

Sverige får kritik av människorättsorganisationen Human Rights Watch för att försöka utvisa statslösa palestinier till Gulfländerna, trots att de i princip inte släpps in där.

“Det visar på en alarmerande okunskap om hur systemet i Gulfländerna fungerar”, säger Nicholas McGeehan, senior researcher på Human Rights Watch, i en kritik mot Sverige, och fortsätter “För att alls släppas in i till exempel Saudiarabien och Förenade Arabemiraten måste man först skaffa sig en så kallad sponsor, och genom sponsorn ett arbets- och uppehållstillstånd. Men det här är nästintill omöjligt att göra från Sverige. Och skulle den som är statslös ändå lyckas skaffa en sponsor så hamnar han eller hon i ett system som har kritiserats av människorättsorganisationer för att vara en form av modernt slaveri, där arbetstagaren är helt utlämnad åt arbetsgivaren”.

Låt oss hoppas att lagändringen i Utlänningslagen ändrar något av denna situation och vill ni stödja de sittstrejkande i Göteborg finns en namnlista här  https://www.mittskifte.org/petitions/lat-palestinierna-stanna-1#signature-form

Tove Sohlberg

Läsa mer: svt.se/nyheter/inrikes/professorn-statslosa-fran-palestina-hamnar-i-ett-limbo  https://svenskforfattningssamling.se/sites/default/files/sfs/2019-06/SFS2019-486.pdf https://www.expressen.se/gt/debatt-gt/lat-statslosa-palestinier-fa-uppehallstillstand-i-sverige/ http://proletaren.se/artikel/asylsokande-palestinier-protesterar-fast-i-limbo-efter-migrationsverkets-beslut

DET NYA SVAGA ÄR DEN NYA SORTENS ÖVERSITTERI

12 mar 2020

Jag anser att jag ställer mig på de svagas sida. Likaså på den sidan som orsakar minst skada. Det är därför jag ställer mig på palestiniernas sida. 
Man ska inte sympatisera med den svaga människan längre. Det moderna sättet är att främst se om sitt egna hus och ha respekt för alla som utgör en auktoritet i praktiken. Med andra ord: ”Sköt dig själv, skit i andra och stå upp för de starka”. Med det här synsättet i bakhuvudet kan man även gå ett steg längre och osynliggöra den andra sidan helt. Medan smarta israeliska missiler skapar ruiner i civila bostadsområden i Gaza klagar den israeliska sidan över att behöva fly till skyddsrum. 

Vem bryr sig om saudikoalitionens angrepp på fattiga jemeniter? Eller folkmordet i Burma? 
Den exkluderande nationalismen är på frammarsch i Europa, men också i Brasilien och i USA, och på Filippinerna kan fascistledaren Rodrigo Duterte skryta med hur många missbrukare han mördar utan att skapa ett ramaskri i FN. För att inte tala om situationen i Gaza, som helt ignoreras när det gäller praktisk handling. Det är den tredelade kärnan; vanligt folk i vår vardag håller sig ofta helt omedvetna och fokuserar hellre på sådant som drabbar dem personligen — medan FN diskuterar allt i olika grad utan att göra något — och media hittar en medelväg mellan den vanliga människan och det som händer ute i världen. 

FN diskuterar.

Det vänsterpolitiska lägret för en kamp mot en värld som sätter den starka sidan främst. Men det finns även gott om starka översittare som ser sig själva som komponenter av den svaga sidan. Till och med Breivik påstod sig föra en kamp mot de starka. Vanliga smygrasister kände sig åsidosatta under alltför lång tid av politisk stelbenthet och tar nu ut sin revansch i nationalismens radikala retorik. 

Det är inte bäst att saker får vara så som de alltid har varit 
En ny kulturrevolution som diskar ut stekpannans förstelnade flottlager och häller i en förändring behövs — eftersom saker inte alls mår bäst av att vara så som de alltid har varit. 

