Peace Now: Annektering skadar Israel

12 sep 2019

Sedan premiärminister Netanyahu meddelat sin avsikt att tillämpa suveränitet på Jordandalen, det vill säga annektera den, har den israeliska fredsorganisationen Peace Now gjort följande uttalande:

Netanyahus besked om att annektera Jordandalen dagen efter valet är ytterligare ett tecken på den oändliga cynismen hos en premiärminister, som i åratal har stått emot trycket från extremhögern att annektera ockuperat palestinskt territorium, men som också står inför flera korruptionsmål om han förlorar valet. Låt oss vara tydliga. Det här är ett vallöfte av en interimistisk premiärminister, som har visat åtskilliga exempel på nationell oansvarighet. De ytterligheter denne man kan gå till för att tillfredsställa extremhögerledarna Ben Gvir och Bezalel Smotritz avslöjar än en gång hans desperata försök att säkra sin immunitet i nästa Knesset.

En unilateral annektering av Jordandalen eller någon annan del av Västbanken är politiskt sett skadlig, både vad gäller säkerhet och internationellt för Israel. Även om detta är områden som skulle kunna ingå i Israel i en framtida överenskommelse kommer en ensidig annektering att skada fredsutsikterna och föra oss närmare apartheid. Netanyahu verkar beredd att sälja ut allas vår framtid och skicka ett budskap till Israels medborgare, palestinierna och hela världen att hans politiska överlevnad är tillräckligt viktig för att elda på en blodig konflikt, utplåna Israels demokrati och förinta utsikterna för fred.

Politiska skäl:

En unilateral handling – Att ensidigt genomdriva förändringar är liktydigt med att Israel inte önskar fred och går emot tidigare avtal som Israel skrivit under. Framtida annektering av några områden på Västbanken nära den gröna linjen mot Israel (stilleståndslinjen) får bara genomföras som en del i förhandlingarna om en slutlig fred och baserat på mindre, 1:1 byten för att åstadkomma en slutlig gräns mellan Israel och en framtida palestinsk stat.

Allvarlig kränkning av tvåstatslösningen – Annektering av bosättningarna skulle påverka hela Västbanken och förhindra kontinuitet för ett palestinskt territorium som behövs för en bilateralt överenskommen framtida tvåstatslösning.

Säkerhetsskäl:

Risk för försämring som leder till en ny våldsvåg – En ensidig handling skulle kunna frustrera palestinier på gatorna och dra området in i en ny våldsam period, vilket erfarna säkerhetstjänstemän varnat för.

Stärker palestinska extremister – En unilateral annektering utan förhandlingar är ett slag mot de moderata krafter på den palestinska sidan som fortfarande tror på dialog och en tvåstatslösning, och stärker de extremister som stöder en enstatslösning och fortsatt kamp mot Israel.

Internationella bakslag:

Skadade relationer med Egypten och Jordanien – En annektering kommer att leda till oöverskådliga skador på relationerna med Egypten och Jordanien, som Israel undertecknat fredsfördrag med och som inte kan acceptera en unilateral annektering.

Internationell kris – Annektering av delar av de ockuperade områdena och att tillämpa suveränitet går emot internationell lag. Unilateral annektering, som inte är överenskommen eller utförd i samband med landbyten, kommer inte att godkännas av Israels allierade, som stöder en tvåstatslösning och riskerar att föra in Israel i en allvarlig internationell kris eller långvariga försämringar i relationerna.

Kraftfull uppmuntran till bojkott och BDS-rörelsen – Istället för att försvara en rättvis och moraliskt korrekt gränsdragning mellan den suveräna och legitima staten Israel och de ockuperade områdena och bosättningarna suddar regeringen ut gränsen mellan dessa två och stärker därigenom de rörelser som uppmanar till bojkott av Israel och som hävdar att ockupationen bara är ett sätt att dölja att en israelisk apartheidstat breder ut sig mellan floden och havet.

Premiärminister Netanyahu sänder ett budskap till medborgarna i Israel, palestinierna och hela världen att Israel föredrar en fortsatt blodig konflikt och en odemokratisk enstatsverklighet framför rättvisa, demokrati och fred.

Peace Now, 2019-09-10

Definitionen av antisemitism förvrids för att skydda Israel från all kritik

4 sep 2019

Från början försökte organisationen IHRA motverka rasism mot judar och förintelseförnekelse, men dess definition av antisemitism har blivit ett redskap för att tysta all kritik av Israel, vilket gjort det svårare att uppmärksamma verkliga former av hat mot judar.

Det skriver professor Amos Goldberg på Hebrew University i Jerusalem och Raz Segal, biträdande professor vid Stockton University i New Jersey. Palestinagruppen Stockholm har fått tillåtelse att översätta och publicera texten på svenska.

Det finns en tilltagande tendens bland både judar och icke-judar att beteckna personer som de är djupt politiskt oeniga med, speciellt beträffande Israel-Palestina, som antisemitiska. Anklagelsen är allvarlig; i de flesta länder i västerlandet är antisemitism tabu, och när en person eller organisation anses vara antisemitisk mister den ofta sin legitimitet i offentligheten.

I huvudsak är det två metoder som används för dessa beskyllningar. I den första hänförs påståendet till något helt ogrundat antisemitiskt begrepp. Det faktum att 2000 år av fientlighet och hat mot judar har skapat ett så rikt – och stundtals motsägelsefullt – förråd av anti-judiska begrepp innebär att nära nog varje påstående kan kopplas till åtminstone något av dessa begrepp.

Med lite fantasi och manipulering av dessa begrepp kan varje form av kritik betecknas som antisemitisk. Detta slags logik sprids av dem som stödjer Israels ockupation och nationalistiska regering för att den som kritiserar Israels politik ska mista sin legitimitet.

Den andra metoden utnyttjar den definition av antisemitism som formulerades av International Holocaust Remembrance Alliance.  IHRA, som bildades 1998 (under annat namn), är en kraftfull politisk organisation som består av regeringsrepresentanter och förintelseforskare från 33 länder, nästan uteslutande från väst. IHRA strävar efter att sprida och institutionalisera undervisning och forskning om Förintelsen, hedra dess minne och bekämpa antisemitism.

IHRA kom 2016 överens om en definition av antisemitism, tillsammans med ett antal exempel, grundad på tidigare definitioner. Den har sedan blivit ett slags "mjuk lag" som är bindande för många institutioner och till och med stater världen över. Problemet är att IHRA-definitionen tvångsmässigt ägnar sig åt graden av antisemitism i kritik av Israel, detta mer än åt något annat ämne, vilket gör det betydligt svårare att finna verkliga fall av antisemitism, samtidigt som nästan all kritik av Israel misstänkliggörs. Dessutom läggs bevisbördan på Israelkritikerna som hela tiden måste bevisa att de inte är antisemiter.

De två tvivelaktiga metoderna uppvisades nyligen i en artikel i Haaretz av Yehuda Bauer där det går att påvisa några av de allvarliga och fundamentala felen i den nuvarande diskussionen kring antisemitism. Bauer hävdar att palestiniernas krav på rätten att återvända, något palestinierna är överens om, inte bara är antisemitiskt utan faktiskt kan leda till folkmord. Detta trots att Bauer själv kallade händelserna i 1948 års krig ”etnisk rensning” i sin bok ”The Jews: A Contrary People”. Kan själva kravet på rättvisa efter ”etnisk rensning” – även om författaren inte anser att den ska skipas – kallas antisemitiskt? Handlar det inte här om omvända roller; (de verkliga) offren blir (overkliga) massmördare i en förvriden diskussion kring antisemitism?

Bauer gick dessutom ännu längre när han anklagade den israeliske historikern Daniel Blatman för att ha intagit en antisemitisk hållning när han skarpt kritiserade IHRA som Bauer själv hade varit med om att grunda och där han är hedersordförande än i dag. Blatman hävdar att definitionen syftar till att skydda Israel från all slags allvarlig kritik. Enligt Bauers synsätt är påståendet att IHRA:s definition utövar kraftfullt och skadligt inflytande baserat på den antisemitiska föreställningen att judar innehar oproportionerligt mycket makt och styr världen. Också i detta fall är Bauers argumentation svag. I stället för en meningsfull kritik av definitionen, de medföljande exemplen och dess fruktansvärda konsekvenser för palestiniernas kamp mot förtryck, föredrar de som stödjer definitionen, inklusive Bauer, att förknippa kritiken mot den med antisemitiska föreställningar.

En liknande anklagelse riktades nyligen mot den tyska tidskriften Der Spiegel sedan den publicerade en mindre smickrande undersökande artikel om den proisraeliska lobbyn i landet.  Artikeln utlöste en våldsam reaktion både från judar och icke-judar, inklusive Felix Klein som är Tysklands federala kommissionär för kampen mot antisemitism, och som huvudsakligen ägnar sig åt att försvara Israels regering. I ett förtydligande, som publicerades av redaktörerna, framhölls att under de, under de senaste veckorna hade gjort liknande undersökningar av två icke-judiska lobbyorganisationer i Tyskland utan kopplingar till Israel.

