Barnen i Gaza och södra Israel behöver vårt stöd

5 nov 2019

Ett elvaårigt barn i Gaza har under sin livstid hittills upplevt tre fullskaliga krig och fått se syskon, föräldrar eller vänner dödas och lemlästas av bomber. Resultatet har blivit ett djupt och utbrett stresstillstånd som allvarligt hotar barnens hälsa. Även barn på den israeliska sidan av gränsen lever i skräck för våld.

I rapporten ”A decade of distress” konstaterar Rädda Barnen att många familjer i Gaza lever på gränsen till sammanbrott och att runt 25 procent av barnen, 290 000 barn, är i behov  av kontinuerligt psykosocialt stöd. I södra Israel är läget generellt bättre tack vare högre standard, tillräckliga resurser och i stort sett opåverkad infrastruktur. Men även här lever barn under stress.

Under den senaste militära konflikten i Gaza (2014) dödades över 2 200 civila, varav 551 barn, av den israeliska armén. Över 11 200 personer, varav 3 436 barn, skadades, i 10 procent av fallen med permanent handikapp som följd. Närmare 18 000 hem, 82 sjukhus och kliniker och 259 skolor förstördes helt eller delvis. Omkring 500 000 personer (28 procent av befolkningen) blev internflyktingar, och 17 700 är fortfarande utan fast bostad. På den israeliska sidan dödades 6 personer medan närmare 1 600 personer, varav 270 barn, skadades.

Närmare 36 000 skadade

Levnadsförhållandena i Gaza är, till följd av 11 års blockad och avspärrning och återkommande militära konfrontationer, urusla. Drygt hälften av familjerna lever under fattigdomsgränsen. Arbetslösheten är 53,7 procent – bland unga 70 procent – och majoriteten är beroende av bistånd för säker matförsörjning.

Vattnet är i stort sett odrickbart, elektricitet  finns bara några timmar om dagen och förstörda avlopp läcker varje dag ut miljontals liter orenat avloppsvatten direkt i Medelhavet.

Sjukvården går på knäna av alla omgivningsberoende sjukdomar, diarréer, blodbrist, förgiftningar och undernäring. De saknar viktiga mediciner och utrustning, och cancersjuka nekas av Israel att lämna Gaza för vård.

Till detta kommer alla skadade från de återkommande protesterna mot avspärrningen vid gränsen till Israel – där israelisk militär enligt FN hittills dödat 324 obeväpnade demonstranter, inklusive handikappade, sjukvårdare, barn och journalister. Närmare 36 000 (!) har skadats. Minskat internationellt bistånd, framför allt på initiativ från USA, har ytterligare förvärrat situationen.

Mardrömmar och sängvätning

I sin sammanfattning  av intervjuer med 413 barn och 352 vårdnadshavare i Gaza konstaterar Rädda Barnen att de allra flesta av barnen (78 procent) är mest rädda för bomb- och flygplansljud. 70 procent av barnen känner sig oftast trygga hemma, i sin familj, medan 63 procent känner sig otrygga om de inte är tillsammans med sina föräldrar. Omkring 30 procent är rädda att gå ensamma, likaså när elektriciteten försvinner. 

I skolan känner sig en knapp majoritet (57 procent) ofta säkra, men betydligt färre (26 procent) hela eller större delen av tiden. Omkring 10 procent av barnen är också rädda för övergrepp, inte minst sexuella – något  som ökat under den rådande situationen.

Många vårdnadshavare rapporterar att deras största bekymmer är att inte kunna ge sina barn det beskydd och den omsorg de behöver. 30 procdent anger att deras ekonomiska situation har direkt inverkan på barnens trygghet, och i familjer med en månadsinkomst på 300 US dollar, eller mindre ses en kraftigt ökad frekvens av posttraumatiskt stressyndrom (PTSD). En del barn lämnar skolan i förtid och barnarbete, liksom barnäktenskap har ökat.

En stor del av barnen anger känslor av nedstämdhet (62 procent) och sorg (55 procent). Enligt vårdnadshavarna är 93 procent av barnen nervösa och besväras av sömnsvårigheter (68 procent), mardrömmar (63 procent) och sängvätning (53%).

Droger och självmord ökar

Omkring hälften av barnen känner sig sjuka en stor delen av tiden och 42 procent har enligt vårdnadshavarna olika grader av språkstörning. En del av barnen har utvecklat aggressivt och utagerande beteende. Droganvändning och självmord har ökat. Den viktigaste källan till ångest, sorg och ilska är rädslan för att förlora anhöriga och vänner i en eventuell ny väpnad konflikt.

Mitt i alltihop klarar dock ändå många familjer att trots allt ge barnen en trygg miljö, och 91 procent av barnen beskriver starkt stöd av sina anhöriga och känner sig till och med lyckliga (71 procent), tillitsfulla (72 procent) och energirika (68 procent) en stor del av tiden.

Situationen för Gazas barn är ytterst skör och det behövs i nuläget inte mycket för att tippa allt över ända.

Blockaden måste upphävas

Rädda barnen menar att det är ytterst angeläget att det internationella samfundet nu tar läget på allvar. Åtgärder måste vidtas för att skydda barnen och deras familjer  i Gaza och södra Israel från ytterligare våld.

Förhandlingar måste genast inledas för att finna en hållbar och rättvis lösning av krisen. Blockaden av Gaza måste upphävas, och de olika palestinska fraktionerna sluta upp med att bekämpa varandra. FN: s olika organ måste samla sig till ökat stöd till humanitära organisationer, lokala organisationer och civilsamhället som helhet.

Framför allt måste världens ledare, inklusive den svenska regeringen, sluta upp med att blunda för och negligera konflikten och äntligen ta sitt ansvar i enlighet med alla de FN-resolutioner man gång på gång undertecknat. Barnen i Gaza och Israel är oskyldiga offer i en konflikt som de aldrig bett om. Vi får inte svika vårt ansvar för deras framtid!

Gunnar Olofsson
Ordförande i Borås Palestinagrupp och medlem av Palestinagruppernas förbundsstyrelse

Volontärarbete i Stockholm

29 okt 2019

 

Skribent
Palestinagruppen Stockholm söker skribenter, som kan göra research, göra intervjuer och skriva artiklar till vårt e-nyhetsbrev och vår blogg. Vi söker även skribenter som vill skriva opinionsartiklar och insändare. Vi har massor av idéer kring frågor som vi vill belysa, men du väljer själv omfattning av ditt ideella arbete.

Vill du bidra till att sprida information om Palestina? Hör av dig till vår ordförande: kerstin@palestinagruppenstockholm.se 

Projektledare
Palestinagruppen Stockholm söker efter personer som är vana att driva projekt – planera, sätta upp mål och tidsplaner, genomföra och följa upp. Vi har organiserat vårt arbete i olika aktionsgrupper för att våra medlemmar ska kunna fokusera på det som de känner mest engagemang för – barn, bojkott, hälsa, idrott, kultur och opinionsbildning.

Vi har även diskuterat att stötta den palestinska hbtq-rörelsen, och att skapa opinion mot Sveriges militära samarbete med Israel. Ja, det finns många olika frågor som behöver entusiastiska projektledare. Vi har liten budget, så det krävs stor kreativitet för att driva projekt och skapa kampanjer.

Palestinagruppen Stockholm söker också en kreativ person som vill hjälpa oss att samla in pengar på ideell basis. Vi får några tusen kronor om året i verksamhetsbidrag, men behöver förstås mer pengar för att kunna bedriva verksamhet, sprida information och skapa opinion för ett fritt Palestina och en rättvis fred i Stockholms län.

Låter det intressant? Hör av dig till vår ordförande: kerstin@palestinagruppenstockholm.se 

Debatt: Håll företag ansvariga för kränkningar av mänskliga rättigheter

16 okt 2019

Sverige arbetar varken med nationell lagstiftning eller deltar i de pågående FN-förhandlingarna om att hålla företag ansvariga för kränkningar av mänskliga rättigheter. Därmed kan vi konstatera att mänskliga rättigheter inte är en prioriterad fråga i Sveriges investerings- och handelspolitik, skriver företrädare för en rad civilsamhällesorganisationer.

FN-förhandlingarna om det så kallade "Binding Treaty on Business and Human Rights" syftar till att ge stater redskap för att hålla företag ansvariga vid kränkningar av de mänskliga rättigheterna – ofta som en konsekvens av bristande miljöhänsyn – och säkerställa brottsoffrens tillgång till rättslig prövning. Detta för att få stopp på den straffrihet för transnationella företag som i praktiken råder inom internationell rätt i dag.

Nu finns ett reviderat utkast till FN-fördraget och förhandlingarna fortsätter i Genève i oktober. Hittills har intresset från den svenska regeringen lyst med sin frånvaro. Detta trots att det inom förhandlingarna finns stöd för prioriterade linjer av Sveriges regering och EU.

Underligt att Sverige inte deltar i FN-förhandlingarna

Vi tycker att det är underligt att Sverige, som ser sig som ledande inom hållbart företagande, miljöfrågor och feminism, inte deltar i förhandlingarna. De argument regeringen lyft för sitt ställningstagande är att fördraget inte bygger på FN:s vägledande principer om företagande och mänskliga rättigheter, UNGP, att fördraget inte omfattar alla företag, utan bara transnationella, samt slutligen att det är staters skyldighet att skydda mänskliga rättigheter. Regeringen är även kritisk till att det är Ecuador och Sydafrika som varit drivande i processen.