I det här klimatet har Israels allt mer extremistiska politik gjorts rumstempererad. När de bryter mot de mänskliga rättigheterna ses de som ett föredöme i att bekämpa terrorism och rent allmänt som pragmatiker och föredömen för en vassare form av patriot act. FN:s stelbenta syn kan inte appliceras på den praktiska situationen. I övrigt vänder gemene man bort blicken medan rättskämpar står lamslagna. 

Men de åsidosatta har blivit lurade. För i motsats till vad de tror representerar det nya svaga egoism, översitteri och empatilöshet.

Fredrik Wadman
Medlem i Palestinagrupperna i Sverige, har hjälpt Ship to Gaza, grundare till gruppen Israel-Palestinagruppen på Facebook. Har varit på Västbanken flera gånger bland annat med ett internationellt gäng för att plocka oliver.

Livet i Gaza

5 mar 2020

Gaza är cirka 41 km långt, ungefär 10 km brett och gränsar till Medelhavets kust, Egypten och Israel. Här lever 1,8 miljoner människor varav 40% är under 15 år. Detta gör Gaza till ett av världens mest tätbefolkade områden med en av de yngsta befolkningarna.  Infrastrukturen är oundvikligen under en enorm press. 

Enligt World Bank är den ekonomiska tillväxten väldigt låg och den genomsnittliga inkomsten sjönk faktiskt från $2,659 (1994) till $1,826 (2018). År 2017 var arbetslösheten cirka 44% vilket är mer än dubbelt så många arbetssökande som på exempelvis Västbanken. 

Fattigdomen är alltså stor  och ungefär 80% av befolkningen är beroende av bidrag från organisationer som United Nations Relief and Works Agency (UNRWA). 

Längs gränsen har Israel skapat en buffertzon på 1,5 km med det övergripande syftet att skydda Israel från attacker. Folket i Gaza är inte tillåtna att odla i denna zon vilket lett till en förlust i produktion på 75 000 ton. Per år. Israel har också begränsat området som är tillåtet för fiske och även om detta område ökades efter en överenskommelse med Hamas så dras det tillbaka med jämna mellanrum som svar på raketbeskjutningar från Gaza. FN menar att om denna restriktion hävdes så skulle fisket kunna utgöra en viktig och billig källa av protein. Sammantaget bidrar alltså den begränsade tillgänglighet till de utmaningar som folket i Gaza ställs inför.

Kunskap är makt
Den stora andelen unga, under 15 år, gör också att skolsystemet sätts under stor press. Konflikten 2014 (Gazakriget) förstörde också 547 skolor, förskolor och högskolor och många av dessa har ännu inte reparerats. Detta är också en anledning till den stora press som finns på de 250 skolor som drivs av UNRWA. Lösningen har blivit att en majoritet av skolorna kör dubbla skift med en omgång studenter på förmiddagen och ytterligare en på eftermiddagen med minst 40 barn i varje klass. UN Fund for Population Activities (UNFPA) förutspår en ökning av antalet studenter från 630 000 (2015) till 1,2 miljoner (2030) vilket innebär att det kommer att behövas 900 skolor till och 23 000 nya lärare. 

Strömavbrott sker dagligen och försvårar naturligtvis både för arbetsplatser och för skolor. I genomsnitt har Gazaborna elektricitet 3-6 timmar per dag. Det finns ett kraftverk som drivs med diesel vilket är både dyrt och svårt att få tag på. Israel bidrar med en viss del av energiförsörjningen, liksom Egypten. Totalt täcker detta dock endast en tredjedel av den el som behövs men det finns lösningar enligt FN: ute till havs finns ett gasfält som, med viss ombyggnation, skulle kunna tillgodose hela Gazas energibehov. 

Hälsa
I mitten av 2013 införde Egypten nya restriktioner gällande gränsövergången i Rafah. Detta innebar en kraftig försämring av hälso- och sjukvården då färre patienter kunde söka vård i Egypten. Antalet patienter som tillåtits att resa in  i Israel på grund av medicinska skäl har också minskat från 93% (2012) till 54% (2017). 