Försvar av bosättarna, inte judarna

Dessa två metoder används ofta och med förödande konsekvenser. Ett annat exempel kom 2017, sex år efter att en ung forskare från England, som vistats vid en akademisk institution i Israel publicerade en artikel om sina intryck från en resa till Betlehem på den ockuperade Västbanken. Bland annat skrev hon att minnet av Förintelsen inte kan ge Israel moralisk rätt till ockupationen. Sex år efter publiceringen hittades den av Sir Eric Pickles, från det konservativa partiet i brittiska parlamentet, som beskrev den som ”ett av de värsta fallen av förintelseförnekelse” han sett de senaste åren.

Tillsammans med The Campaign Against Antisemitism krävde Pickles att forskaren omedelbart skulle avskedas, detta med stöd inte enbart av IHRA:s definition. Det brittiska universitet där hon undervisade satte ihop en grupp experter som fick i uppdrag att undersöka saken. Fastän gruppen inte fann några belägg för antisemitism i artikeln fortsatte diskussionen och forskarens goda namn var skamfilat. Hon lämnade till slut universitetet och gick till en annan institution.

Budskapet till allmänheten – och till akademiker – var tydligt; det är bäst att glömma yttrandefriheten och inte kritisera Israel. Gör du det kan du utsättas för allvarliga anklagelser.

Idag utsträcker sig försöken att undertrycka kritik av Israel som baseras på IHRA-definitionen också till kampanjen mot EUs inställning att produkter från israeliska bosättningar måste märkas som sådana (vilket Simon Wiesenthal-institutet angett som den tredje allvarligaste antisemitiska incidenten under 2015). 

Det verkar alltså som att IHRA-definitionen försvarar israeliska bosättare mer än den bekymrar sig om säkerheten för judar runt om i världen.

I linje med det här lades i slutet av juni i senaten i New Jersey ett förslag till en lag som skulle förbjuda antisemitiska uttryck i allmänna skolor och universitet. Det finns absolut skäl att motverka antisemitism i USA, speciellt i New Jersey, den stat som har det tredje högsta antalet rapporterade antisemitiska incidenter i USA under 2018, ungefär 200 stycken.

Men det är osannolikt att detta lagförslag, som innehåller delar som utformats i enlighet med IHRA-definitionen, skulle kunna hjälpa i kampen mot antisemitism i ”The Garden State”, eftersom huvudsyftet tycks vara att tysta kritiken mot Israel (den förbjuder, till exempel, freds- eller människorättsutredningar som enbart fokuserar på Israel). Men uppfattningen att det bara är Israel som är utsatt för denna typ av kritik är inte bara helt orealistisk, den är dessutom skrämmande. Det räcker exempelvis att titta på listan över personer som anklagas av den internationella brottmålsdomstolen (ICC) i Haag, där det inte finns en enda israel, för att fråga sig om det finns behov av detta i lagförslaget utöver önskan att undertrycka all kritik av Israel.

Ändå ligger skadan som orsakas av lagförslaget inte bara i det faktum att det syftar till att försvara en stark stat – Israel – mer än det försöker skydda judar i New Jersey. Den värre skadan orsakas genom det sätt på vilket förslaget försöker tysta kritiken mot Israels 52-åriga militära ockupation (en av de längsta i världen), som innefattar vräkning, förödmjukelse, fördrivning och dagligt våld mot palestinier, vilket spelar i händerna på erkända antisemiter som hatar judar i USA samtidigt som de beundrar Israel.

Drar uppmärksamheten från verkliga antisemiter

Richard Spencer som är en av de dominerande högernationalisterna i USA utgjorde ett utmärkt exempel på denna koppling när han i juli 2018 uttryckte starkt stöd för Israels judiska nationalstatslag. Detta kom lite över ett halvår efter att han kallat Israel ”en inspirationskälla och modell för etno-nationalism" samtidigt som han förklarat att "judar är kraftigt överrepresenterade i vad man kan kalla 'etablissemanget' medan vita fördrivs från detta land”. IHRA-definitionen försöker naturligtvis bekämpa sådana uttalanden och personer som Spencer, men fixeringen vid att tysta kritik mot Israel drar uppmärksamheten från verkliga antisemiter som visserligen kanske stöder Israel, men samtidigt utgör ett allvarligt hot mot judar i USA.

Uttryckt på ett annat sätt behöver man inte IHRA-definitionen för att identifiera personer som Spencer som antisemiter, men så snart antisemitism blir synonymt med Israelkritik slipper personer som Spencer undan. De är ju ändå stora Israelbeundrare.

Ett tydligt exempel på sambandet mellan judar och den påstådda fördrivningen av vita i USA var den motiverande faktorn för den person ur vit makt-rörelsen, som utförde massakern vid Tree of Life-synagogan i Pittsburgh bara några månader efter Spencers ord. I ett uttalande som publicerades på sociala medier några minuter innan han öppnade eld skrev skytten att judar hjälper flyktingar in i USA och förstör landet.

Vita nationalister över hela världen är besatta av rädslan för ”vitt folkmord”. Det är omöjligt att bekämpa detta allvarliga hot mot judar, flyktingar och andra som nationalisterna ser som existentiellt hot mot deras etno-nationalistiska vision genom att tysta kritik av Israel och dess etno-nationalistiska vision som ser palestinier – boende i de ockuperade territorierna, flyktingar från 1948 års krig och medborgare i Israel (liksom flyktingar från Afrika) – som ett existentiellt hot. Men IHRA-definitionen och dess tolkningar bidrar till just det.

Högerpolitiker, inklusive den israeliska premiärministern Benjamin Netanyahu och israeliska högermedia, har förstått att fokus i kampen mot antisemitism har flyttat från rasistiska nationalister till kritik av Israel, och de använder den katastrofala IHRA-definitionen för sina syften. I motsats till Bauers skenbara naivitet förstår högern mycket väl den kraftfulla potentialen i IHRA-definitionen, inte bara för att skydda sionism från all kritik utan också för att försvara själva ockupationen.

Israels regering och dess representanter, liksom många proisraeliska organisationer runt om i världen, är anmärkningsvärt framgångsrika i att tysta kritik av Israels politik genom att spela detta kort. Genom att använda IHRA:s undermåliga definition av antisemitism har de lyckats i att helt förändra det offentliga samtalet; i stället för att diskutera ockupationen, Nakba, eller brotten mot nationella, mänskliga och medborgerliga rättigheter domineras nu samtalet av vad som är förbjudet eller inte i fråga om kritik av Israel, och i vilken utsträckning denna kritik är antisemitisk. I denna verklighet behöver Israel inte längre försvara sig mot anklagelser – Israel kan fritt kasta anklagelser omkring sig.

Professor Amos Goldberg undervisar vid Institutionen för judisk historia och samtida judendom vid Hebrew University i Jerusalem. Hans forskning fokuserar på Förintelsen och minnet av den. Dr. Raz Segal är biträdande professor i förintelse- och folkmordskunskap vid Stockton University i New Jersey.

En version av denna artikel publicerades först på hebreiska i Local Call, därefter på engelska i nätmagasinet +972.

Nu har Palestinagruppen Stockholm fått möjligheten att publicera artikeln på svenska. Översättning: Tomas Cronholm

Israels ockupation en miljökatastrof

26 aug 2019

Den israeliska ockupationen av de palestinska områdena utgör en stor fara för överlevnaden i hela området på sikt, och innebär redan idag en miljökatastrof. Det menar israeliska och palestinska forskare knutna till universiteten i Tel Aviv och Stanford.

Juli månad 2019 var den varmaste som hittills uppmätts. FN:s klimatpanel (IPCC) varnade för ett år sedan för stigande temperaturer i områden som Alaska, Sibirien och Grönland. I Israel och Palestina, belägna i ett av världens hetaste områden, är risken för en ännu snabbare uppvärmning uppenbar. Trots detta är medvetenheten bland israeliska väljare om klimathotet väldigt låg och ledarna talar sällan om problemen. Eftersom Israel dessutom ockuperar det palestinska Västbanken kan inte heller palestinierna göra någonting verkningsfullt mot klimatförändringen.

I slutet av förra året publicerade israeliska forskare data som talar för en kommande temperaturhöjning på 2,5 grader och 40-procentig minskning av nederbörden i stora delar av Israel. ”Vi har redan närmare 24 timmars hetta sommartid” konstaterar professor Hadas Saaroni vid Tel Avivs universitet. ”Det kommer att bli värre. Hettan kommer att vara uttalad dagtid och inte lätta nattetid”. Den kommer heller inte att vara jämnt distribuerad utan drabba de fattigare, södra, områdena i Tel Aviv-Jaffa hårdare, med en skillnad i temperatur på runt sju grader.