Det reviderade utkastet till fördraget har ändrats på samtliga områden där både Sverige och EU tidigare uttryckt skepticism. Fördraget styrker nu alltså regeringens både första och andra invändning, genom att stärka UNGP och bredda vilka företagsverksamheter som fördraget gäller.

Ann Linde, tidigare utrikeshandelsminister, sa även i en interpellationsdebatt i riksdagen att hon vill understryka att om stater fullföljde sitt ansvar skulle vi komma långt i arbetet med företagande och mänskliga rättigheter. Det reviderade fördraget styrker även denna position om staters skyldighet att skydda mänskliga rättigheter och i sin tur förhindra eller kompensera brott som begåtts av företag med hemvist i landet.

Än så länge bara fina ord

FN:s vägledande principer för företagande och mänskliga rättigheter, UNGP, som Sveriges regering stödjer är inte bindande utan helt frivilliga att följa. Det finns alltså inte några lagkrav på företag att efterleva FN:s principer i dag, vilket innebär att det saknas bindande mekanismer för ansvarsskyldighet och ersättning till offren. Många stater, inklusive Sverige, har inte heller någon extraterritoriell lagstiftning som möjliggör juridisk prövning för brott mot mänskliga rättigheter begångna utomlands.

Att företag inte är straffrättsliga subjekt och att Sverige inte har extraterritoriell lagstiftning när det gäller företags kränkningar av de mänskliga rättigheterna utomlands gör att Sverige är på milsvida avstånd från att ta ansvar för påståendet att vara ett föregångsland för kvinnors, barns och minoriteters rättigheter i de länder Sverige tycker om att göra affärer med. I och med att Sverige varken arbetar för lagstiftning nationellt, eller vill vara delaktiga i förhandlingar på internationell nivå, kan vi konstatera att mänskliga rättigheter inte är en prioriterad fråga i Sveriges investerings- och handelspolitik.

Än så länge är det bara fina ord vi ser från regeringen, som förväntar sig att svenska företag ska agera föredömligt, men samtidigt inte vill lagstifta om konsekvenser när svenska företag gör sig skyldiga till brott mot mänskliga rättigheter i sina leverantörsled.

Uppmanar Sverige att delta i förhandlingarna

Vi uppmanar svenska regeringen att delta i förhandlingarna och att stödja ett bindande FN-fördrag samt att arbeta parallellt för en nationell lagstiftning som gör det obligatoriskt för företag att göra riskanalyser och ta fram åtgärdsplaner för mänskliga rättigheter, så kallad ‘human rights due diligence’.

Ett bindande FN-fördrag för företag och mänskliga rättigheter skulle skydda de människorättsförsvarare, sociala rörelser och småbrukare som vi samarbetar med och som dagligen sätter sina liv i fara för att försvara sina rättigheter när naturresurser exploateras. Utifrån vår analys behöver fördragets reviderade utkast stärkas ytterligare då mänskliga rättigheter som prioritet har tagits bort och då transnationella företag inte längre nämns specifikt. Vi tycker även att skyddet för människorättsförsvarare bör stärkas ytterligare genom att innefatta en feministisk analys och bejaka särskilt utsatta grupper i fördraget.

FN-fördraget om företag och mänskliga rättigheter syftar till att täppa till juridiska kryphål på internationell nivå, hålla transnationella och andra företag ansvariga för kränkningar av mänskliga rättigheter och säkerställa brottsoffrens tillgång till rättslig prövning. Utan konsekvenser kommer fina ord i koder och handlingsplaner fortsätta att bara vara fina ord.

Vi uppmanar regeringen och Anna Hallberg, som ny utrikeshandelsminister, att lägga sin kraft på att bidra till processer nationellt och internationellt för bindande regler som har verkan på riktigt!

Under förhandlingarna i Genève, den 14 till 18 oktober, har Sverige möjlighet att ta ställning och agera för mänskliga rättigheter och miljö.

Hanna Dahlström, kanslichef FIAN Sverige
Klara Knapp, ordförande Latinamerikagrupperna
Louise Lindfors, generalsekreterare Afrikagrupperna
Mikael Sundström, ordförande Jordens Vänner
Parul Sharma, Sverigechef Greenpeace
Peder Karlsson, ordförande End Ecocide Sweden

Debattartikeln är tidigare publicerad i Omvärlden den 14 oktober 2019.

Låt ICA:s israeliska mango ligga kvar i fruktdisken

15 okt 2019

ICA säljer mango från Israel till förmån för Cancerfonden. Palestinagruppen Stockholm har ställt frågan om Cancerfonden verkligen vill förknippas med en militär ockupationsmakt, som bryter mot FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, Barnkonventionen och FN:s stadgar. Hur ställer sig Cancerfonden till det faktum att ICA säljer israelisk frukt till förmån för svensk cancerforskning?

Cancerfonden svarar:

”De pengar som samlas in under Cancerfondens Rosa Bandet-kampanj används till att finansiera svensk cancerforskning, driva påverkansarbete för en bättre cancervård, samt sprida kunskap om cancer och hur man genom ändrade levnadsvanor kan minska risken att drabbas av cancer.

Genom att sälja rosa band och rosa produkter, sprida kunskap om cancer och engagera såväl medarbetare som kunder, spelar vår samarbetspartner ICA en mycket viktig roll i arbetet för att besegra cancer. Hur de motiverar valet av mango som en rosa produkt finner du nedan.

Väl värt att veta är att Cancerfonden är en fristående, ideell insamlingsorganisation och vi är både politiskt och religiöst oberoende med ett tydligt mål – att färre ska drabbas och fler ska överleva cancer”.

ICA svarar:

”ICA är politiskt oberoende. Vi handlar med leverantörer, inte med stater och regeringar. ICA arbetar långsiktigt med våra leverantörer och samarbetar endast med leverantörer som vi känner förtroende för och som delar våra värdegrunder. Vi har fått garantier från vår leverantör att ingen mango som levereras till ICA kommer från ockuperad mark.

För att klara efterfrågade volymer av mango till Rosa Bandet-kampanjen är vi i behov av att köpa in mango med flera olika ursprung, varav ett utgörs av Israel. Vi låter butikerna och i slutändan konsumenterna avgöra vilka artiklar/ursprung som ska erbjudas i våra butiker. Om inga konsumenter eller ICA-butiker efterfrågar en specifik produkt eller produkter av ett specifikt ursprung, kommer detta sannolikt att leda till att ICA centralt istället satsar på andra produkter eller frukt och grönsaker med andra ursprung.”

FAKTA ÄR att närmare 200 palestinska organisationer vädjar till omvärlden om stöd för att sätta press på Israel att avsluta den militära ockupationen av Gaza, Västbanken och Östra Jerusalem. 

Det gäller till exempel bojkott av frukt, som mango, från Israel – även om de säljs till förmån för svensk cancervård.

Bojkott, desinvesteringar och sanktioner är en beprövad ickevåldskampanj, som till slut fick apartheidregimen i Sydafrika på fall.

FAKTA ÄR att ungefär 8 500 cancersjuka personer i Gaza, varav 640 barn, inte den vård de behöver. Orsaken är Israels mångåriga blockad, vilket har lett till brist på elektricitet, mediciner och utrustning samt hinder för att lämna området för specialistvård.

I februari var det brist på 65 viktiga cancermediciner, eller 58 procent av det som behövs, vilket gör att de cancersjuka inte kan få rätt doser under tillräckligt lång tid.

Samtidigt nekar de israeliska myndigheterna sjuka palestinier utresetillstånd för specialistvård på Västbanken eller i något annat land. Ungefär hälften av alla ansökningar avslås, eller förhalas tills det blivit för sent att resa. Under 2018 hindrades 10 057 patienter från att få nödvändig vård. Cancersjuka kvinnor i Gaza demonstrerade förra året för att de berövas livsviktig behandling.

Cancerfonden, vars mål är att färre ska drabbas av cancer och fler ska överleva, borde ta hänsyn till mänskliga rättigheter när det gäller HUR insamlingen av pengar till svensk cancerforskning bedrivs.

Använd din konsumentmakt. Låt ICA-butikernas israeliska mangofrukter ligga kvar i fruktdisken!

"Makten och barnet" är Årets Palestinabild 2019

9 okt 2019

Ingemar Amberntsson från Skephult strax söder om Borås, har vunnit tävlingen Årets Palestinabild 2019 med bilden ”Makten och barnet” taget vid en demonstration i Al Massara på Västbanken. Han tog även hem tredjepriset med bilden "Bagare i Hebron".

Ingemar har varit i Palestina flera gånger. Han har plockat oliver, planterat olivträd, vandrat och kört runt med hyrbil.

– En resa jag verkligen kan rekommendera är att åka med organisationen Joint Advocacy Initiative och skörda oliver. Särskilt om det är första besöket i Palestina. Där varvas arbete med föredrag och besök hos olika organisationer. 

– Jag har arbetat som ambulanssjukvårdare i 40 år och passade på att besöka Röda halvmånen under en av mina resor. Jag fick följa med ambulanssjukvårdare i Jenin i två omtumlande dagar. När jag kom hem skrev jag ett reportage om deras arbetsvillkor.