Det råder också brist på både mediciner och medicinsk utrustning som exempelvis dialysmaskiner. Precis som skolorna så har många hälso- och sjukvårdskliniker förstörts under tidigare konflikter med Israel och trots att FN driver 22 kliniker så har antalet minskat från 56 till 49 under 2000-talet - samtidigt som befolkningen fördubblats. Kvaliteten på den vård som finns är förstås också påverkad av den osäkra energiförsörjningen.

Det regnar sällan i Gaza och vattenförsörjningen är inte tillräcklig. De flesta hushåll har rinnande vatten men enligt World Bank är kvaliteten dålig och 97% av hushållen är beroende av det vatten som levereras med tankbilar. Avloppssystemet är också underdimensionerat och mycket rinner direkt ut i Medelhavet och i vattenreservoarer varför 95% av grundvattnet är förorenat. Det kan också översvämmas och rinna ut över gatorna - något som förstås bidrar till hälsoproblemen. 

Till denna levnadssituation adderas den israeliska ockupationsmaktens militära övergrepp och många familjer lever, enligt Rädda Barnen,  på gränsen till sammanbrott och många barn är i behov av psykosocialt stöd.

Text: Tove Sohlberg

Bilder: bbc.com och frenchpress

KONTROLL AV DEN PALESTINSKA KROPPEN – EN DEL AV ISRAELS POLICY

28 feb 2020

Förra veckan var händelserik. Gaza sköt raketer mot Israel som hämnd för att de dödat en ung man. Israel svarade med beskjutning av strategiska mål. Bakom dessa attacker ligger Israels strategi av ”necro-violence” det vill säga att vanhelga palestinska kroppar.

Under söndagen sköts cirka 20 raketer från Gaza in i de södra delarna av Israel. De flesta missiler stoppades av Israels missilsystem innan de tog mark. 

Islamiska Jihad (IJ) är en av två militanta grupper i Gaza och de tog också ansvar för beskjutningen på sin officiella hemsida. Den israeliska militären svarade med att skjuta raketer mot IJs träningsläger och platser för framställning av vapen i närheten av Damaskus.

Under måndagen sköts cirka 14 raketer in i södra Israel som svarade med att beskjuta strategiska mål för IJ i Gaza. Fyra palestinier uppgavs ha skadats samt två israeliska kvinnor varav en drabbats av chock och den andra ramlat och slagit i huvudet när hon springande sökte skydd.

FNs koordinator för fredsprocessen i Mellanöstern, Nickolay Mladenov, uppmanade till eld upphör och menade att detta endast "riskerar att dra in Gaza i en ny runda av fientligheter utan lösning i sikte". IJ annonserade eld upphör då de nu hämnats Israels attacker.

Men vad utlöste då dessa beskjutningar?

Sociala mediers kraft
Under söndagens morgon ser Israel Defense Forces (IDF) två män placera något explosivt vid stängslet som separerar Gaza och Israel och öppnar eld mot dem. En av männen, den 27-åriga Mohammed Al-Naim, avled på platsen och identifierades senare som medlem av Islamiska Jihad. Den andra personen skottskadades. En grupp palestinier skyndar sig fram med en skottkärra för att hämta männen men tvingades tillbaka då IDF öppnade eld mot dem. Två män fick skottskador i benen, uppger Gazas hälsominister.

IDF skickade istället fram en bulldozer, vilken åtföljdes av en stridsvagn, för att hämta kroppen på det sätt som de bedömde var bäst för deras egen säkerhet. Hela händelsen filmades av en lokal journalist, Muthana al-Najjar, spreds snabbt på sociala medier och uppmärksammades internationellt.

“Den israeliska bulldozern körde över al-Naims kropp och försökte flera gånger få upp den innan de återvände till Israel med kroppen dinglande från kanten av skopan”, berättar Muthana al-Najjar.

“Necro-violence”
Ordet är svårt att översätta och betydelsen av det lika svår att förstå. Förnedring av döda kroppar på sätt som detta men också att inte lämna ut kroppen till den dödes familj. al-Naims mor ber nu om att få tillbaka kroppen av sin döda son. Enligt Budour Hassan, juridisk rådgivare på Jerusalem Legal Aid and Human Rights Center (JLAC), är Israels användning av ”necro-violence” på palestinska kroppar en förlängning av kontrollen över befolkningen i de ockuperade områdena.