Enligt professor Marcelo Sternberg vid samma universitet utgörs större delen av Israel redan av öken, och gränsen kryper hela tiden norrut. Och vad som enligt Sternberg är säkert är att ”skogsbränderna som oftare drabbat landet på senare år kommer att fortsätta ödelägga landet sommartid”.

Israelisk kontroll över vattenkällorna

Staten Palestina hör till de som skrivit på FN:s ramverk för klimatförändring, men ockupationen gör att man inte har någon kontroll över sina naturresurser eller möjlighet att agera klimatsmart. Trots rikliga vattenresurser – det regnar mer i Ramallah än i London – är vattenbrist ett närvarande hot. Enligt den israeliska människorättsgruppen Al-Haq konsumerar israeler rakt av fyra till fem gånger så mycket vatten som palestinier under ockupation, och vad gäller de illegala bosättarna på Västbanken har de en sex gånger så hög konsumtion som palestinierna inom samma område.

En del palestinska samhällen är inte anslutna till något vattensystem alls. Och när Israels armé spränger vattencisterner och förstör brunnar tvingas palestinierna köpa vatten dyrt från det israeliska vattenbolaget Mekorot – vatten som israelerna kommit över genom att bland annat dra sin ”säkerhetsbarriär” på Västbanken så att de har kunnat borra sig in i de underjordiska vattenreservoarerna på palestinskt område och lägga beslag på vatten där.

I Gaza råder redan en miljökatastrof. Vatten- och avloppssystemen är till stor del förstörda av olika israeliska militäroffensiver, och kan inte repareras på grund av blockaden. Systemen läcker in saltvatten och föroreningar, 95 procent av vattnet är odrickbart och varje dag rinner miljontals liter orenat avloppsvatten direkt ut i Medelhavet. Enligt en FN-rapport kommer området att inom bara något år vara i praktiken obeboeligt.

Medan Israel genom modern teknologi och kontroll av runt 80 procent av vattenkällorna antagligen på kort sikt kan klara också en ganska dramatisk klimatförsämring, saknar palestinierna på ockuperat område samma möjligheter. ”Vad vi ser”, förklarar Zena Agha vid tankesmedjan Al-Shabaka, ”är ett klart exempel på hur en etno-religiös grupp tilldelas bättre och mer förmånliga resurser än en annan grupp, bara på basis av religion och medborgarskap” – en slags ”klimat-apartheid”.

Inga klimatsmarta planer

I juli 2018 antog den israeliska regeringen det ”Nationella Programmet för Anpassning till Klimatförändring”, med 30 åtgärdspunkter inom vatten, energi och hälsa. Programmet har en klart militär slagsida med diskussion om strategisk placering av baser, och analys av ”effekter på muslimska länder av klimatförändring”.

Energiförsörjningen vilar tungt på fossila bränslen, och medan till exempel Tyskland och Kalifornien siktar på 100 procent fossilfrihet nöjer sig Israel med målet 17 procent förnybar energi till år 2030. Miljömedvetandet är också lågt och enligt en opinionsmätning av ”Pew Research Center” betraktar endast 38 procent av israelerna klimatförändring som ett stort hot – det lägsta resultatet bland 26 undersökta länder.

För de ockuperade palestinska områdena har den israeliska ledningen inga klimatsmarta planer alls. De nu över 650 000 olagliga israeliska bosättarna fortsätter att släppa ut sina förorenande avlopp i de omgivande palestinska samhällena. Västbanken används för dumpning av miljöfarligt avfall. Sten och grus till husbyggen i bosättningarna och inne i Israel hämtas i öppna dagbrott på Västbanken, vilket förorenar luften.

Ett hållbart jordbruk motarbetas genom olika restriktioner, olivlundar sågas ner och solpaneler donerade av Västeuropa förstörs av den israeliska armén. I Gaza är jorden svårt förorenad av krigen och en tredjedel av marken otillgänglig för odling på grund av risken för beskjutning från israeliska soldater.

”Greta Thunberg-effekten”

Finns då inget hopp? Jo, faktiskt. På allra senaste tiden har miljömedvetandet bland israelerna – som många tillskriver ”Greta Thunberg-effekten” – verkligen börjat öka, och årets klimatmarsch var den största hittills i Israel. Miljöaktivister och ockupationsmotståndare har närmat sig varandra under insikten att frågorna hör ihop. Miljökollapsen i Gaza hotar verkligen också bokstavligt hela södra Israel.

På den palestinska sidan ses ett nyvaknat intresse, inte minst bland unga aktivister, att dokumentera och bevara palestinsk flora och fauna, och ”Palestinska institutet för Biodiversitet och Hållbarhet” leder, tillsammans med ”Palestinska Naturhistoriska Muséet” vid Bethlehems universitet, ett projekt för bevarande av Palestinas biologiska mångfald med sikte på tryggad matförsörjning (”food sovereignty”) i ett miljösparande jordbruk.

För att det här ska lyckas krävs dock politiker med kurage, inte minst i vårt eget land, som vågar stödja de här initiativen, vågar konfrontera och kräva upphörande av ockupationen och blockaden, vågar stå upp för tvåstatslösningen enligt FN:s resolutioner och vågar utöva påtryckningar på Israel att erkänna staten Palestinas rätt att existera i fred sida vid sida med Israel. Den nuvarande eftergiftspolitiken och tystnaden är faktiskt inte miljömässigt hållbar.

Gunnar Olofsson
Ordförande i Borås Palestinagrupp och medlem av Palestinagruppernas förbundsstyrelse

Team Sweden for Palestine - beställ tröja nu

21 aug 2019

I mars deltog 37 svenskar i Palestine Marathon – Freedom of Movement i Betlehem. Somliga gick 5 km, andra sprang 10, 21 eller 42 km. Det var roligt att så många svenskar var på plats, men vi tycker att det hade varit ännu roligare om vi hade haft en lagtröja (vilket många andra team hade). Därför har vi nu tagit fram en tröja för Team Sweden for Palestine.

Vi tänkte lansera tröjan i samband med Fredsloppet i Göteborg den 21 september.

Vill du ha en tröja nu, eller till nästa års Palestine Marathon – beställ senast 1 september. Vi kommer inte att ha något lager av tröjan, utan trycker exakt det antal tröjor som ni beställer.

Fakta om tröjan
Kostnad: 150 kronor
Funktionsplagg, material: 100% mikropolyester, enkeljersey
Tygkvalitet: 150 g/m²
Fuktreglerande
Andningsaktiv och snabbtorkande

Herrmodell: rak
                       Längd (A)          Bredd (B)
S                        720                   500
M                       740                   530
L                        760                   560
XL                      780                   590
XXL                    800                   620
XXXL                  820                   650

Dammodell: figursydd
                       Längd (A)          Bredd (B)
XS                      610                   420
S                        620                   450
M                       630                   480
L                        640                   500
XL                      650                   520
XXL                    670                   560
XXXL                  690                   580

Beställ via e-post
Skicka din beställning via e-post: kerstin@palestinagruppenstockholm.se
Skriv modell (herr eller dam), storlek, ditt namn och din postadress.
Vi hör av oss när vi har fått tröjorna från tryckeriet.
Du betalar via swish eller bankgiro, så postar vi tröjan hem till dig.

Fredsloppet 21 september
Fredsloppet är ett idrotts- och solidaritetsarrangemang i Slottsskogen i Göteborg. Det finns klasser för motionär, elit, barn och till och med en promenadklass. Varje år går överskottet till organisationer som kämpar mot ockupation och förtryck.

Årets överskott går till en palestinsk kvinnoorganisation – Union for Palestinian Women's’ Committee – och deras ungdomsverksamhet.

Mer information hittar du på Fredsloppets hemsida.

Planerar du att delta? Bli en del av Team Sweden for Palestine – köp vår snygga tröja.

Palestine Marathon 2020
Vårens upplaga av Palestine Marathon – Freedom of Movement lockade 8001 deltagare. En fantastisk folkfest i Betlehem! Förra året deltog 19 svenskar. I år var det 37 svenskar. Och nästa år – ja, vi hoppas på ett nytt rekord den 27 mars 2020.

Bli en del av Team Sweden for Palestine – köp vår tröja.
Vi deltar för att manifestera rätten att förflytta sig.
Vi deltar för att visa solidaritet.
Vi deltar för att öka kunskapen om situationen i Palestina.
Vi deltar för att inspirera dig att göra detsamma.

Det går att anmäla sig redan nu. Obs! Du behöver känna till din blodgrupp när du anmäler dig.

Gå gärna med i Facebookgruppen ”Från Sverige till Palestina Marathon” som drivs av Maria Jonsson och Camilla Larsson, som har deltagit i loppet ett par gånger. Där får du kontakt med andra som planerar att delta i folkfesten.