Ingemar har vandrat ensam från Jenin till Jeriko. Men det finns också flera organisationer som arrangerar vandringar av olika svårighetsgrad och längd. Ingemar tipsar om Masar Ibrahim al-Khalil.

– Det största och mest bestående intrycket är alla möten med palestinier, så mycket värme och gästfrihet.

– Men att se ockupationens verkan på nära håll är jobbigt. Att höra enskilda öden när man träffar familjer som ständigt lever under hotet från militären och bosättarna, det sätter djupa spår, säger Ingemar Amberntsson.

Silverplats till arbetsterapeut

Lisa Stern tog hem andrapris i tävlingen Årets Palestinabild med en stadsbild "Nablus - en vanlig och ovanlig stad". Till vardags arbetar hon som arbetsterapeut på en hälsocentral i Gävle.

Som 20-åring besökte Lisa Stern Palestina för första gången. Hon arbetade som volontär med handikappade barn. Där och då bestämde hon sig för att utbilda sig till arbetsterapeut. Lisa har återvänt till Palestina många gånger efter det.

– Den militära ockupationsmaktens behandling av palestinierna är fruktansvärd. Men palestinierna är fantastiska, både hur de tar hand om varandra och oss som är tillfälligt på besök. De försöker, trots rådande omständigheter, att finna livsglädje och njuta av livet, vilket är beundransvärt.

– Besök Palestina. Det är ett vackert land med underbara människor, fascinerande kultur och god mat. Dessutom bästa gästfriheten, säger Lisa Stern.

Tävlingen arrangeras av Palestinagruppen Stockholm och syftar till att väcka intresse för att besöka Palestina. Vinnarna får – förutom äran – ekologisk olivolja från Västbanken och kokboken Shakshuka - Jerusalems kök, skriven av TV4-kocken Nidal Kersh.

Team Sweden for Palestine - beställ tröja nu

6 okt 2019

Vi har tagit fram en tröja för Team Sweden for Palestine – till alla som vill delta i solidaritetsloppen i Betlehem nästa år, eller visa solidaritet på hemmaplan.

Nu ger vi alla möjlighet att beställa en tröja med leverans före jul - kanske bästa julklappen?!

Vi har inte råd att köpa in något lager av tröjan, utan trycker exakt det antal tröjor som ni beställer. Lägg din beställning senast 3 november. Tröjan kostar 200 kronor.

Fakta om tröjan
Kostnad: 200 kronor
Funktionsplagg, material: 100% mikropolyester, enkeljersey
Tygkvalitet: 150 g/m²
Fuktreglerande
Andningsaktiv och snabbtorkande

Herrmodell: rak
                       Längd (A)          Bredd (B)
S                        720                   500
M                       740                   530
L                        760                   560
XL                      780                   590
XXL                    800                   620
XXXL                  820                   650

Dammodell: figursydd
                       Längd (A)          Bredd (B)
XS                      610                   420
S                        620                   450
M                       630                   480
L                        640                   500
XL                      650                   520
XXL                    670                   560
XXXL                  690                   580

Beställ via e-post
Skicka din beställning via e-post: kerstin@palestinagruppenstockholm.se

Skriv om du vill ha herr- eller dammodell, storlek, ditt namn och din postadress.

Betala via swish 123 412 7882  eller bankgiro 302-7687. Märk inbetalningen med TRÖJA.

Vi lägger beställningen den 4 november och levererar före jul.

Palestine Marathon 2020
Vårens upplaga av Palestine Marathon – Freedom of Movement lockade 8001 deltagare. En fantastisk folkfest i Betlehem! Förra året deltog 19 svenskar. I år var det 37 svenskar. Och nästa år – ja, vi hoppas på ett nytt rekord den 27 mars 2020.

Bli en del av Team Sweden for Palestine.
Vi deltar för att manifestera rätten att förflytta sig.
Vi deltar för att visa solidaritet.
Vi deltar för att öka kunskapen om situationen i Palestina.
Vi deltar för att inspirera dig att göra detsamma.

Det går att anmäla sig redan nu. Obs! Du behöver känna till din blodgrupp när du anmäler dig.

Gå gärna med i Facebookgruppen ”Från Sverige till Palestina Marathon” som drivs av Maria Jonsson och Camilla Larsson, som har deltagit i loppet ett par gånger. Där får du kontakt med andra som planerar att delta i folkfesten.

Andra idrottsevenemang
Vi hoppas att Team Sweden for Palestine sprider sig till andra lopp och idrottssammanhang även hemma i Sverige, gärna i kombination med insamling till Palestinagruppernas biståndsprojekt i Palestina och Libanon, eller till barnrättsorganisationen Defence for Children Palestine. Hör av dig om du har idéer kring idrott och insamling: kerstin@palestinagruppenstockholm.se

Palestinagruppen Stockholm
Aktionsgrupp Idrott

Politiker på fest hos ockupationsmakten – en käftsmäll mot palestinierna

25 sep 2019

Samtidigt som Israels armé fortsätter sina övergrepp mot det palestinska folket har svenska politiker och kändisar slagit runt med festfixaren Micael Bindefeld hos ockupationsmakten i Tel Aviv.

Partiledarna Ebba Busch Thor (KD), Ulf Kristersson (M) och Nyamko Sabuni (L) samt tidigare partiledarna Mona Sahlin (S) och Fredrik Reinfeldt (M) har tillsammans med artisterna Pernilla Wahlgren, Lena Philipsson, Lisa Nilsson, Sarah Dawn Finer, Carola Häggkvist, Charlotte Perelli, Thomas ”Orup” Eriksson, Tomas Ledin, Eva Dahlgren, Christer Lindarw, underhållare och författare som Jonas Gardell, Mark Levengood, Camilla Läckberg och Viveca Sten, journalisten Stina Dabrowski, utförsåkaren Anja Pärson och ett antal andra personer ur svenskt kändis- och näringsliv – gjort gemensam sak i att med sin närvaro i Israel legitimera en av vår tids mest brutala förtryckarregimers apartheid och folkfördrivning, och ge det palestinska icke-våldsmotståndet mot ockupationen en riktig käftsmäll.

NATURLIGTVIS VET dessa festdeltagare att Israel inte är vilken stat som helst. Att man ockuperar grannlandet Palestina, styr området med stängsel, murar och militär och har flyttat in över 650 000 av sina egna invånare att leva i olagliga så kallade bosättningar på beslagtagen palestinsk mark. Att det här är ett förtryck som pågår just nu och hela tiden förvärras bara några mil från festandet.

NATURLIGTVIS VET de att ockupationen påverkar palestinierna i hela deras vardag då de inte kan bruka sin jord, resa fritt eller få den vård de behöver. Att palestinier som protesterar mot ockupationen fängslas och torteras av militären. Att över 300 demonstrerande palestinier har skjutits ihjäl – och uppemot 30 000 skadats – av israeliska krypskyttar bara sedan förra året. Att många skadade drabbats av livslånga handikapp, med bland annat amputerade armar eller ben. Att den palestinska sjukvården dignar under bördan av allt övervåld.

NATURLIGTVIS VET de att Israels politik utgör brott mot en rad FN-konventioner och upprepade gånger har dömts ut av det internationella samfundet, och att FN:s säkerhetsråd (resolution 2334) förklarat att Israels bosättningspolitik utgör ett allvarligt hot mot freden och måste upphöra.

NATURLIGTVIS VET de att över 200 organisationer inom det palestinska civilsamhället har uppmanat oss i våra länder att med sanktioner, avinvesteringar och bojkotter förmå Israel att upphöra med ockupationen och erkänna Palestinas rätt att existera i fred sida vid sida med Israel. Att vi uppmanas att inte resa till Israel och legitimera ockupationen och förtrycket.

OCH ÄNDÅ gör de detta. Åker till ockupationsmakten och festar loss. Varför? Hur ska dessa människor ha kvar någon trovärdighet när de nästa gång talar om demokrati och mänskliga rättigheter? När de försöker lansera sig som föredömen och representanter för någon slags förfinad och hållbar livsstil?

Bara under de dagar festandet pågick skadade israeliska soldater ytterligare 109 obeväpnade palestinska civila, varav 39 barn, två sjukvårdare och en journalist.

Var finns kritiken och självkritiken från festdeltagarna? Eller någon reaktion från någon alls? 

Gunnar Olofsson
Ordförande i Borås Palestinagrupp och medlem av Palestinagruppernas förbundsstyrelse

Peace Now: Annektering skadar Israel

12 sep 2019

Sedan premiärminister Netanyahu meddelat sin avsikt att tillämpa suveränitet på Jordandalen, det vill säga annektera den, har den israeliska fredsorganisationen Peace Now gjort följande uttalande:

Netanyahus besked om att annektera Jordandalen dagen efter valet är ytterligare ett tecken på den oändliga cynismen hos en premiärminister, som i åratal har stått emot trycket från extremhögern att annektera ockuperat palestinskt territorium, men som också står inför flera korruptionsmål om han förlorar valet. Låt oss vara tydliga. Det här är ett vallöfte av en interimistisk premiärminister, som har visat åtskilliga exempel på nationell oansvarighet. De ytterligheter denne man kan gå till för att tillfredsställa extremhögerledarna Ben Gvir och Bezalel Smotritz avslöjar än en gång hans desperata försök att säkra sin immunitet i nästa Knesset.