”Att vanhelga den döda kroppen av en ung, obeväpnad, man framför kameror från hela världen är ett avskyvärt brott som adderar till listan över många brott mot det palestinska folket”, säger Fawzi Barhoum, talesman för Hamas. Det är en del av en Israels policy som syftar till att kontrollera palestiniernas kroppar. 

Tove Sohlberg

Läsa mer?

https://www.bbc.com/news/world-middle-east-51608786 

https://www.aljazeera.com/news/2020/02/israel-slammed-necroviolence-bodies-palestinians-200224115508023.html

 

Krigsbrott är ingen turistattraktion

31 jan 2020

– Vi är besvikna på företagen. Inte mycket har hänt sedan Amnesty för ett år sedan uppmanade de nätbaserade bokningsjättarna Airbnb, Booking.com, Expedia och TripAdvisor att upphöra med att förmedla boenden och turistaktiviteter i olagliga israeliska bosättningar på ockuperade palestinska områden. Det säger Ulrika Sandberg, sakkunnig för företagsansvar på Amnesty Sverige.

För ett år sedan rapporterade Amnesty hur de nätbaserade bokningsjättarna uppmuntrar turism i olagliga israeliska bosättningar och på så vis bidrar till deras existens, ekonomi och expansion. Trots detta fortsätter de fyra företagen att tjäna pengar på denna illegala situation.

– Det är vidrigt och det är dags för företagen att stå upp för mänskliga rättigheter. Amnesty uppmanar företagen att dra sig ur alla boenden och turistaktiviteter på ockuperade områden, eller sådana aktiviteter som gynnar israeliska bosättare. Palestinier utsätts för människorättskränkningar. Krigsbrott är inte en turistattraktion, sade Ulrika Sandberg, när rapporten "Destination: Occupation" offentliggjordes för ett år sedan.

Idag konstaterar hon att några av företagen kom med uttalanden, som Amnesty hoppades skulle innebära förändringar i deras verksamhet i Palestina.

I april meddelade Airbnb att de visserligen inte skulle sluta förmedla boenden på ockuperade palestinska områden, men att de skulle skänka vinsterna till ideella organisationer för humanitärt flyktingbistånd runt om i världen.

Amnesty kommenterade Airbnbs tillkännagivande:

– Airbnb:s beslut att fortsätta att verka i olagliga israeliska bosättningar på den ockuperade Västbanken är ett förkastligt och fegt drag, ett förödande slag mot palestiniernas mänskliga rättigheter.

Uttalandet fortsätter:

– Detta beslut är en skamlig abdikering av Airbnb från ansvaret att respektera humanitära och mänskliga rättigheter oavsett var de verkar i världen. Det avslöjar också hur ihåligt deras påståenden om att de är ett företag som värderar mänskliga rättigheter är.

På den internationella flyktingdagen den 20 juni 2019 uppmanade TripAdvisors vd andra företag att bidra till att lösa flyktingkrisen och donera pengar till humanitära organisationer för att stödja och hjälpa flyktingar att återuppbygga sina liv och återta sin framtid. Men i ockuperade palestinska områden bidrar företagets fortsatta verksamhet tvärtom till att förvärra situationen för de boende i ett av världens största flyktingområden.

Amnesty har krävt att FN öppnar den databas, som finns över vilka företag som är aktiva på ockuperade palestinska områden för insyn. Sverige har tryckt på i frågan, men ännu så länge utan resultat.

– Vår kampanj fortsätter, men vi har ännu inte fattat beslut om vilken strategi vi ska använda för att komma vidare, säger Ulrika Sandberg.

Text: Ingemar Björklund
Foto: Amnesty International

Gazas glömda barn

24 jan 2020

Över en miljon barn i Gaza har under sin korta livstid upplevt fyra krig och lever under ständigt hot om nya attacker. Många av barnen har på nära håll bevittnat krigets fasor av död och våld. Detta i kombination med Gazas isolering från omvärlden, fattigdomen och en extrem arbetslöshet har skapat djupa sår och trauman hos många barn och unga på den blockerade Gazaremsan. Psykologen Josefin Mannberg har arbetat med barn med autism i Gaza.