Andra idrottsevenemang
Vi hoppas att Team Sweden for Palestine sprider sig till andra lopp och idrottssammanhang, gärna i kombination med insamling till Palestinagruppernas biståndsprojekt i Palestina och Libanon, eller till barnrättsorganisationen Defence for Children Palestine. Hör av dig om du har idéer kring idrott och insamling: kerstin@palestinagruppenstockholm.se

Stort TACK till Linda Tichy och Micael Warg, formgivare som har hjälpt oss att ta fram tröjan.

Palestinagruppen Stockholm
Aktionsgrupp Idrott

Jag heter Rachel och enligt Israel är jag en säkerhetsrisk

17 aug 2019

Jag heter Rachel. Jag är judinna. Jag utövar inte någon religion, men min mormor och farmor är judinnor och jag betraktar mig som judinna. Därför är jag judinna.

Jag heter Rachel. Jag studerar religionsvetenskap och Mellanösternkunskap. Min forskning är inriktad på Förintelsen och konflikten mellan Israel och Palestina. Jag har studerat i Marocko och Tjeckien. Jag kan lite arabiska och hoppas snart lära mig mer.

Jag heter Rachel och arbetar ideellt med mänskliga rättigheter.

Jag heter Rachel och sommaren 2019 blev jag förhörd under en och en halv timme när jag försökte flyga från New Jersey till Tel Aviv. Över tio medlemmar i den israeliska säkerhetstjänsten, som arbetade för det israeliska flygbolaget El Al, turades om att fråga ut mig. Mitt liv, mina studier och min familj plockades isär. De grävde i mina arabiska och arabisk-amerikanska vänner, de bekantskaper jag gjort i Marocko, och i min forskning. Jag blev delvis avklädd och kroppsvisiterad. Alla mina tillhörigheter togs i beslag och undersöktes bakom stängda dörrar. En grupp män skrek åt mig att jag skulle ge dem lösenordet till min dator. Jag var rädd, men jag bestämde mig för att inte ge efter. Jag blev då avbokad från planet.

När jag återvände till flygplatsen för en ombokning nästa dag togs jag ur kön till säkerhetskontrollen efter några minuter. Jag genomsöktes och blev noggrant förhörd igen. Mitt bagage och pass märktes med säkerhetsnivå 6 av 6. Eftersom jag förstod att det var mycket troligt att jag inte skulle få komma in i Israel efter att ha genomlidit timmar av förhör ännu en gång, bestämde jag mig för att inte på nytt försöka komma med på ett flyg med ett bolag som redan visat tydligt att de inte ville ha med mig att göra.

För att kunna genomföra forskning för min avhandling ville jag resa till både Israel och Palestina trots de allvarliga invändningar jag har mot den israeliska statens handlingar. Jag ville få en direktkontakt med det som jag studerar varje dag. Jag skulle resa med en forskargrupp som jag litar på och respekterar, så jag hade bestämt mig för att bortse från vissa av mina politiska perspektiv för att utnyttja ett stipendium som jag var lycklig över att ha fått.

Jag vet inte varför jag blev behandlad på detta sätt. När jag frågade fick jag bara ordet "säkerhet" till svar.

BDS-rörelsen (bojkott, desinvesteringar, sanktioner) är fredlig. Jag är fredlig. Och Israel, du kan också vara fredlig.

Det är inte för att jag vill in i Israel som jag vill berätta min historia. I själva verket vet jag att jag troligen aldrig kommer in efter att ha berättat den.

Jag vill berätta min historia för att om det här är det som den israeliska staten gör mot en 21-årig amerikansk judinna som forskar, vad tror du då att landet gör mot någon med en hudfärg som inte är lika vit som min?

Det var en jobbig erfarenhet. Förhör är plågsamma och utmattande. Dessutom hindrades jag från i att utnyttja stipendiet och delta i resan som jag hade sett fram mot. Men hur är det för människor som hindras från att någonsin se sitt hem eller sin familj igen? Hur är det för människor som lever varje dag i rädsla för förstörelse, demolering och död i det friluftsfängelse vi kallar Gazaremsan?

Så nu ber jag den israeliska regeringen att omvärdera sina prioriteringar och sin säkerhetstjänst. Jag ber dem att kritiskt fundera över vad ordet "hot" betyder och vad eller vem som är ett sådant. Jag är det inte. Inte heller mina arabiska och arabisk-amerikanska vänner. En palestinsk 18-åring som besöker sina far- eller morföräldrar är det inte. Och inte heller nästan alla amerikaner, fransmän, tyskar, brasilianare, iranier eller marockaner.

Jag ber också den amerikanska regeringen att tänka om när det gäller det helhjärtade stödet för Israel, trots de brott mot mänskligheten som Israel begår och dess övriga oetiska handlingar.  Jag ber USA att kritiskt fundera över vad demokrati innebär för vårt land och om det som Israel ägnar sig åt verkligen förtjänar att kallas ”den gyllene standarden för demokrati i mellanöstern” som så ofta sker.

Slutligen ber jag de unga i USA och världen att arbeta för förändring. Vi är framtiden och vi har makten att förändra systemen som gör så mycket värre saker än att hindra en oskyldig amerikansk judinna från att komma med på ett plan till Israel. Stöd Palestina, stöd bojkottrörelsen och stöd mänskliga rättigheter eftersom ingen av oss någonsin ska ses som ett hot bara på grund av sitt utseende, namn, vänner eller var man varit.

Jag heter Rachel. Men skulle du ha läst den här historien om jag hetat Ruhee? 

Jag berättar min historia för att vi lever i en värld där det inte är möjligt för alla. Jag berättar den för att det måste bli förändring.

För mig.

Men ännu viktigare, för de människor som aldrig kommer att se sina hem eller familjer igen.

I Palestina. Och över hela världen.

----------------------

Rachel Marandett studerar religionsvetenskap och Mellanösternkunskap på Pomona College. Hon har studerat i Marocko och Tjeckien inför sin avhandling om Förintelsen och den israelisk-palestinska konflikten. Hennes krönika har tidigare varit publicerad i Mondoweiss. Mondoweiss är en nyhetswebb som täcker amerikansk utrikespolitik i Mellanöstern, främst ur ett progressivt judiskt perspektiv.

 

Stoppa Israels byggande!

14 aug 2019

Den israeliska regeringen har givit klartecken för byggande av ytterligare över 2 300 olagliga bostäder på det ockuperade Västbanken. I april i år godkändes 3 659 bostäder. Enligt den israeliske premiärministern, Benjamin Netanyahu, är målsättningen en total och evig kontroll av hela det område som av en klar majoritet av världens stater, inklusive Sverige, erkänts som den självständiga staten Palestina. I nuläget lever över 650 000 israeliska bosättare på ockuperad palestinsk mark.

”Ingen bosättning eller bosättare kommer att tvingas bort” förklarade den israeliske premiärministern Benjamin Netanyahu inför entusiastiska ockupanter under en promenad nyligen i den illegala bosättningen Efrat. ”Det är över... Vad ni gör här är för alltid”.

Netanyahu har också lovat att på sikt etablera ytterligare 8 250 bostäder bara i Efrat. Samtidigt rivs palestinska hem och människor fördrivs.

Den 22 juli jämnade Israels armé 8 byggnader i Sur Baher utanför Jerusalem med marken, något som omedelbart ställde 17 personer, inklusive barn, på bar backe. Totalt berördes omkring 350 personer av rivningarna, och runt 100 hus i området står under rivningshot. Beduinbyn Khan al-Ahmar planeras att förstöras för att ge plats för en israelisk utbildningsenhet.

Från 2009 när FN:s kontor för humanitära frågor (OCHA) började sin registrering och fram till 2015 förstördes i snitt 6 palestinska byggnader per månad i Jerusalem av Israels armé. Åren 2016 till mars 2019 ökade antalet påtagligt till 14 per månad för att i april i år nå 63 – det högsta antalet rivna byggnader hittills på en enda månad. Motiveringen är oftast att byggnaderna saknat israeliska bygglov – något som i stort sett är omöjligt att erhålla. Omkring 100 000 palestinier i Östra Jerusalem lever därför under hotet att fördrivas.

Israels politik av ockupation, kolonisering och fördrivning utgör klara brott mot Fjärde Genèvekonventionen, FN:s deklaration om mänskliga rättigheter och ett stort antal internationella konventioner och FN-resolutioner – inte minst Säkerhetsrådets resolution 2334 (2016) som inte ens USA röstade emot.