En unilateral annektering av Jordandalen eller någon annan del av Västbanken är politiskt sett skadlig, både vad gäller säkerhet och internationellt för Israel. Även om detta är områden som skulle kunna ingå i Israel i en framtida överenskommelse kommer en ensidig annektering att skada fredsutsikterna och föra oss närmare apartheid. Netanyahu verkar beredd att sälja ut allas vår framtid och skicka ett budskap till Israels medborgare, palestinierna och hela världen att hans politiska överlevnad är tillräckligt viktig för att elda på en blodig konflikt, utplåna Israels demokrati och förinta utsikterna för fred.

Politiska skäl:

En unilateral handling – Att ensidigt genomdriva förändringar är liktydigt med att Israel inte önskar fred och går emot tidigare avtal som Israel skrivit under. Framtida annektering av några områden på Västbanken nära den gröna linjen mot Israel (stilleståndslinjen) får bara genomföras som en del i förhandlingarna om en slutlig fred och baserat på mindre, 1:1 byten för att åstadkomma en slutlig gräns mellan Israel och en framtida palestinsk stat.

Allvarlig kränkning av tvåstatslösningen – Annektering av bosättningarna skulle påverka hela Västbanken och förhindra kontinuitet för ett palestinskt territorium som behövs för en bilateralt överenskommen framtida tvåstatslösning.

Säkerhetsskäl:

Risk för försämring som leder till en ny våldsvåg – En ensidig handling skulle kunna frustrera palestinier på gatorna och dra området in i en ny våldsam period, vilket erfarna säkerhetstjänstemän varnat för.

Stärker palestinska extremister – En unilateral annektering utan förhandlingar är ett slag mot de moderata krafter på den palestinska sidan som fortfarande tror på dialog och en tvåstatslösning, och stärker de extremister som stöder en enstatslösning och fortsatt kamp mot Israel.

Internationella bakslag:

Skadade relationer med Egypten och Jordanien – En annektering kommer att leda till oöverskådliga skador på relationerna med Egypten och Jordanien, som Israel undertecknat fredsfördrag med och som inte kan acceptera en unilateral annektering.

Internationell kris – Annektering av delar av de ockuperade områdena och att tillämpa suveränitet går emot internationell lag. Unilateral annektering, som inte är överenskommen eller utförd i samband med landbyten, kommer inte att godkännas av Israels allierade, som stöder en tvåstatslösning och riskerar att föra in Israel i en allvarlig internationell kris eller långvariga försämringar i relationerna.

Kraftfull uppmuntran till bojkott och BDS-rörelsen – Istället för att försvara en rättvis och moraliskt korrekt gränsdragning mellan den suveräna och legitima staten Israel och de ockuperade områdena och bosättningarna suddar regeringen ut gränsen mellan dessa två och stärker därigenom de rörelser som uppmanar till bojkott av Israel och som hävdar att ockupationen bara är ett sätt att dölja att en israelisk apartheidstat breder ut sig mellan floden och havet.

Premiärminister Netanyahu sänder ett budskap till medborgarna i Israel, palestinierna och hela världen att Israel föredrar en fortsatt blodig konflikt och en odemokratisk enstatsverklighet framför rättvisa, demokrati och fred.

Peace Now, 2019-09-10

Definitionen av antisemitism förvrids för att skydda Israel från all kritik

4 sep 2019

Från början försökte organisationen IHRA motverka rasism mot judar och förintelseförnekelse, men dess definition av antisemitism har blivit ett redskap för att tysta all kritik av Israel, vilket gjort det svårare att uppmärksamma verkliga former av hat mot judar.

Det skriver professor Amos Goldberg på Hebrew University i Jerusalem och Raz Segal, biträdande professor vid Stockton University i New Jersey. Palestinagruppen Stockholm har fått tillåtelse att översätta och publicera texten på svenska.

Det finns en tilltagande tendens bland både judar och icke-judar att beteckna personer som de är djupt politiskt oeniga med, speciellt beträffande Israel-Palestina, som antisemitiska. Anklagelsen är allvarlig; i de flesta länder i västerlandet är antisemitism tabu, och när en person eller organisation anses vara antisemitisk mister den ofta sin legitimitet i offentligheten.

I huvudsak är det två metoder som används för dessa beskyllningar. I den första hänförs påståendet till något helt ogrundat antisemitiskt begrepp. Det faktum att 2000 år av fientlighet och hat mot judar har skapat ett så rikt – och stundtals motsägelsefullt – förråd av anti-judiska begrepp innebär att nära nog varje påstående kan kopplas till åtminstone något av dessa begrepp.

Med lite fantasi och manipulering av dessa begrepp kan varje form av kritik betecknas som antisemitisk. Detta slags logik sprids av dem som stödjer Israels ockupation och nationalistiska regering för att den som kritiserar Israels politik ska mista sin legitimitet.

Den andra metoden utnyttjar den definition av antisemitism som formulerades av International Holocaust Remembrance Alliance.  IHRA, som bildades 1998 (under annat namn), är en kraftfull politisk organisation som består av regeringsrepresentanter och förintelseforskare från 33 länder, nästan uteslutande från väst. IHRA strävar efter att sprida och institutionalisera undervisning och forskning om Förintelsen, hedra dess minne och bekämpa antisemitism.

IHRA kom 2016 överens om en definition av antisemitism, tillsammans med ett antal exempel, grundad på tidigare definitioner. Den har sedan blivit ett slags "mjuk lag" som är bindande för många institutioner och till och med stater världen över. Problemet är att IHRA-definitionen tvångsmässigt ägnar sig åt graden av antisemitism i kritik av Israel, detta mer än åt något annat ämne, vilket gör det betydligt svårare att finna verkliga fall av antisemitism, samtidigt som nästan all kritik av Israel misstänkliggörs. Dessutom läggs bevisbördan på Israelkritikerna som hela tiden måste bevisa att de inte är antisemiter.

De två tvivelaktiga metoderna uppvisades nyligen i en artikel i Haaretz av Yehuda Bauer där det går att påvisa några av de allvarliga och fundamentala felen i den nuvarande diskussionen kring antisemitism. Bauer hävdar att palestiniernas krav på rätten att återvända, något palestinierna är överens om, inte bara är antisemitiskt utan faktiskt kan leda till folkmord. Detta trots att Bauer själv kallade händelserna i 1948 års krig ”etnisk rensning” i sin bok ”The Jews: A Contrary People”. Kan själva kravet på rättvisa efter ”etnisk rensning” – även om författaren inte anser att den ska skipas – kallas antisemitiskt? Handlar det inte här om omvända roller; (de verkliga) offren blir (overkliga) massmördare i en förvriden diskussion kring antisemitism?

Bauer gick dessutom ännu längre när han anklagade den israeliske historikern Daniel Blatman för att ha intagit en antisemitisk hållning när han skarpt kritiserade IHRA som Bauer själv hade varit med om att grunda och där han är hedersordförande än i dag. Blatman hävdar att definitionen syftar till att skydda Israel från all slags allvarlig kritik. Enligt Bauers synsätt är påståendet att IHRA:s definition utövar kraftfullt och skadligt inflytande baserat på den antisemitiska föreställningen att judar innehar oproportionerligt mycket makt och styr världen. Också i detta fall är Bauers argumentation svag. I stället för en meningsfull kritik av definitionen, de medföljande exemplen och dess fruktansvärda konsekvenser för palestiniernas kamp mot förtryck, föredrar de som stödjer definitionen, inklusive Bauer, att förknippa kritiken mot den med antisemitiska föreställningar.

En liknande anklagelse riktades nyligen mot den tyska tidskriften Der Spiegel sedan den publicerade en mindre smickrande undersökande artikel om den proisraeliska lobbyn i landet.  Artikeln utlöste en våldsam reaktion både från judar och icke-judar, inklusive Felix Klein som är Tysklands federala kommissionär för kampen mot antisemitism, och som huvudsakligen ägnar sig åt att försvara Israels regering. I ett förtydligande, som publicerades av redaktörerna, framhölls att under de, under de senaste veckorna hade gjort liknande undersökningar av två icke-judiska lobbyorganisationer i Tyskland utan kopplingar till Israel.

Försvar av bosättarna, inte judarna

Dessa två metoder används ofta och med förödande konsekvenser. Ett annat exempel kom 2017, sex år efter att en ung forskare från England, som vistats vid en akademisk institution i Israel publicerade en artikel om sina intryck från en resa till Betlehem på den ockuperade Västbanken. Bland annat skrev hon att minnet av Förintelsen inte kan ge Israel moralisk rätt till ockupationen. Sex år efter publiceringen hittades den av Sir Eric Pickles, från det konservativa partiet i brittiska parlamentet, som beskrev den som ”ett av de värsta fallen av förintelseförnekelse” han sett de senaste åren.

Tillsammans med The Campaign Against Antisemitism krävde Pickles att forskaren omedelbart skulle avskedas, detta med stöd inte enbart av IHRA:s definition. Det brittiska universitet där hon undervisade satte ihop en grupp experter som fick i uppdrag att undersöka saken. Fastän gruppen inte fann några belägg för antisemitism i artikeln fortsatte diskussionen och forskarens goda namn var skamfilat. Hon lämnade till slut universitetet och gick till en annan institution.