Josefin Mannberg är psykolog och KBT-psykoterapeut. Hon arbetar sedan drygt 20 år på Habiliteringen i Uppsala. Tillsammans med sina kollegor, barnöverläkarna David Henley och Henrik Pelling samt logopeden Lena Nilsson, alla med lång erfarenhet av att jobba med barn med autism, har hon samarbetat med Gaza Community Mental Health. De har genomfört ett treårigt projekt med utbildning av vårdpersonal i Gaza, som arbetar med familjer vars barn har autism.

Gaza Community Mental Health är en icke statlig organisation och har sedan decennier framgångsrikt arbetat med barn som lever under traumatiserade förhållanden genom att använda sig av så kallade ”training trainers”, som hjälper både familjer och skolpersonal att stötta barnen så att de kan hantera sin situation. Att arbeta med ”training trainers ” är effektivt.  Det innebär i korthet att träna en person som sin tur tränar en annan person, exempelvis föräldrar.

År 2015 startade Josefin Mannberg och hennes kollegor ett projekt med specifik inriktning att utbilda personal som jobbar med små barn med autism, som är en högriskgrupp i konfliktområden. Här är gapet mellan behov och resurser extra stort. Det finns inte mycket forskning inom området, men de studier som finns menar att barn med särskilda behov löper 3–5 gånger så stor risk att utsättas för våld och sexuella övergrepp i krigssituationer.

Hjälp till självhjälp
Projektet pågick mellan 2015 och 2017. Personal från sex autismcentra i Gaza deltog. Enligt Josefin Mannberg var syftet att utbilda personalen så att de i sin tur kan ge föräldrar redskap för hjälp till självhjälp för att kunna utöva ett föräldraskap även under de svåraste förhållandena. Det handlar om föräldrar som ofta själva är traumatiserade, vilket ger dem sämre möjligheter att ge extra stöd åt sina barn med särskilda behov. Samtidigt saknar såväl sjukvård och skola såväl kunskap som resurser för att kunna hantera problematiken. Många gånger förlitar sig vården helt på medicinering med psykofarmaka. 

Det finns också en kulturell stigmatisering kring barn med funktionshinder. Ett barn med autism bryter ofta mot det omgivande samhällets normer, vilket kan innebära en skam för familjen.  

Lägre läkemedelsanvändning
Trots alla svårigheter med att arbeta i Gaza menar Josefin Mannberg att projektet har varit framgångsrikt. Under de tre år som projekt har pågått har de mött engagerade medarbetare inom vården i Gaza – specialpedagoger, psykologer, socialarbetare och barnpsykiatriker – och ett flertal familjer med autistiska barn.

De har arbetat fram metoder för kognitivt stöd och olika kommunikationshjälpmedel som har gett barnen möjlighet att komma till tals. Metoderna har anpassats till kulturen. Samtidigt berättar Josefin Mannberg att hon ofta möts av samma frågor från oroliga föräldrar i Sverige som i Gaza. Likheterna var större än hon hade väntat sig.

– Föräldrarnas oro kring sitt barn är samma här, som där.

Behovet av att ens ska barn passa in i ett individbaserat samhälle som Sverige påminner om samma behov som finns i ett mer kollektivt samhälle som Gaza, fast i en helt annan kontext under extremt svåra förhållanden. 

Alla centra, som har deltagit i autismprojektet har utvecklat kulturellt anpassade föräldrautbildningar. Minskning av användandet av psykofarmaka har minskat. Och erfarenheterna har spridits till andra via föreläsningar, radio, tv och andra medier. 

– Jag känner en stor ödmjukhet och blir också inspirerad av föräldrarnas och personalens stora engagemang. Det går, mot alla odds, att förbättra livskvalitén för barn med autism även under de svåraste av omständigheter, säger Josefin Mannberg.