De aktuella byggplanerna har mycket riktigt också dömts ut av såväl FN:s specielle koordinator Nickolay Mladenov och Storbritanniens utrikesminister Dominic Raab, medan EU pliktskyldigt konstaterat att ”all bosättaraktivitet är illegal enligt internationell lag” och att man ”förväntar sig att de israeliska myndigheterna fullt ut möter sina skyldigheter som ockuperande stat” – något som Israel uppenbart inte gjort och inte planerar att göra. Med den amerikanska Trump-administrationen bakom ryggen är det tvärtom så att de israeliska politikerna av allt att döma är övertygade om att de kan göra i stort sett vad de vill.

Men även om man får räkna med att USA blockerar alla verkningsfulla beslut i FN finns andra vägar att gå:

  • Sverige kan och måste försöka övertyga EU om att tills vidare upphäva det förmånliga handelsavtalet mellan Israel och EU – ett avtal som för övrigt kräver ”respekt för mänskliga rättigheter och demokratiska principer” (artikel 2).
  • Sanktioner kan införas och israeliska krigsförbrytare efterlysas i svenska domstolar.
  • Israel kan portas från deltagande i schlagerfestivaler, fotbollsturneringar och idrottstävlingar inom Sverige och EU.
  • Israeliska produkter från bosättningarna kan och måste stoppas.
  • Vetenskapligt och kulturellt utbyte med Israel kan och bör läggas på is.
  • Det militära samarbetet med, och vapenimporten från, Israel måste stoppas och den svenska militärattachén i Tel Aviv hemkallas.

Om den svenska regeringen inte genomför någon av dessa eller andra tydliga åtgärder för att få stopp på det israeliska byggandet på ockuperad mark blir tyvärr slutsatsen att de inte tar situationen i Palestina på allvar – eller att de är för fega för att agera. I båda fallen är läget mycket tragiskt.

Gunnar Olofsson
Ordförande i Borås Palestinagrupp och medlem av Palestinagruppernas förbundsstyrelse

 

Israel måste ställas till svars för husrivningarna

24 jul 2019

Palestinier har tillsammans med internationella aktivister, människorättsorganisationer, diplomater och FN-representanter protesterat mot Israels planer på att demolera palestinska hem på Västbanken och i Östra Jerusalem, utan att lyckas. Nu räcker det inte med lama beklaganden. Det behövs kännbara konsekvenser. Ockupationen pågår för att omvärlden tillåter det. Dags att införa sanktioner och avbryta förmånliga samarbetsavtal med Israel.

Tidigt på morgonen den 22 juli anlände en stor styrka med israelisk militär och polis till området Sur Baher och började handgripligen slänga ut invånare ur deras hem. Några timmar senare hade åtta bostadshus rivits och dess invånare gjorts hemlösa. De genomförda rivningarna i Sur Baher ställde genast 22 personer, inklusive barn, på bar backe. Fler rivningar är beslutade. Runt 100 hus i området hotas av rivning.

Normalt brukar Israel hävda att byggnader som rivs uppförts utan bygglov – någonting som i praktiken är omöjligt för palestinier att få i de delar av Västbanken som brukar benämnas som område B och C och som kontrolleras av israelisk militär. Det ovanliga i detta fall är att rivningarna sker i område A som enligt avtal ska kontrolleras av den palestinska myndigheten, som alltså gett tillstånd till att uppföra byggnaderna. Motivet till rivningarna sägs nu vara säkerhetsskäl, att husen legat för nära den olagliga separationsmuren och därför skulle kunna bli tillhåll för terrorister.

Att israelisk militär river palestinsk privat och offentlig egendom på Västbanken är visserligen ingenting nytt. Sedan starten av ockupationen 1967 har Israel förstört närmare 60 000 palestinska hem. Israels rivningar av palestinska hem på ockuperad mark utgör tydliga brott mot bland annat Fjärde Genèvekonventionen och Romstadgan för den Internationella Brottmålsdomstolen i Haag (ICC). Det står i strid med en rad FN-resolutioner, inte minst Säkerhetsrådets resolution 2334 från 2016.

Sveriges regering måste tydligt ta avstånd från Israels förstörelse av palestinska hus och egendom och ta initiativ till att frågan hänförs till och bedöms av den Internationella brottmålsdomstolen i Haag

Samarbetet med Israel inom olika områden måste upphöra. EU:s förmånliga handelsavtal med Israel bör frysas och sanktioner införas tills Israel upphör med ockupationen och erkänner staten Palestinas rätt att existera i fred sida vid sida med Israel.

Palestinagrupperna i Sverige
Anna Wester, förbundsordförande
Gunnar Olofsson, förbundsledamot

Jared Kushners obegripliga plan för fred mellan Israel och Palestina

1 jul 2019

Mellan måndag och onsdag förra veckan, på Four Seasons Hotel i Manama i kungadömet Bahrain, har den Kushner-ledda konferensen äntligen gett oss en inblick i vad Donald Trumps ”århundradets avtal” handlar om.

Trumps svärson och särskilda rådgivare Jared Kushner har en helt igenom ekonomisk plan i åtanke; ett till synes mycket generöst bidrag till palestinierna på Västbanken och Gazaremsan på 28,000,000,000 dollar och ytterligare 22,000,000,000 dollar till Egypten, Libanon och Jordanien – för att skapa 1,000,000 nya palestinska jobb och bygga upp palestiniernas ekonomi. 5,000,000,000 dollar är även tänkta att bekosta en bro mellan Gazaremsan och Västbanken. Problemet är bara att man inte vet riktigt vem eller vilka som ska stå för notan och att ekonomin förmodas byggas upp under pågående samt en utökad ockupation och annektering.

”Nummer ett är säkerhet”
Men har vi egentligen blivit klokare? Kushner tycks hoppas på att Gulfstaterna och privata investerare ska betala för kalaset, men inget är bestämt i nuläget. Man har heller inte pratat om några politiska lösningar på konflikten – vilket Internationella Valutafondens samarbetsvilliga direktör Christine Lagarde menar är en nödvändighet för ett framtida ekonomiskt uppsving – mer än att Jared Kushner under konferensen sade:

”Jag tror att vi alla måste erkänna att om det någonsin ska bli ett avtal, så kommer det inte gå i linje med det arabiska fredsinitiativet. Det kommer att hamna någonstans mellan det arabiska fredsinitiativet och den israeliska positionen. Och vi behöver fundera över vilka som är de fundamentala sakerna som är underliggande och viktiga. Nummer ett är säkerhet. Jag tror att den israeliska befolkningen och den palestinska befolkningen och den större Mellanöstern i nuläget månar om att ha säkerhet. Ju mer säkerhet man har, ju friare flöde av varor och friare flöde av människor får man, vilket jag vet är en stor sak för palestinierna.”

Lågintensiv militär terror
Säkerhet för alla låter ju bra, men hur kan man både skapa säkerhet för de olagliga cirka 630.000 bosättarna OCH palestinierna?

Bosättarnas närvaro på Västbanken är det som kräver en lågintensiv militär terror från Israels sida för att man ska kunna garantera deras säkerhet. Det kännbara förtrycket i nattliga räder, godtyckliga gripanden och psykologisk samt fysisk tortyr och allehanda hot är förebyggande åtgärder som syftar till att skrämma och demoralisera den palestinska civilbefolkningen att inte göra något stort uppror mot bosättarna – vilket i regel alltid äger rum i områden där man flyttar in en civilbefolkning på ockuperat område.

Trump-administrationen har gjort klart att de inte ser på ockupationen som olaglig och tvärtom uppmuntrar de annekteringen av Östra Jerusalem, syriska Golanhöjderna samt en utökad annektering på Västbanken.

Ekonomisk tillväxt utan ockupation
Dessutom – enligt den före detta palestinska ekonomiministern Mazen Sinokrot – har Världsbanken väldigt tydligt klargjort i sin vanliga rapportering att den palestinska ekonomin kan växa med 15 procent per år om belägringen av Gaza och Västbanken upphör. Sinokrot menar att man endast i Jordandalen lätt kan skapa 100,000 nya jobb om Israel skulle ge åtkomst för palestinierna att skapa samt utvidga sina företagsmässiga och sociala verksamheter där.

61 procent av Västbanken (Area C) är i nuläget helt oåtkomlig för palestinier att starta upp något alls på. I nästan 100 fall av 100 får man inte ens byggnadstillstånden som krävs. Förlusten av Area C beräknas orsaka en årlig ekonomisk förlust på cirka 480,000,000 dollar och en arbetslöshet åt 110,000 palestinier. På de övriga cirka 40 procenten av ytan kan det ta upp till 20 år att få byggnadstillstånd och tillstånd för att expandera.

Vidare kontrollerar Israel allt vatten på Västbanken via vattenföretaget Mekorot och låter palestinierna nyttja 15 procent av de totala resurserna medan Israel och bosättningarna stjäl 85 procent. I Gaza befinner sig 35 procent av den bördiga jordbruksmarken inne i buffertzonerna, vilket är förenat med livsfara att beträda. Den övriga åkermarken besprutas då och då av israeliska flygplan med ogräsmedel – och bara vid ett enstaka tillfälle 2018 orsakade en sådan besprutning en palestinsk förlust på 1,300,000 dollar.