Budskapet till allmänheten – och till akademiker – var tydligt; det är bäst att glömma yttrandefriheten och inte kritisera Israel. Gör du det kan du utsättas för allvarliga anklagelser.

Idag utsträcker sig försöken att undertrycka kritik av Israel som baseras på IHRA-definitionen också till kampanjen mot EUs inställning att produkter från israeliska bosättningar måste märkas som sådana (vilket Simon Wiesenthal-institutet angett som den tredje allvarligaste antisemitiska incidenten under 2015). 

Det verkar alltså som att IHRA-definitionen försvarar israeliska bosättare mer än den bekymrar sig om säkerheten för judar runt om i världen.

I linje med det här lades i slutet av juni i senaten i New Jersey ett förslag till en lag som skulle förbjuda antisemitiska uttryck i allmänna skolor och universitet. Det finns absolut skäl att motverka antisemitism i USA, speciellt i New Jersey, den stat som har det tredje högsta antalet rapporterade antisemitiska incidenter i USA under 2018, ungefär 200 stycken.

Men det är osannolikt att detta lagförslag, som innehåller delar som utformats i enlighet med IHRA-definitionen, skulle kunna hjälpa i kampen mot antisemitism i ”The Garden State”, eftersom huvudsyftet tycks vara att tysta kritiken mot Israel (den förbjuder, till exempel, freds- eller människorättsutredningar som enbart fokuserar på Israel). Men uppfattningen att det bara är Israel som är utsatt för denna typ av kritik är inte bara helt orealistisk, den är dessutom skrämmande. Det räcker exempelvis att titta på listan över personer som anklagas av den internationella brottmålsdomstolen (ICC) i Haag, där det inte finns en enda israel, för att fråga sig om det finns behov av detta i lagförslaget utöver önskan att undertrycka all kritik av Israel.

Ändå ligger skadan som orsakas av lagförslaget inte bara i det faktum att det syftar till att försvara en stark stat – Israel – mer än det försöker skydda judar i New Jersey. Den värre skadan orsakas genom det sätt på vilket förslaget försöker tysta kritiken mot Israels 52-åriga militära ockupation (en av de längsta i världen), som innefattar vräkning, förödmjukelse, fördrivning och dagligt våld mot palestinier, vilket spelar i händerna på erkända antisemiter som hatar judar i USA samtidigt som de beundrar Israel.

Drar uppmärksamheten från verkliga antisemiter

Richard Spencer som är en av de dominerande högernationalisterna i USA utgjorde ett utmärkt exempel på denna koppling när han i juli 2018 uttryckte starkt stöd för Israels judiska nationalstatslag. Detta kom lite över ett halvår efter att han kallat Israel ”en inspirationskälla och modell för etno-nationalism" samtidigt som han förklarat att "judar är kraftigt överrepresenterade i vad man kan kalla 'etablissemanget' medan vita fördrivs från detta land”. IHRA-definitionen försöker naturligtvis bekämpa sådana uttalanden och personer som Spencer, men fixeringen vid att tysta kritik mot Israel drar uppmärksamheten från verkliga antisemiter som visserligen kanske stöder Israel, men samtidigt utgör ett allvarligt hot mot judar i USA.

Uttryckt på ett annat sätt behöver man inte IHRA-definitionen för att identifiera personer som Spencer som antisemiter, men så snart antisemitism blir synonymt med Israelkritik slipper personer som Spencer undan. De är ju ändå stora Israelbeundrare.

Ett tydligt exempel på sambandet mellan judar och den påstådda fördrivningen av vita i USA var den motiverande faktorn för den person ur vit makt-rörelsen, som utförde massakern vid Tree of Life-synagogan i Pittsburgh bara några månader efter Spencers ord. I ett uttalande som publicerades på sociala medier några minuter innan han öppnade eld skrev skytten att judar hjälper flyktingar in i USA och förstör landet.

Vita nationalister över hela världen är besatta av rädslan för ”vitt folkmord”. Det är omöjligt att bekämpa detta allvarliga hot mot judar, flyktingar och andra som nationalisterna ser som existentiellt hot mot deras etno-nationalistiska vision genom att tysta kritik av Israel och dess etno-nationalistiska vision som ser palestinier – boende i de ockuperade territorierna, flyktingar från 1948 års krig och medborgare i Israel (liksom flyktingar från Afrika) – som ett existentiellt hot. Men IHRA-definitionen och dess tolkningar bidrar till just det.

Högerpolitiker, inklusive den israeliska premiärministern Benjamin Netanyahu och israeliska högermedia, har förstått att fokus i kampen mot antisemitism har flyttat från rasistiska nationalister till kritik av Israel, och de använder den katastrofala IHRA-definitionen för sina syften. I motsats till Bauers skenbara naivitet förstår högern mycket väl den kraftfulla potentialen i IHRA-definitionen, inte bara för att skydda sionism från all kritik utan också för att försvara själva ockupationen.

Israels regering och dess representanter, liksom många proisraeliska organisationer runt om i världen, är anmärkningsvärt framgångsrika i att tysta kritik av Israels politik genom att spela detta kort. Genom att använda IHRA:s undermåliga definition av antisemitism har de lyckats i att helt förändra det offentliga samtalet; i stället för att diskutera ockupationen, Nakba, eller brotten mot nationella, mänskliga och medborgerliga rättigheter domineras nu samtalet av vad som är förbjudet eller inte i fråga om kritik av Israel, och i vilken utsträckning denna kritik är antisemitisk. I denna verklighet behöver Israel inte längre försvara sig mot anklagelser – Israel kan fritt kasta anklagelser omkring sig.

Professor Amos Goldberg undervisar vid Institutionen för judisk historia och samtida judendom vid Hebrew University i Jerusalem. Hans forskning fokuserar på Förintelsen och minnet av den. Dr. Raz Segal är biträdande professor i förintelse- och folkmordskunskap vid Stockton University i New Jersey.

En version av denna artikel publicerades först på hebreiska i Local Call, därefter på engelska i nätmagasinet +972.

Nu har Palestinagruppen Stockholm fått möjligheten att publicera artikeln på svenska. Översättning: Tomas Cronholm

Israels ockupation en miljökatastrof

26 aug 2019

Den israeliska ockupationen av de palestinska områdena utgör en stor fara för överlevnaden i hela området på sikt, och innebär redan idag en miljökatastrof. Det menar israeliska och palestinska forskare knutna till universiteten i Tel Aviv och Stanford.

Juli månad 2019 var den varmaste som hittills uppmätts. FN:s klimatpanel (IPCC) varnade för ett år sedan för stigande temperaturer i områden som Alaska, Sibirien och Grönland. I Israel och Palestina, belägna i ett av världens hetaste områden, är risken för en ännu snabbare uppvärmning uppenbar. Trots detta är medvetenheten bland israeliska väljare om klimathotet väldigt låg och ledarna talar sällan om problemen. Eftersom Israel dessutom ockuperar det palestinska Västbanken kan inte heller palestinierna göra någonting verkningsfullt mot klimatförändringen.

I slutet av förra året publicerade israeliska forskare data som talar för en kommande temperaturhöjning på 2,5 grader och 40-procentig minskning av nederbörden i stora delar av Israel. ”Vi har redan närmare 24 timmars hetta sommartid” konstaterar professor Hadas Saaroni vid Tel Avivs universitet. ”Det kommer att bli värre. Hettan kommer att vara uttalad dagtid och inte lätta nattetid”. Den kommer heller inte att vara jämnt distribuerad utan drabba de fattigare, södra, områdena i Tel Aviv-Jaffa hårdare, med en skillnad i temperatur på runt sju grader.

Enligt professor Marcelo Sternberg vid samma universitet utgörs större delen av Israel redan av öken, och gränsen kryper hela tiden norrut. Och vad som enligt Sternberg är säkert är att ”skogsbränderna som oftare drabbat landet på senare år kommer att fortsätta ödelägga landet sommartid”.

Israelisk kontroll över vattenkällorna

Staten Palestina hör till de som skrivit på FN:s ramverk för klimatförändring, men ockupationen gör att man inte har någon kontroll över sina naturresurser eller möjlighet att agera klimatsmart. Trots rikliga vattenresurser – det regnar mer i Ramallah än i London – är vattenbrist ett närvarande hot. Enligt den israeliska människorättsgruppen Al-Haq konsumerar israeler rakt av fyra till fem gånger så mycket vatten som palestinier under ockupation, och vad gäller de illegala bosättarna på Västbanken har de en sex gånger så hög konsumtion som palestinierna inom samma område.

En del palestinska samhällen är inte anslutna till något vattensystem alls. Och när Israels armé spränger vattencisterner och förstör brunnar tvingas palestinierna köpa vatten dyrt från det israeliska vattenbolaget Mekorot – vatten som israelerna kommit över genom att bland annat dra sin ”säkerhetsbarriär” på Västbanken så att de har kunnat borra sig in i de underjordiska vattenreservoarerna på palestinskt område och lägga beslag på vatten där.

I Gaza råder redan en miljökatastrof. Vatten- och avloppssystemen är till stor del förstörda av olika israeliska militäroffensiver, och kan inte repareras på grund av blockaden. Systemen läcker in saltvatten och föroreningar, 95 procent av vattnet är odrickbart och varje dag rinner miljontals liter orenat avloppsvatten direkt ut i Medelhavet. Enligt en FN-rapport kommer området att inom bara något år vara i praktiken obeboeligt.