Text: Caroline Campbell

Projektet har finansierats av Palestinainsamlingen med generösa bidrag från Brödet & Fiskarna i Västerås. Palestinagrupperna i Sverige har samarbetat med Gaza Community Mental Health Programme i mer än 25 år.

Dina skattepengar går till israeliska militärföretag

21 jan 2020

EU:s forskningsfonder är en viktig finansieringskälla för israeliska företag och statliga institutioner, bland dem ett antal militära företag och företag som är involverade i olagliga israeliska bosättningar. Även om Israel inte är ett EU-land har israeliska sökande sedan 1995 kunnat få tillgång till EU:s forskningsfonder på samma sätt som EU:s medlemsländer genom associeringsavtalet mellan EU och Israel.

Under många år har det europeiska och palestinska civilsamhället och organisationer för mänskliga rättigheter varit bekymrade över att de europeiska skattebetalarnas pengar kanaliseras till israeliska företag och institutioner som anklagas för krigsförbrytelser och är inblandade i brott mot internationell rätt och mänskliga rättigheter.

Europeiska unionen har i flera år uttryckt djup oro och fördömt både Israels dödande av civila och Israels olagliga bosättningar. Ändå finansierar EU just de företag som upprätthåller denna olagliga verksamhet. Under den senaste finansieringscykeln Horizon 2020, fick de två största israeliska militära företagen, Elbit Systems och Israel Aerospace Industry, nästan 10 miljoner euro av de europeiska skattebetalarnas pengar.

Nu har European Coordination of Committees and Associations for Palestine, ECCP, skrivit en rapport som analyserar och beskriver hur EU kanaliserar europeiska skattebetalares pengar till israeliska enheter som anklagas för krigsförbrytelser och brott mot internationell rätt.

Medan Israel, som ockupationsmakt, bär huvudansvaret för att säkerställa respekt för internationell rätt och mänskliga rättigheter för den ockuperade palestinska befolkningen, har även länder som inte är part i konflikten, såsom EU och dess medlemsländer, också en skyldighet att inte hjälpa, assistera eller samarbeta med företag eller organisationer som bryter mot internationell rätt.

EU fortsätter att bryta mot sina egna direktiv och åtaganden till internationell rätt genom att finansiera israeliska enheter på palestiniernas bekostnad.

Läs hela rapporten EU and Israel - The Case of Complicity.

AP-fondernas etikråd avråder från Elbit Systems
De svenska AP-fondernas etikråd rekommenderar pensionsfonderna att inte ha innehav i Elbit Systems. Rekommendationen följts av samtliga fonder. Etikrådet skrev redan 2010 "Kan kopplas till kränkning av internationell humanitär rätt i strid med fjärde Genèvekonventionen. Både den Europeiska Unionen och den svenska regeringen är tydliga i att både de delar av separationsbarriären och de bosättningar som är uppförda av Israel på ockuperat område strider mot folkrätten och då mer specifikt artikel 49 i fjärde Genèvekonventionenen. Konventionen säger att den ockuperande makten inte får deportera eller transferera delar av sin civila befolkning in i territoriet den ockuperar". Läs deras rapport (sidan 19).

Clowner utan Gränser i Mellanöstern

16 jan 2020

Flickor och kvinnor i krig och på flykt utsätts för psykiskt, fysiskt och sexuellt våld. Därför driver Clowner utan Gränser projekt i Mellanöstern för att skapa trygga rum för barn och kvinnor där de genom lek, kreativitet och skratt kan bli stärkta, och bli medvetna om sina mänskliga rättigheter. Nu arbetar de även i Gaza.

“The situation in Syria is very sad. We face new tragedies every day. It’s not even about a country anymore, it’s about us trying to survive. Here Kurds, Assyrians, Armenians, Arabs, Chaldeans, Turks, you name it, all lived in harmony together. But this great human wealth has now turned into a curse. Fear and hate are dominating people”.