Oavsett pengar man eventuellt skulle ösa över palestinierna slår Israel sönder infrastrukturen genom att förhindra export och import av gods. De har genom 1994 års Parisprotokoll fått direkt access till den palestinska marknaden på Västbanken samt till att begränsa den israeliska marknaden för palestinska företagare. Israel har också fått rätten att ta ut höga skatter från palestinska entreprenörer.

Arabvärlden mer splittrad
Palestinska Myndigheten har i starka ordalag bojkottat konferensen och de har till och med arresterat en palestinsk företagare från Hebron för att ha deltagit i den. Israel deltog inte. Inte heller politiker och tjänstemän från europeiska länder, Ryssland eller Kina – som annars är frikostiga med bidrag.

En del av representanterna för Förenade Arabemiraten, Bahrain och Saudiarabien är entusiastiska över Kushners förslag, men hur det ska funka i praktiken är det nog ingen som riktigt vet. Dessutom är det inte första gången någon har fått en idé om en ekonomisk plan för fred – och misslyckats. Men arabvärlden har blivit något mer splittrad, bland annat rev man ner Bahrains flagga på deras ambassad i Irak i samband med konferensen.

Nu kan USA säga att de har kommit med ett generöst erbjudande som de bakåtsträvande palestinierna inte vill veta av. Israel kommer väl förmodligen heller aldrig sluta prata om det när de ska betona hur det varje gång är palestinierna som bromsar en välbehövlig fred – när det i själva verket bara handlar om att man inte låter sig mutas för att förlora sin rätt till självbestämmande.

Fredrik Wadman,
som driver Facebookgruppen ”Israel-Palestina-konflikten” och nyligen besökte Israel och Palestina tillsammans med Studieförbundet Bilda.

Idrott – en viktig del av bojkottrörelsen

19 jun 2019

En av de stora segrarna förra året var när Argentinas fotbollslandslag ställde in en planerad vänskapsmatch mot Israel. Detta efter att fotbollssupportrar och aktivister från hela världen i månader mobiliserat till stöd för palestiniernas bojkottkrav. Genom namninsamlingar, filmer och demonstrationer uppmanades lagkaptenen och superstjärnan Lionel Messi och hans lagkamrater att inte spela matchen.

/mohammed-khalil-twitter.jpg

Palestinska fotbollsspelaren Mohammad Khalil vars karriär tog slut när han blev skjuten av en israelisk prickskytt under en fredlig demonstration i Gaza, var en av många som bad Argentina att ställa in matchen.

När laget var i Barcelona för att träna hölls protester utanför träningsanläggningen och aktivister kunde framföra budskapet direkt med megafoner.

Messi, your game with Israel is political. The Israeli government will use it to cover-up its brutal attacks on Palestinians, on and off the field.

There is nothing “friendly” about military occupation and apartheid. Don’t play in Israel until Palestinians’ human rights are respected.

När Argentina – bara tre dagar innan matchen skulle spelas – meddelade att de inte tänkte komma till Israel, blev det kraftiga reaktioner från alla håll. Palestinier och bojkottaktivister jublade, medan israeliska regeringen och andra försvarare av ockupationen blev rasande.

I byn Nabi Saleh på Västbanken spelades en tackfilm in. Ahed Tamimis släktingar och vänner förklarade att Argentinas landslag ”scored a goal for freedom, justice and equality”.

Israels premiärminister Benjamin Netanyahu krävde att Argentinas president Mauricio Macri skulle agera och ändra beslutet. Något han inte kunnat göra ens om han velat, eftersom han inte hade makt över beslutet.

Tar ställning mot ockupationen

Under apartheid i Sydafrika var den internationella sportbojkotten till slut stor och enig. I efterhand har det konstaterats att den var starkt bidragande till att apartheidregimen föll. Och det är tydligt att Israel påverkas av att artister och idrottspersonligheter tar ställning mot ockupationen och ställer in konserter och matcher.

Israel använder idrott och kultur för att sprida en positiv bild av landet till omvärlden. En bild där ockupation, apartheid och brott mot mänskliga rättigheter överskuggas av positiva associationer. Stjärnorna blir ambassadörer.

Vänskapsmatchen mot Argentina är ett tydligt exempel på hur Israel försöker använda idrott för att putsa sitt varumärke. Den var tänkt som en del av landets 70-årsfirande. Från början var det meningen att matchen skulle spelas i Haifa, men Israel valde att flytta den till Jerusalem. Något som gjorde den än mer kontroversiell i spåren av USA:s beslut att flytta sin ambassad från Tel Aviv till Jerusalem.

Att matchen ställdes in var därför ett stort nederlag för Netanyahu och regeringen. Det handlade om mycket mer än en fotbollsmatch.

Red Card Israel

Det övergripande målet med idrottsbojkotten, som också̊ går under namnet Red Card Israel, är att få Israel uteslutet från FIFA, Internationella Fotbollförbundet.

Israel förstör medvetet palestinska fotbollsarenor och arresterar palestinska spelare. De begränsar de palestinska idrottarnas möjligheter att röra sig fritt. Idrottare från Västbanken och Gaza tillåts inte att träna tillsammans eller att tävla mot varandra. Under attacker mot Gaza har palestinska landslagsspelare dödats och på Västbanken har idrottsplatser för barn förstörts.  

Listan på hur Israel förstör för den palestinska idrotten kan göras lång. Samtidigt tillåts lag från olagliga israeliska bosättningar att spela i den israeliska fotbollsligan. FIFA har inte satt stopp för detta och bryter därmed mot sina egna riktlinjer.

Bojkotta Puma

Palestinagrupperna i Sverige har genom rapporter och skrifter uppmärksammat hur idrott på olika nivåer påverkas av ockupation, blockad och apartheid. Viktiga argument att lyfta när vi förespråkar en idrottsbojkott mot Israel. Tillsammans med den internationella bojkottrörelsen kommer vi nu kampanja för att Puma ska sluta sponsra det israeliska fotbollsförbundet IFA där sex lag från de olagliga bosättningarna är medlemmar.

I mars förra året gick 130 palestinska fotbollsklubbar samman och uppmanade Adidas att avbryta samarbetet med israeliska fotbollsförbundet. De förklarade att Adidas genom att stödja lag i bosättningar på stulen palestinsk mark bidrar till brott mot internationell rätt. En stor kampanj startade och över 16 000 namnunderskrifter lämnades över till Adidas huvudkontor i Amsterdam. Adidas svarade att de lyft frågan om lagen från bosättningarna med FIFA och senare avslutade de samarbetet med det israeliska fotbollsförbundet.

I stället tog Puma över och nu riktar sig de palestinska klubbarna dit med samma uppmaning. Puma har etiska riktlinjer där de tar ställning för mänskliga rättigheter, vilket inte går ihop med sponsring av lag i bosättningarna.

Vi hoppas på ett brett stöd i Sverige för en idrottsbojkott och kravet att utesluta Israel från FIFA. En idrottsbojkott fungerade under apartheid i Sydafrika och det fungerar nu.

Anna Wester, förbundsordförande
Palestinagrupperna i Sverige

Texten har tidigare publicerats i Palestina Nu.

Järvaveckan - vi presenterar vinnare

18 jun 2019

Järvaveckan slog publikrekord med hela 50 981 besökare. Palestinagrupperna deltog för första gången med tält, flygblad, böcker, palestinasjalar och olivolja. 

Palestinagruppen Stockholm lät besökarna svara på frågor och tävla om att vinna böcker. Här kommer de rätta svaren och namn på vinnarna. Böckerna är på väg.

Onsdag – tema barn

Från vilken ålder kan palestinska barn dömas till fängelse, enligt israeliska militärlagar?
Svar: 12 års ålder

Hur stor andel av de palestinska barnen, som blir arresterade, hämtas av soldater hemma på natten?
Svar: 44 procent

Hur många palestinska barn har dödats av israeliska soldater under perioden januari-maj 2019:
Svar: 15 barn

Svenska staten samarbetar med ett israeliskt företag som heter Elbit Systems. Vad sysslar de med?
Svar: Vapen

VINNARE
Mohammed Al-nuaimi, Spånga
Sofia Karlsson, Stockholm
Nasir Shalash, Kista

Torsdag – tema bojkott

Den palestinska bojkottrörelsen uttrycker sitt motstånd mot den israeliska ockupationen genom etablerade ickevåldsmetoder, som förkortas BDS. Vad betyder det?
Svar: Bojkott, Desinvesteringar, Sanktioner

Vilket land är den palestinska bojkottrörelsens huvudsakliga inspirationskälla?
Svar: Sydafrika och kampen mot apartheid

Varför uppmanas konsumenter att bojkotta Puma?
Svar: Puma sponsrar israeliska fotbollsförbundet, som har lag i olagliga bosättningar på Västbanken

VINNARE
Eva Barredal, Sundbyberg
Otto Ekstrand, Bromma
Kandan Karadaki, Järfälla

Lördag – tema hälsa

Hur hög var mödradödligheten (per 100 000 kvinnor) i Palestina år 2017?
Svar: 45

Hur hög var spädbarnsdödligheten (per 1000 barn under 1 år) i Palestina år 2017?
Svar: 11

Vad är den vanligaste orsaken till ohälsa i Gaza?
Svar: Förorenat vatten

Vad står icke smittsamma sjukdomar för?
Svar: Sjukdomar som inte orsakas av infektioner.