Medan Israel genom modern teknologi och kontroll av runt 80 procent av vattenkällorna antagligen på kort sikt kan klara också en ganska dramatisk klimatförsämring, saknar palestinierna på ockuperat område samma möjligheter. ”Vad vi ser”, förklarar Zena Agha vid tankesmedjan Al-Shabaka, ”är ett klart exempel på hur en etno-religiös grupp tilldelas bättre och mer förmånliga resurser än en annan grupp, bara på basis av religion och medborgarskap” – en slags ”klimat-apartheid”.

Inga klimatsmarta planer

I juli 2018 antog den israeliska regeringen det ”Nationella Programmet för Anpassning till Klimatförändring”, med 30 åtgärdspunkter inom vatten, energi och hälsa. Programmet har en klart militär slagsida med diskussion om strategisk placering av baser, och analys av ”effekter på muslimska länder av klimatförändring”.

Energiförsörjningen vilar tungt på fossila bränslen, och medan till exempel Tyskland och Kalifornien siktar på 100 procent fossilfrihet nöjer sig Israel med målet 17 procent förnybar energi till år 2030. Miljömedvetandet är också lågt och enligt en opinionsmätning av ”Pew Research Center” betraktar endast 38 procent av israelerna klimatförändring som ett stort hot – det lägsta resultatet bland 26 undersökta länder.

För de ockuperade palestinska områdena har den israeliska ledningen inga klimatsmarta planer alls. De nu över 650 000 olagliga israeliska bosättarna fortsätter att släppa ut sina förorenande avlopp i de omgivande palestinska samhällena. Västbanken används för dumpning av miljöfarligt avfall. Sten och grus till husbyggen i bosättningarna och inne i Israel hämtas i öppna dagbrott på Västbanken, vilket förorenar luften.

Ett hållbart jordbruk motarbetas genom olika restriktioner, olivlundar sågas ner och solpaneler donerade av Västeuropa förstörs av den israeliska armén. I Gaza är jorden svårt förorenad av krigen och en tredjedel av marken otillgänglig för odling på grund av risken för beskjutning från israeliska soldater.

”Greta Thunberg-effekten”

Finns då inget hopp? Jo, faktiskt. På allra senaste tiden har miljömedvetandet bland israelerna – som många tillskriver ”Greta Thunberg-effekten” – verkligen börjat öka, och årets klimatmarsch var den största hittills i Israel. Miljöaktivister och ockupationsmotståndare har närmat sig varandra under insikten att frågorna hör ihop. Miljökollapsen i Gaza hotar verkligen också bokstavligt hela södra Israel.

På den palestinska sidan ses ett nyvaknat intresse, inte minst bland unga aktivister, att dokumentera och bevara palestinsk flora och fauna, och ”Palestinska institutet för Biodiversitet och Hållbarhet” leder, tillsammans med ”Palestinska Naturhistoriska Muséet” vid Bethlehems universitet, ett projekt för bevarande av Palestinas biologiska mångfald med sikte på tryggad matförsörjning (”food sovereignty”) i ett miljösparande jordbruk.

För att det här ska lyckas krävs dock politiker med kurage, inte minst i vårt eget land, som vågar stödja de här initiativen, vågar konfrontera och kräva upphörande av ockupationen och blockaden, vågar stå upp för tvåstatslösningen enligt FN:s resolutioner och vågar utöva påtryckningar på Israel att erkänna staten Palestinas rätt att existera i fred sida vid sida med Israel. Den nuvarande eftergiftspolitiken och tystnaden är faktiskt inte miljömässigt hållbar.

Gunnar Olofsson
Ordförande i Borås Palestinagrupp och medlem av Palestinagruppernas förbundsstyrelse

Jag heter Rachel och enligt Israel är jag en säkerhetsrisk

17 aug 2019

Jag heter Rachel. Jag är judinna. Jag utövar inte någon religion, men min mormor och farmor är judinnor och jag betraktar mig som judinna. Därför är jag judinna.

Jag heter Rachel. Jag studerar religionsvetenskap och Mellanösternkunskap. Min forskning är inriktad på Förintelsen och konflikten mellan Israel och Palestina. Jag har studerat i Marocko och Tjeckien. Jag kan lite arabiska och hoppas snart lära mig mer.

Jag heter Rachel och arbetar ideellt med mänskliga rättigheter.

Jag heter Rachel och sommaren 2019 blev jag förhörd under en och en halv timme när jag försökte flyga från New Jersey till Tel Aviv. Över tio medlemmar i den israeliska säkerhetstjänsten, som arbetade för det israeliska flygbolaget El Al, turades om att fråga ut mig. Mitt liv, mina studier och min familj plockades isär. De grävde i mina arabiska och arabisk-amerikanska vänner, de bekantskaper jag gjort i Marocko, och i min forskning. Jag blev delvis avklädd och kroppsvisiterad. Alla mina tillhörigheter togs i beslag och undersöktes bakom stängda dörrar. En grupp män skrek åt mig att jag skulle ge dem lösenordet till min dator. Jag var rädd, men jag bestämde mig för att inte ge efter. Jag blev då avbokad från planet.

När jag återvände till flygplatsen för en ombokning nästa dag togs jag ur kön till säkerhetskontrollen efter några minuter. Jag genomsöktes och blev noggrant förhörd igen. Mitt bagage och pass märktes med säkerhetsnivå 6 av 6. Eftersom jag förstod att det var mycket troligt att jag inte skulle få komma in i Israel efter att ha genomlidit timmar av förhör ännu en gång, bestämde jag mig för att inte på nytt försöka komma med på ett flyg med ett bolag som redan visat tydligt att de inte ville ha med mig att göra.

För att kunna genomföra forskning för min avhandling ville jag resa till både Israel och Palestina trots de allvarliga invändningar jag har mot den israeliska statens handlingar. Jag ville få en direktkontakt med det som jag studerar varje dag. Jag skulle resa med en forskargrupp som jag litar på och respekterar, så jag hade bestämt mig för att bortse från vissa av mina politiska perspektiv för att utnyttja ett stipendium som jag var lycklig över att ha fått.

Jag vet inte varför jag blev behandlad på detta sätt. När jag frågade fick jag bara ordet "säkerhet" till svar.

BDS-rörelsen (bojkott, desinvesteringar, sanktioner) är fredlig. Jag är fredlig. Och Israel, du kan också vara fredlig.

Det är inte för att jag vill in i Israel som jag vill berätta min historia. I själva verket vet jag att jag troligen aldrig kommer in efter att ha berättat den.

Jag vill berätta min historia för att om det här är det som den israeliska staten gör mot en 21-årig amerikansk judinna som forskar, vad tror du då att landet gör mot någon med en hudfärg som inte är lika vit som min?

Det var en jobbig erfarenhet. Förhör är plågsamma och utmattande. Dessutom hindrades jag från i att utnyttja stipendiet och delta i resan som jag hade sett fram mot. Men hur är det för människor som hindras från att någonsin se sitt hem eller sin familj igen? Hur är det för människor som lever varje dag i rädsla för förstörelse, demolering och död i det friluftsfängelse vi kallar Gazaremsan?

Så nu ber jag den israeliska regeringen att omvärdera sina prioriteringar och sin säkerhetstjänst. Jag ber dem att kritiskt fundera över vad ordet "hot" betyder och vad eller vem som är ett sådant. Jag är det inte. Inte heller mina arabiska och arabisk-amerikanska vänner. En palestinsk 18-åring som besöker sina far- eller morföräldrar är det inte. Och inte heller nästan alla amerikaner, fransmän, tyskar, brasilianare, iranier eller marockaner.

Jag ber också den amerikanska regeringen att tänka om när det gäller det helhjärtade stödet för Israel, trots de brott mot mänskligheten som Israel begår och dess övriga oetiska handlingar.  Jag ber USA att kritiskt fundera över vad demokrati innebär för vårt land och om det som Israel ägnar sig åt verkligen förtjänar att kallas ”den gyllene standarden för demokrati i mellanöstern” som så ofta sker.

Slutligen ber jag de unga i USA och världen att arbeta för förändring. Vi är framtiden och vi har makten att förändra systemen som gör så mycket värre saker än att hindra en oskyldig amerikansk judinna från att komma med på ett plan till Israel. Stöd Palestina, stöd bojkottrörelsen och stöd mänskliga rättigheter eftersom ingen av oss någonsin ska ses som ett hot bara på grund av sitt utseende, namn, vänner eller var man varit.

Jag heter Rachel. Men skulle du ha läst den här historien om jag hetat Ruhee? 

Jag berättar min historia för att vi lever i en värld där det inte är möjligt för alla. Jag berättar den för att det måste bli förändring.

För mig.

Men ännu viktigare, för de människor som aldrig kommer att se sina hem eller familjer igen.

I Palestina. Och över hela världen.

----------------------

Rachel Marandett studerar religionsvetenskap och Mellanösternkunskap på Pomona College. Hon har studerat i Marocko och Tjeckien inför sin avhandling om Förintelsen och den israelisk-palestinska konflikten. Hennes krönika har tidigare varit publicerad i Mondoweiss. Mondoweiss är en nyhetswebb som täcker amerikansk utrikespolitik i Mellanöstern, främst ur ett progressivt judiskt perspektiv.