Så inleder Ghinwa Al Otaibi brevet, som hon skickar till Clowner utan Gränser när det står klart att hon inte kan komma till Sverige. Vi hade bjudit in fyra av deltagarna i vårt projekt Creative Arts for Peace and Equality till Stockholm för att dela med sig av sitt arbete och erfarenheter. De har gått Clowner utan Gränsers utbildning tidigare under året. De har fått djupdyka i kreativa metoder – det är allt ifrån clown, konst, cirkus, drama och lek – med syftet att sedan arbeta med att ge psykosocialt stöd till flickor och kvinnor på flykt och i utsatthet i respektive land.

Ranin från Palestina, Rand från Jordanien och Helena från Libanon kommer. Men Ghinwa från Syrien får inget visum.

Sidas nätmagasin Omvärlden har gjorde en intervju med Ranine när hon var i Stockholm, som du kan läsa genom att klicka på länken.

Se gärna Clowner utan Gränsers videointervju med Ranine.

Fokus på hälsa och välmående
Vi vet att patriarkala strukturer växer sig starkare i krissituationer och att flickor och kvinnor i krig och på flykt utsätts för psykiskt, fysiskt och sexuellt våld. De har heller inte tillgång till samhället och det offentliga rummet på samma villkor som pojkar och män och lever på många sätt i stor utsatthet. Därför driver Clowner utan Gränser projekt som detta, för att skapa trygga rum för barn och kvinnor där de genom lek, kreativitet och skratt kan bli stärkta inifrån och ut, bli medvetna om sina mänskliga rättigheter och stärkta i tron både på sig själva och framtiden. I det långa loppet bidrar det till fred och jämställdhet.

Sedan utbildningen i Libanon under sommaren 2019 har kvinnorna fortsatt arbetet utifrån Clowner utan Gränsers metoder runt om i Mellanöstern. De har träffat grupper av tonårstjejer till 75-åriga kvinnor, som samlas med behovet av en trygg plats med fokus på hälsa och välmående. Här har nya vänskapsband knutits, hierarkier och fördomar rasat, trygghetszoner lämnats och hopp skapats. Allt genom skratt, lek och kreativitet.

Tilltro – förändring är möjlig
Vi har redan nått flera hundra personer, flickor och kvinnor som lever på flykt, i utanförskap och utsatthet. Grupperna har kommit en lång bit på vägen. Mitt i allt kaos, krig, fattigdom och våld, ser framtiden ändå ljus ut. Vi måste ha hopp för att orka fortsätta kämpa och för varje möte vi har får vi mer tilltro på att förändring är möjlig.

Ghinwa avslutar sitt brev:

“It hurts to see a whole civilization, nation and humanity totally destroyed. Today my home lacks love, confidence and trust. All Syrian’s live in a constantly crisis on all levels. But despite all this sadness, I still have hope. Hope of a better world. The luggage I carry, keeps being filled with new laughter, positive energy and humanity, for every new woman I meet. It’s what makes me survive”.

Nu även i Gaza
Efter många års försök kom Clowner utan Gränser in i Gaza i december 2019. Vi arbetar med den lokala kvinnoorganisationen Aisha Association och har nu utbildat femton unga, kvinnliga artister från Gaza som kommer att bli förändringsaktörer i samhället. De kommer i sin tur arbeta för att stärka andra kvinnor och flickor, förbättra deras psykiska hälsa och ge dem en röst genom kreativa metoder. Nu har vi ansökt om finansiering för ett tvåårigt projekt i Gaza.

Text: Karin Tennemar, Clowner utan Gränser
Foto: Clowner utan Gränser

 

Fakta – palestinier i Palestina, Jordanien, Libanon och Syrien

Clowner utan Gränser arbetar med kvinnor i Mellanöstern, somliga har palestinsk bakgrund, andra inte.

I Palestina, alltså Gaza, Västbanken och Östra Jerusalem bor 4,8 miljoner personer. Ungefär hälften är kvinnor. Många bor fortfarande i flyktingläger, särskilt i Gaza där ungefär 70 procent av befolkning är flyktingar.