VINNARE
Khalid Abou, Kista
Rami Abubaker, Stockholm
Sophia Abusagr, Handen
Astrid Fägerlind, Bromma

Ilan Cohen: Är bojkottrörelsen antisemitisk?

3 jun 2019

Det tyska parlamentet, Bundestag, har nyligen med stor majoritet beslutat att bojkottrörelsen, som förespråkar bojkott, desinvestering, sanktioner (BDS) mot Israel, är antisemitisk och att kritiken mot den israeliska statens politik i verkligheten är ett uttryck för hat mot judar och deras religion.

Konsekvensen kan bli dramatisk för alla i Tyskland, som aktivt kämpar mot den israeliska ockupationen och för en rättvis fred mellan Israel och Palestina. Risken är dessutom stor att andra europeiska länder följer Tysklands beslut och försöker att kriminalisera bojkottrörelsen.

Medan den israeliska regeringen jublar och ännu mera ohämmat kan fördjupa ockupationen och möjligtvis även realisera hotet om annektering, är den israeliska fredsrörelsen rasande.

I en krönika i tidningen Haaretz skriver den israeliska journalisten Gideon Levy under titeln ”Skam på dig Tyskland och ditt anti-bojkott-beslut”. ”Tyskland just har kriminaliserat rättvisan. Från och med nu kommer Tyskland att se varje bojkottsupporter som en judehatare”. ”Att säga den israeliska ockupationen kommer att vara som att säga Heil Hitler”.

”Från och med nu kan inte Tyskland längre skryta med sin yttrandefrihet. Landet har blivit en agent för israelisk kolonialism. Medan några visserligen är antisemiter, är majoriteten av bojkottanhängarna hederliga människor som tycker att en apartheidstat förtjänar att bojkottas. Vad är antisemitiskt med det?” frågar sig Gideon Levy och fortsätter: ”Vad sägs om sanktionerna mot Ryssland för dess invasion av Krimhalvön? Varför är en ockupation värd att bojkottas och en annan att hurras för? Vad tyckte tyskarna om sanktionerna mot Sydafrika? Vad är skillnaden?”

Judisk kritik mot Tyskland
En rad judiska akademiker, bland annat från Israel, har skickat ett brev till den tyska regeringen, där de opponerar sig mot beslutet, som ”bygger på det falska påståendet att BDS är lika med antisemitism”. De uppmanar den tyska regeringen att inte bifalla resolutionen och istället s”kydda yttrande- och föreningsfrihet, som otvivelaktigt är utsatt för en attack”.  ”BDS-rörelsens syfte är att påverka regeringspolitiken av en stat, som bär ansvaret för den pågående ockupationen och förtrycket av det palestinska folket”.

De skriver: ”Dessutom följer bojkottrörelsens tre huvudkrav – slut på ockupationen, full jämlikhet för Israels arabiska medborgare och de palestinska flyktingarnas rätt att återvända – internationell rätt, även om dessa otvivelaktigt kan diskuteras. Vi är chockade över att krav på jämlikhet och åtlydnad av internationell rätt anses antisemitisk.”

”För att göra saken värre, skiljer den antagna resolutionen inte mellan Israel och de ockuperade palestinska områdena. Den fördömer kategoriskt all bojkott av israeliska företag och varor inklusive företag och varor från Israels olagliga bosättningar. Som konsekvens skulle en kampanj för att bojkotta produkter från ett bosättarföretag, som medverkar i kränkningar av de mänskliga rättigheterna, dömas som antisemitisk. Detta utgör ett beklagligt avsteg från den tyska regeringens och EU:s otvetydiga och envisa opposition mot Israels bosättningspolitik”, menar dessa judiska akademiker.

Judiskt stöd för den palestinska bojkottrörelsen
Vi i föreningen Judar för Israelisk-Palestinsk Fred, JIPF, har anslutit oss till det palestinska bojkottinitiativet, för att stödja palestiniernas ickevåldskamp för sina nationella och individuella rättigheter.

Vi har dock beslutat att aktivt stödja enbart de kampanjer, som riktar sig mot företag, institutioner och individer, som bevisligen är delaktiga i och profiterar från ockupationen och förtrycket av det palestinska folket. Denna restriktion anser vi är viktig för att förtydliga att vårt stöd till bojkottrörelsen INTE är riktad mot Israel och dess existens inom 1967 års gränser, utan mot dess brott mot internationell rätt.

Vi anser det extremt viktigt att lyfta fram att vår kamp är baserad på de universella mänskliga rättigheterna och internationell rätt som gäller för både palestinierna och judarna mellan Medelhavet och Jordanfloden. Detta inkluderar den nationella självbestämmanderätten för BÅDA (!) folken. Denna rätt förvägras palestinierna bevisligen av Israel genom ockupation, bosättningar och blockad, men vi är ändå tydliga med att självbestämmandet också gäller israelerna.

Agerar vi inte på detta sätt, så är det lätt för våra motståndare att beskylla oss att vara antisemiter (eller självhatande judar), som ifrågasätter den judiska statens existens. Det kommer vissa att göra i alla fall, men då blir det blir tydligare att deras mål inte är att försvara Israels rätt att existera, utan att försvara Israels ockupation och att förvägra palestinierna deras rättigheter.

En sådan falsk Israelvän är Sverigedemokraternas Charlie Weimers (SD), som nu har valts in i Europaparlamentet. I sitt svar på Palestinagruppens enkät som skickades till de svenska toppkandidaterna inför EU-valet så briljerade han med sin okunskap genom att hävda att bojkottrörelsen ”avvisar en tvåstatslösning”. Det är falskt.

Faktum är att Israel genom ohämmat byggande av judiska bosättningar på ockuperad mark och officiellt hot om annektering gör utsikterna för en tvåstatslösning dystra.

”BDS-rörelsen verkar också öppet för att Israel inte längre ska vara hemlandet för det judiska folket” skriver han. Det stämmer inte heller.

Bojkottrörelsen kräver full jämlikhet för Israels palestinska minoritet, en rättighet som alla medborgare till exempel i Sverige har oavsett etnisk och religiös tillhörighet. Med den nya nationalstatslagen har Israels icke judiska minoriteter officiellt degraderats till andra klassens medborgare. Det är helt i linje med det etnonationalistiska sverigedemokratiska partiet, som betraktar till exempel judar och samer som inte tillhöriga den svenska nationen.

”Rätten att återvända” – kräver pragmatisk lösning
Jag personligen är kritisk till punkt 3 i bojkottrörelsens grunddokument, som innehåller kravet på de palestinska flyktingarnas rätt att återvända till sina 1948 förlorade hem och egendomar i enlighet med FN:s resolution 194. Det kommer de inte kunna göra, lika litet som de judiska flyktingarna kan återvända till sina under andra världskriget förlorade hem och egendomar. Dock har många judar fått skadestånd av framförallt Tyskland, som i viss mån har gjort upp med sitt förflutna.

För en försoning mellan israeler och palestinier krävs att Israel erkänner begången orätt, det vill säga den etniska rensningen av palestinierna 1948 och att en praktisk lösning av flyktingfrågan hittas med internationell hjälp och finansiering.

Kravet under punkt 3 kan uppfattas som ett underförstått hot mot den judiska majoriteten i Israel inom 1967 års gräns. Det är därför viktigt att vi understryker FN-resolutionens 194 principiella karaktär. Här krävs ett erkännande av den etniska resningen när staten Israel bildades, kompensation och en pragmatisk lösning.

Ilan Cohen
Styrelseledamot, Judar för Israelisk-Palestinsk Fred

Heja på Palestina under Stockholm Marathon 1 juni

29 maj 2019

Mohammad AlQadi är palestinier, långdistanslöpare och grundare av Runners For Freedom. Han springer med den palestinska flaggan och deltar i maratontävlingar i hela världen. Syftet är att skapa uppmärksamhet kring situationen i Palestina.

Hans mål att genomföra 100 lopp. Lördag den 1:a juni deltar han i Stockholm Marathon. Det blir hans 18:e lopp.