 

Stoppa Israels byggande!

14 aug 2019

Den israeliska regeringen har givit klartecken för byggande av ytterligare över 2 300 olagliga bostäder på det ockuperade Västbanken. I april i år godkändes 3 659 bostäder. Enligt den israeliske premiärministern, Benjamin Netanyahu, är målsättningen en total och evig kontroll av hela det område som av en klar majoritet av världens stater, inklusive Sverige, erkänts som den självständiga staten Palestina. I nuläget lever över 650 000 israeliska bosättare på ockuperad palestinsk mark.

”Ingen bosättning eller bosättare kommer att tvingas bort” förklarade den israeliske premiärministern Benjamin Netanyahu inför entusiastiska ockupanter under en promenad nyligen i den illegala bosättningen Efrat. ”Det är över... Vad ni gör här är för alltid”.

Netanyahu har också lovat att på sikt etablera ytterligare 8 250 bostäder bara i Efrat. Samtidigt rivs palestinska hem och människor fördrivs.

Den 22 juli jämnade Israels armé 8 byggnader i Sur Baher utanför Jerusalem med marken, något som omedelbart ställde 17 personer, inklusive barn, på bar backe. Totalt berördes omkring 350 personer av rivningarna, och runt 100 hus i området står under rivningshot. Beduinbyn Khan al-Ahmar planeras att förstöras för att ge plats för en israelisk utbildningsenhet.

Från 2009 när FN:s kontor för humanitära frågor (OCHA) började sin registrering och fram till 2015 förstördes i snitt 6 palestinska byggnader per månad i Jerusalem av Israels armé. Åren 2016 till mars 2019 ökade antalet påtagligt till 14 per månad för att i april i år nå 63 – det högsta antalet rivna byggnader hittills på en enda månad. Motiveringen är oftast att byggnaderna saknat israeliska bygglov – något som i stort sett är omöjligt att erhålla. Omkring 100 000 palestinier i Östra Jerusalem lever därför under hotet att fördrivas.

Israels politik av ockupation, kolonisering och fördrivning utgör klara brott mot Fjärde Genèvekonventionen, FN:s deklaration om mänskliga rättigheter och ett stort antal internationella konventioner och FN-resolutioner – inte minst Säkerhetsrådets resolution 2334 (2016) som inte ens USA röstade emot.

De aktuella byggplanerna har mycket riktigt också dömts ut av såväl FN:s specielle koordinator Nickolay Mladenov och Storbritanniens utrikesminister Dominic Raab, medan EU pliktskyldigt konstaterat att ”all bosättaraktivitet är illegal enligt internationell lag” och att man ”förväntar sig att de israeliska myndigheterna fullt ut möter sina skyldigheter som ockuperande stat” – något som Israel uppenbart inte gjort och inte planerar att göra. Med den amerikanska Trump-administrationen bakom ryggen är det tvärtom så att de israeliska politikerna av allt att döma är övertygade om att de kan göra i stort sett vad de vill.

Men även om man får räkna med att USA blockerar alla verkningsfulla beslut i FN finns andra vägar att gå:

  • Sverige kan och måste försöka övertyga EU om att tills vidare upphäva det förmånliga handelsavtalet mellan Israel och EU – ett avtal som för övrigt kräver ”respekt för mänskliga rättigheter och demokratiska principer” (artikel 2).
  • Sanktioner kan införas och israeliska krigsförbrytare efterlysas i svenska domstolar.
  • Israel kan portas från deltagande i schlagerfestivaler, fotbollsturneringar och idrottstävlingar inom Sverige och EU.
  • Israeliska produkter från bosättningarna kan och måste stoppas.
  • Vetenskapligt och kulturellt utbyte med Israel kan och bör läggas på is.
  • Det militära samarbetet med, och vapenimporten från, Israel måste stoppas och den svenska militärattachén i Tel Aviv hemkallas.

Om den svenska regeringen inte genomför någon av dessa eller andra tydliga åtgärder för att få stopp på det israeliska byggandet på ockuperad mark blir tyvärr slutsatsen att de inte tar situationen i Palestina på allvar – eller att de är för fega för att agera. I båda fallen är läget mycket tragiskt.

Gunnar Olofsson
Ordförande i Borås Palestinagrupp och medlem av Palestinagruppernas förbundsstyrelse

 

Israel måste ställas till svars för husrivningarna

24 jul 2019

Palestinier har tillsammans med internationella aktivister, människorättsorganisationer, diplomater och FN-representanter protesterat mot Israels planer på att demolera palestinska hem på Västbanken och i Östra Jerusalem, utan att lyckas. Nu räcker det inte med lama beklaganden. Det behövs kännbara konsekvenser. Ockupationen pågår för att omvärlden tillåter det. Dags att införa sanktioner och avbryta förmånliga samarbetsavtal med Israel.

Tidigt på morgonen den 22 juli anlände en stor styrka med israelisk militär och polis till området Sur Baher och började handgripligen slänga ut invånare ur deras hem. Några timmar senare hade åtta bostadshus rivits och dess invånare gjorts hemlösa. De genomförda rivningarna i Sur Baher ställde genast 22 personer, inklusive barn, på bar backe. Fler rivningar är beslutade. Runt 100 hus i området hotas av rivning.

Normalt brukar Israel hävda att byggnader som rivs uppförts utan bygglov – någonting som i praktiken är omöjligt för palestinier att få i de delar av Västbanken som brukar benämnas som område B och C och som kontrolleras av israelisk militär. Det ovanliga i detta fall är att rivningarna sker i område A som enligt avtal ska kontrolleras av den palestinska myndigheten, som alltså gett tillstånd till att uppföra byggnaderna. Motivet till rivningarna sägs nu vara säkerhetsskäl, att husen legat för nära den olagliga separationsmuren och därför skulle kunna bli tillhåll för terrorister.

Att israelisk militär river palestinsk privat och offentlig egendom på Västbanken är visserligen ingenting nytt. Sedan starten av ockupationen 1967 har Israel förstört närmare 60 000 palestinska hem. Israels rivningar av palestinska hem på ockuperad mark utgör tydliga brott mot bland annat Fjärde Genèvekonventionen och Romstadgan för den Internationella Brottmålsdomstolen i Haag (ICC). Det står i strid med en rad FN-resolutioner, inte minst Säkerhetsrådets resolution 2334 från 2016.

Sveriges regering måste tydligt ta avstånd från Israels förstörelse av palestinska hus och egendom och ta initiativ till att frågan hänförs till och bedöms av den Internationella brottmålsdomstolen i Haag

Samarbetet med Israel inom olika områden måste upphöra. EU:s förmånliga handelsavtal med Israel bör frysas och sanktioner införas tills Israel upphör med ockupationen och erkänner staten Palestinas rätt att existera i fred sida vid sida med Israel.

Palestinagrupperna i Sverige
Anna Wester, förbundsordförande
Gunnar Olofsson, förbundsledamot

Jared Kushners obegripliga plan för fred mellan Israel och Palestina

1 jul 2019

Mellan måndag och onsdag förra veckan, på Four Seasons Hotel i Manama i kungadömet Bahrain, har den Kushner-ledda konferensen äntligen gett oss en inblick i vad Donald Trumps ”århundradets avtal” handlar om.

Trumps svärson och särskilda rådgivare Jared Kushner har en helt igenom ekonomisk plan i åtanke; ett till synes mycket generöst bidrag till palestinierna på Västbanken och Gazaremsan på 28,000,000,000 dollar och ytterligare 22,000,000,000 dollar till Egypten, Libanon och Jordanien – för att skapa 1,000,000 nya palestinska jobb och bygga upp palestiniernas ekonomi. 5,000,000,000 dollar är även tänkta att bekosta en bro mellan Gazaremsan och Västbanken. Problemet är bara att man inte vet riktigt vem eller vilka som ska stå för notan och att ekonomin förmodas byggas upp under pågående samt en utökad ockupation och annektering.

”Nummer ett är säkerhet”
Men har vi egentligen blivit klokare? Kushner tycks hoppas på att Gulfstaterna och privata investerare ska betala för kalaset, men inget är bestämt i nuläget. Man har heller inte pratat om några politiska lösningar på konflikten – vilket Internationella Valutafondens samarbetsvilliga direktör Christine Lagarde menar är en nödvändighet för ett framtida ekonomiskt uppsving – mer än att Jared Kushner under konferensen sade:

”Jag tror att vi alla måste erkänna att om det någonsin ska bli ett avtal, så kommer det inte gå i linje med det arabiska fredsinitiativet. Det kommer att hamna någonstans mellan det arabiska fredsinitiativet och den israeliska positionen. Och vi behöver fundera över vilka som är de fundamentala sakerna som är underliggande och viktiga. Nummer ett är säkerhet. Jag tror att den israeliska befolkningen och den palestinska befolkningen och den större Mellanöstern i nuläget månar om att ha säkerhet. Ju mer säkerhet man har, ju friare flöde av varor och friare flöde av människor får man, vilket jag vet är en stor sak för palestinierna.”

Lågintensiv militär terror
Säkerhet för alla låter ju bra, men hur kan man både skapa säkerhet för de olagliga cirka 630.000 bosättarna OCH palestinierna?