År 1948, då staten Israel bildades, tvingades över 750 000 palestinier på flykt och över 400 palestinska byar och städer jämnades med marken. Många flydde till grannländerna Jordanien, Libanon och Syrien. Där lever de och deras ättlingar fortfarande i flyktingläger. Det förekommer omfattande diskriminerande lagstiftning och praxis mot palestinska flyktingar i de flesta grannländer.

I samband med kriget i Syrien har många av de palestinska flyktingarna tvingats fly igen.

← Äldre inlägg

Förra veckan var händelserik. Gaza sköt raketer mot Israel som hämnd för att de dödat en ung man. Israel svarade med beskjutning av strategiska mål. Bakom dessa attacker ligger Israels strategi av ”necro-violence” det vill säga att vanhelga Palestinska kroppar.

 

Under söndagen sköts cirka 20 raketer från Gaza in i de södra delarna av Israel. De flesta missiler stoppades av Israels missilsystem innan de tog mark. 

Islamiska Jihad (IJ) är en av två militanta grupper i Gaza och de tog också ansvar för beskjutningen på sin officiella hemsida. Den israeliska militären svarade med att skjuta raketer mot IJs träningsläger och platser för framställning av vapen i närheten av Damaskus.           

 

Under måndagen sköts cirka 14 raketer in i södra Israel som svarade med att beskjuta strategiska mål för IJ i Gaza. Fyra Palestinier uppgavs ha skadats samt två Israeliska kvinnor varav en drabbats av chock och den andra ramlat och slagit i huvudet när hon springande sökte skydd. 

 

FNs koordinator för fredsprocessen i Mellanöstern, Nickolay Mladenov, uppmanade till eld upphör och menade att detta endast “riskerar att dra in Gaza i en ny runda av fientligheter utan lösning i sikte”. IJ annonserade eld upphör då de nu hämnats Israels attacker. 

 

Men vad utlöste då dessa beskjutningar? 

 

SOCIALA MEDIERS KRAFT

Under söndagens morgon ser Israel Defense Forces (IDF) två män placera något explosivt vid stängslet som separerar Gaza och Israel och öppnar eld mot dem. En av männen, den 27-åriga Mohammed Al-Naim, avled på platsen och identifierades senare som medlem av Islamiska Jihad. Den andra personen skottskadades. En grupp Palestinier skyndar sig fram med en skottkärra  för att hämta männen men tvingades tillbaka då IDF öppnade eld mot dem. Två män fick skottskador i benen, uppger Gazas hälsominister.  

 

IDF skickade istället fram en bulldozer, vilken åtföljdes av en stridsvagn, för att hämta kroppen på det sätt som de bedömde var bäst för deras egen säkerhet. Hela händelsen filmades av en lokal journalist, Muthana al-Najjar, spreds snabbt på sociala medier och uppmärksammades internationellt.

 

“Den israeliska bulldozern körde över al-Naims kropp och försökte flera gånger få upp den innan de återvände till Israel med kroppen dinglande från kanten av skopan”, berättar Muthana al-Najjar. 

 

“NECRO-VIOLENCE”

Ordet är svårt att översätta och betydelsen av det lika svår att förstå. Förnedring av döda kroppar på sätt som detta men också att inte lämna ut kroppen till den dödes familj. al-Naims mor ber nu om att få tillbaka kroppen av sin döda son. Enligt Budour Hassan, juridisk rådgivare på Jerusalem Legal Aid and Human Rights Center (JLAC), är Israels användning av ”necro-violence” på Palestinska kroppar en förlängning av kontrollen över befolkningen i de ockuperade områdena.

 

”Att vanhelga den döda kroppen av en ung, obeväpnad, man framför kameror från hela världen är ett avskyvärt brott som adderar till listan över många brott mot det Palestinska folket”, säger Fawzi Barhoum, talesman för Hamas. Det är en del av en Israels policy som syftar till att kontrollera Palestiniernas kroppar. 

 

Tove Sohlberg

 

Läsa mer?

https://www.bbc.com/news/world-middle-east-51608786 

 

https://www.aljazeera.com/news/2020/02/israel-slammed-necroviolence-bodies-palestinians-200224115508023.html