I år springer han tillsammans med svensk-palestiniern Ahmed Hamid från Helsingborg.

Vi välkomnar Mohammad AlQadi till Sverige och önskar båda två stort lycka till på lördag i Stockholm Marathon!

Ju fler Palestinaflaggor som syns vid starten, längs med loppet och vid målgång - desto bättre.

"Vi hoppas att vi ser många Palestinavänner med tröjor, kepsar ch självklart flaggor längs med hela banan", skriver Runners for Freedom på Facebook.

Tips - kom till Stockholm Stadion runt 15-16-tiden och heja vid målgång.

Krav på Sveriges regering: Agera för att upphäva blockaden av Gaza

23 maj 2019

Situationen i Gaza är akut. Övergrepp och attacker från ockupationsmakten Israel måste upphöra. Sveriges och omvärldens tystnad gör det möjligt för förtrycket och övergreppen att fortsätta. 

Utrikesministern skriver i ett svar till Ship to Gaza (7/8 2018):

”Regeringen kommer att fortsätta verka för ett slut på konflikten mellan Israel och Palestina och för en rättvis och hållbar tvåstatslösning där två stater kan existera fredligt sida vid sida. Att häva isoleringen av Gaza och bistå med humanitärt stöd till Gazaborna är två brådskande och viktiga steg på vägen”.

Den israeliska blockaden har nu varat i 12 år och Gaza befinner sig idag i en humanitär katastrof. Vatten- och avloppssystemen fungerar inte, 95 procent av vattnet är odrickbart och elektricitet finns bara några få timmar per dag. Det är brist på allting från matvaror till hygienartiklar och byggmateriel. Människor bor fortfarande i ruiner av hem som bombats av den israeliska armén och barnen går i skift i delvis förstörda skolor. Arbetslösheten är omkring 55 procent, möjligen den högsta i världen, och 70 procent av familjerna är beroende av livsmedelsbistånd. 

2018 dödade den israeliska armén 290 palestinier, varav 55 barn. Enligt Palestinian Center for Human Rights (PCHR) uppgår antalet dödade av israeliska prickskyttar i Gaza nu till 203, varav 44 barn, medan 12 161 skadats av skarp eldgivning. Av de skadade är runt 540 allvarligt skadade, och 136 har fått armar eller ben amputerade. Totalt överstiger antalet skadade av alla typer av våld nu 25 000. Omkring 940 skadade barn behöver mer eller mindre avancerad vård för att kunna rehabiliteras.

FN har i sin rapport kommit fram till att 2020 riskerar Gaza att bli obeboeligt om ingen förbättring sker. Ship to Gaza kommer därför att återigen segla mot Gaza sommaren 2020 i ett nytt försök att bryta tystnaden om Gaza och häva blockaden.

Vi kräver att Sveriges regering – som har erkänt Palestina – försvarar palestiniernas rätt till liv och frihet genom att fördöma Israels omänskliga beteende och genom att agera för ett upphävande av blockaden!

Jeanette Escanilla
Ordförande, Ship to Gaza Sverige

Debattartikeln har tidigare publicerats i ETC.

Minnet av fördrivningen 1948

14 maj 2019

I november 1947 beslöt FN – på den tiden helt dominerat av olika västmakter – att dela det så kallade brittiska mandatet Palestina i en israelisk och en palestinskarabisk stat. Ingen frågade vad de som bodde där tyckte om saken. MER än hälften av territoriet tilldelades den nya israeliska staten.

Väl förberedda judiska terrorligor genomförde sedan en etnisk rensning av delar av det återstående området. Tusentals människor dödades, över 530 samhällen förstördes och omkring 750 000 människor drevs på flykt utan annat med sig än det de hade på kroppen. Till slut hade israelerna erövrat 78 procent av området – innan en motaktion från olika arabarméer satte stopp för fördrivningen. Det här är den palestinska katastrofen, al-Nakba, och det är den vi dessa dagar kring 15 maj minns och sörjer.

Fördrivningen av palestinier har aldrig upphört. Sedan ockupationen av hela det återstående Palestina inleddes i samband med Sexdagarskriget 1967 har olika israeliska regimer, från höger till vänster, hela tiden beslagtagit mer palestinsk mark, förstört hus och egendom, ödelagt vattenkällor, byggt murar, stängsel och militärposteringar, sågat ner olivträd och byggt nya så kallade bosättningar reserverade enbart för judar.

På de 22 procent av Palestina som återstår för den – av 135 länder, inklusive Sverige – erkända palestinska staten finns nu över 650 000 israeliska bosättare, som utgör ett avgörande hinder för en rättvis och fredlig lösning av konflikten.

Bild 3 visar den erkända palestinska staten.

Gaza - humanitär katastrof
Den israeliska blockaden av Gaza har nu varat i tolv år och resulterat i en humanitär katastrof. Vatten- och avloppssystemen fungerar inte, 95 procent av vattnet är odrickbart och elektricitet finns bara några få timmar per dag. Det är brist på allting från matvaror till hygienartiklar och byggmateriel. Människor bor fortfarande i ruiner av hem som bombats av den israeliska armén och barnen går i skift i delvis förstörda skolor. Arbetslösheten är omkring 55 procent – möjligen den högsta i världen – och 70 procent av familjerna är beroende av livsmedelsbistånd.

Enligt den israeliska människorättsgruppen B´Tselem dödade den israeliska armén förra året 290 palestinier, varav 55 barn, i olika konfrontationer. De flesta, 254 personer, sköts ihjäl under de återkommande demonstrationerna i Gaza mot blockaden och för ett återvändande från flyktingtillvaron. I en FN-rapport, omfattande bland annat intervjuer med 325 offer för våldet och genomgång av runt 8 000 dokument, konstateras att ingen av de dödade och skadade varit beväpnad med annat än stenar – i undantagsfall brinnande drakar – och inte utgjort något hot mot vare sig de israeliska soldaterna eller Israel som helhet.

Bland offren finns – förutom barn – även sjukvårdare, journalister och handikappade. Många hade skjutits på långt avstånd från den israeliska gränsen. Enligt rapporten kan dessa mord på obeväpnade civila utgöra krigsbrott.

Ingenting talar för att utvecklingen går åt annat än fel håll. Enligt det palestinska människorättscentret PCHR uppgår antalet dödade av israeliska prickskyttar i Gaza nu till 203, varav 44 barn, och 12 161 har skadats av skarp eldgivning. Av de skadade är runt 540 allvarligt skadade, och 136 har fått armar eller ben amputerade.

Totalt överstiger antalet skadade av alla typer av våld nu 25 000 palestinier. Omkring 940 skadade barn behöver mer eller mindre avancerad vård för att kunna rehabiliteras.

Sverige belönar ockupationsmakten
Den israeliska ockupationen, och våldet och övergreppen mot palestinier, utgör svåra brott mot Fjärde Genèvekonventionen, Konventionen mot Tortyr, Barnkonventionen och en rad andra konventioner och FN-resolutioner. Ändå händer ingenting.

Västvärlden, inklusive Sverige, fortsätter att belöna ockupationsregimen med förmånliga handelsavtal, och samarbete inom idrott, vetenskap och kultur. Det här måste få ett slut. Sveriges regering måste ta initiativ till sanktioner och avinvesteringar och avbryta samarbetet med Israel tills ockupationen och förtrycket av palestinierna upphör.

Befria Palestina från ockupationen!

Gunnar Olofsson, ledamot i Palestinagruppernas i Sveriges förbundsstyrelse

Foto: Saher A. Saad, Gaza

Avsluta ditt Airbnb-konto 15 maj

13 maj 2019

Airbnb har gjort en fullständig helomvändning. Först lovade de att ta bort alla annonser för bostäder i olagliga israeliska bosättningar på Västbanken. Nu lovar de bosättarna att de kan fortsätta att annonsera och tjäna pengar på att hyra ut bostäder byggda på stulen mark.

Airbnb medverkar till att skapa legitimitet för de olagliga bostäderna och bidrar ekonomiskt till fortsatt ockupation.

Den 15 maj är en sorgens dag, Al Nakba, som påminner om katastrofen när mer än 700 000 palestinier tvingades på flykt och över 400 byar jämnades med marken när staten Israel bildades för 71 år sedan. Men Al Nakba är inte en engångshändelse. Fördrivningen och förtrycket av palestinierna fortgår alltjämt.

Nu uppmanar Jewish Voice for Peace, i samarbete med den palestinska bojkottrörelsen, att vi konsumenter ska avaktivera våra Airbnb-konton den 15 maj och visa Airbnb att vi inte accepterar fördrivningen, markstölderna och de olagliga bosättningarna.

  1. Avsluta ditt Airbnb-konto den 15 maj. Klicka HÄR.
  2. Skriv under uppropet HÄR.

#deactivateAirbnb

 

← Äldre inlägg