Bosättarnas närvaro på Västbanken är det som kräver en lågintensiv militär terror från Israels sida för att man ska kunna garantera deras säkerhet. Det kännbara förtrycket i nattliga räder, godtyckliga gripanden och psykologisk samt fysisk tortyr och allehanda hot är förebyggande åtgärder som syftar till att skrämma och demoralisera den palestinska civilbefolkningen att inte göra något stort uppror mot bosättarna – vilket i regel alltid äger rum i områden där man flyttar in en civilbefolkning på ockuperat område.

Trump-administrationen har gjort klart att de inte ser på ockupationen som olaglig och tvärtom uppmuntrar de annekteringen av Östra Jerusalem, syriska Golanhöjderna samt en utökad annektering på Västbanken.

Ekonomisk tillväxt utan ockupation
Dessutom – enligt den före detta palestinska ekonomiministern Mazen Sinokrot – har Världsbanken väldigt tydligt klargjort i sin vanliga rapportering att den palestinska ekonomin kan växa med 15 procent per år om belägringen av Gaza och Västbanken upphör. Sinokrot menar att man endast i Jordandalen lätt kan skapa 100,000 nya jobb om Israel skulle ge åtkomst för palestinierna att skapa samt utvidga sina företagsmässiga och sociala verksamheter där.

61 procent av Västbanken (Area C) är i nuläget helt oåtkomlig för palestinier att starta upp något alls på. I nästan 100 fall av 100 får man inte ens byggnadstillstånden som krävs. Förlusten av Area C beräknas orsaka en årlig ekonomisk förlust på cirka 480,000,000 dollar och en arbetslöshet åt 110,000 palestinier. På de övriga cirka 40 procenten av ytan kan det ta upp till 20 år att få byggnadstillstånd och tillstånd för att expandera.

Vidare kontrollerar Israel allt vatten på Västbanken via vattenföretaget Mekorot och låter palestinierna nyttja 15 procent av de totala resurserna medan Israel och bosättningarna stjäl 85 procent. I Gaza befinner sig 35 procent av den bördiga jordbruksmarken inne i buffertzonerna, vilket är förenat med livsfara att beträda. Den övriga åkermarken besprutas då och då av israeliska flygplan med ogräsmedel – och bara vid ett enstaka tillfälle 2018 orsakade en sådan besprutning en palestinsk förlust på 1,300,000 dollar.

Oavsett pengar man eventuellt skulle ösa över palestinierna slår Israel sönder infrastrukturen genom att förhindra export och import av gods. De har genom 1994 års Parisprotokoll fått direkt access till den palestinska marknaden på Västbanken samt till att begränsa den israeliska marknaden för palestinska företagare. Israel har också fått rätten att ta ut höga skatter från palestinska entreprenörer.

Arabvärlden mer splittrad
Palestinska Myndigheten har i starka ordalag bojkottat konferensen och de har till och med arresterat en palestinsk företagare från Hebron för att ha deltagit i den. Israel deltog inte. Inte heller politiker och tjänstemän från europeiska länder, Ryssland eller Kina – som annars är frikostiga med bidrag.

En del av representanterna för Förenade Arabemiraten, Bahrain och Saudiarabien är entusiastiska över Kushners förslag, men hur det ska funka i praktiken är det nog ingen som riktigt vet. Dessutom är det inte första gången någon har fått en idé om en ekonomisk plan för fred – och misslyckats. Men arabvärlden har blivit något mer splittrad, bland annat rev man ner Bahrains flagga på deras ambassad i Irak i samband med konferensen.

Nu kan USA säga att de har kommit med ett generöst erbjudande som de bakåtsträvande palestinierna inte vill veta av. Israel kommer väl förmodligen heller aldrig sluta prata om det när de ska betona hur det varje gång är palestinierna som bromsar en välbehövlig fred – när det i själva verket bara handlar om att man inte låter sig mutas för att förlora sin rätt till självbestämmande.

Fredrik Wadman,
som driver Facebookgruppen ”Israel-Palestina-konflikten” och nyligen besökte Israel och Palestina tillsammans med Studieförbundet Bilda.

Idrott – en viktig del av bojkottrörelsen

19 jun 2019

En av de stora segrarna förra året var när Argentinas fotbollslandslag ställde in en planerad vänskapsmatch mot Israel. Detta efter att fotbollssupportrar och aktivister från hela världen i månader mobiliserat till stöd för palestiniernas bojkottkrav. Genom namninsamlingar, filmer och demonstrationer uppmanades lagkaptenen och superstjärnan Lionel Messi och hans lagkamrater att inte spela matchen.

/mohammed-khalil-twitter.jpg

Palestinska fotbollsspelaren Mohammad Khalil vars karriär tog slut när han blev skjuten av en israelisk prickskytt under en fredlig demonstration i Gaza, var en av många som bad Argentina att ställa in matchen.

När laget var i Barcelona för att träna hölls protester utanför träningsanläggningen och aktivister kunde framföra budskapet direkt med megafoner.

Messi, your game with Israel is political. The Israeli government will use it to cover-up its brutal attacks on Palestinians, on and off the field.

There is nothing “friendly” about military occupation and apartheid. Don’t play in Israel until Palestinians’ human rights are respected.

När Argentina – bara tre dagar innan matchen skulle spelas – meddelade att de inte tänkte komma till Israel, blev det kraftiga reaktioner från alla håll. Palestinier och bojkottaktivister jublade, medan israeliska regeringen och andra försvarare av ockupationen blev rasande.

I byn Nabi Saleh på Västbanken spelades en tackfilm in. Ahed Tamimis släktingar och vänner förklarade att Argentinas landslag ”scored a goal for freedom, justice and equality”.

Israels premiärminister Benjamin Netanyahu krävde att Argentinas president Mauricio Macri skulle agera och ändra beslutet. Något han inte kunnat göra ens om han velat, eftersom han inte hade makt över beslutet.

Tar ställning mot ockupationen

Under apartheid i Sydafrika var den internationella sportbojkotten till slut stor och enig. I efterhand har det konstaterats att den var starkt bidragande till att apartheidregimen föll. Och det är tydligt att Israel påverkas av att artister och idrottspersonligheter tar ställning mot ockupationen och ställer in konserter och matcher.

Israel använder idrott och kultur för att sprida en positiv bild av landet till omvärlden. En bild där ockupation, apartheid och brott mot mänskliga rättigheter överskuggas av positiva associationer. Stjärnorna blir ambassadörer.

Vänskapsmatchen mot Argentina är ett tydligt exempel på hur Israel försöker använda idrott för att putsa sitt varumärke. Den var tänkt som en del av landets 70-årsfirande. Från början var det meningen att matchen skulle spelas i Haifa, men Israel valde att flytta den till Jerusalem. Något som gjorde den än mer kontroversiell i spåren av USA:s beslut att flytta sin ambassad från Tel Aviv till Jerusalem.

Att matchen ställdes in var därför ett stort nederlag för Netanyahu och regeringen. Det handlade om mycket mer än en fotbollsmatch.

Red Card Israel

Det övergripande målet med idrottsbojkotten, som också̊ går under namnet Red Card Israel, är att få Israel uteslutet från FIFA, Internationella Fotbollförbundet.

Israel förstör medvetet palestinska fotbollsarenor och arresterar palestinska spelare. De begränsar de palestinska idrottarnas möjligheter att röra sig fritt. Idrottare från Västbanken och Gaza tillåts inte att träna tillsammans eller att tävla mot varandra. Under attacker mot Gaza har palestinska landslagsspelare dödats och på Västbanken har idrottsplatser för barn förstörts.  

Listan på hur Israel förstör för den palestinska idrotten kan göras lång. Samtidigt tillåts lag från olagliga israeliska bosättningar att spela i den israeliska fotbollsligan. FIFA har inte satt stopp för detta och bryter därmed mot sina egna riktlinjer.

Bojkotta Puma

Palestinagrupperna i Sverige har genom rapporter och skrifter uppmärksammat hur idrott på olika nivåer påverkas av ockupation, blockad och apartheid. Viktiga argument att lyfta när vi förespråkar en idrottsbojkott mot Israel. Tillsammans med den internationella bojkottrörelsen kommer vi nu kampanja för att Puma ska sluta sponsra det israeliska fotbollsförbundet IFA där sex lag från de olagliga bosättningarna är medlemmar.

I mars förra året gick 130 palestinska fotbollsklubbar samman och uppmanade Adidas att avbryta samarbetet med israeliska fotbollsförbundet. De förklarade att Adidas genom att stödja lag i bosättningar på stulen palestinsk mark bidrar till brott mot internationell rätt. En stor kampanj startade och över 16 000 namnunderskrifter lämnades över till Adidas huvudkontor i Amsterdam. Adidas svarade att de lyft frågan om lagen från bosättningarna med FIFA och senare avslutade de samarbetet med det israeliska fotbollsförbundet.

I stället tog Puma över och nu riktar sig de palestinska klubbarna dit med samma uppmaning. Puma har etiska riktlinjer där de tar ställning för mänskliga rättigheter, vilket inte går ihop med sponsring av lag i bosättningarna.

Vi hoppas på ett brett stöd i Sverige för en idrottsbojkott och kravet att utesluta Israel från FIFA. En idrottsbojkott fungerade under apartheid i Sydafrika och det fungerar nu.

Anna Wester, förbundsordförande
Palestinagrupperna i Sverige

Texten har tidigare publicerats i Palestina Nu.

← Äldre inlägg