Yttrandefrihet för palestinier?

När vi inte längre får vara Gazas röst eller vågar säga att vi är palestinier är något allvarligt fel

Jag uppmanas av många att inte använda mig av min yttrandefrihet dessa dagar. Jag tänker yttrandefriheten är den starkaste rättigheten vi har, något vi är beredda att riskera rikets säkerhet för. Just därför kommer jag, som svensk, använda mig av det verktyget och är säker på att jag kommer backas upp av alla från höger till vänster, visst?

Jag har blivit uppmanad att inte skylta med att jag är palestinier på jobbet, akta dig!

Att inte bära den palestinska kartan, inte gå på demonstration eller yttra mig propalestinskt överhuvudtaget. Varför? Det kan uppfattas som radikalt, extremistiskt, islamistiskt. Just nu behöver du tona ner dina känslor, din sorg, avvakta.

Avvakta? Jag har kusiner, farbröder, fastrar, kusiners barn och deras familjer i Gaza, Västbanken, Haifa, Rafah, ja lite överallt. För ni vet, om min mormor och morfar inte hade flytt till Libanon 1948 så hade mamma fötts i Haifa eller Safad och antagligen även jag. För om pappas familj inte hade hamnat i Jordanien och Egypten hade jag antagligen eller kanske fötts i Bir Elsabea, Bir Sheva. Jag hade antagligen antingen varit palestinier med israeliskt andra klassens id-kort i Haifa eller Safad eller varit inhägnad flykting i Gaza.

Jag har kontakt med alla som blev kvar, jag har relation till de som blev kvar. De är inga robotar eller fiktiva figurer utan riktiga människor med hus, jobb, barn och ett liv. Vissa av dem har ett mer begränsat liv än andra. De i Gaza till exempel överlever inte utan den hjälp de får här och var från släkten i diaspora, de lever under Israels humör och i världens största fängelse, de kan inte ta sig ut och nästintill inget kommer in. Pengar, mat och jobb är ingen självklarhet för de i Gaza. Medan de i Haifa har ett någorlunda drägligt liv, går i skola, äter, festar och har ett ekorrhjul som oss, men med lite extra diskriminering och rasism. De är fortfarande behandlade som om de vore invandrare snarare än urbefolkningen och får acceptera lite utsatthet då och då, och yttrandefriheten i Mellanösterns enda demokrati kan du glömma om du inte vill bli bestraffad.

Även jag som svensk riskerar med mina yttranden att anses vara en fara för Israels säkerhet om jag skulle få för mig att besöka mina älskade saknade vänner och min familj. Det är lite som en förlossning att ta sig igenom Ben Gurion om du har palestinskt blod, du genomgår ett helvete för att sen glömma allt ont på ett ögonblick när du är "hemma" och får hålla om dina nära och kära.

När jag idag delar information från Gaza, om den massaker och de krigsbrott som pågår där som en kollektiv bestraffning av civila, så anses jag "välja sida" eller "fira israelers död". Vännen jag är född palestinier, jag väljer inte sida, jag är en av sidorna och den sidan är den utsatta, ockuperade, massakrerade.
 
Att ta sig friheten som okunnig propagandaätare att kalla mig för okänslig mot civila israeler som nu fallit offer för första gången på 70 år är så osmakligt som det bara kan bli. Om det är någon som vet vad det innebär att civila faller offer för regeringars och makthavares knapptryckningar så är det såna som jag. Jag lider inte mer med palestinska barn än med israeliska ungdomar eller ukrainska civila än med ryska civila. För den som på kriget fått smaka vet att inga civila är vinnare i ett krig.

Den riktiga frågan är varför du skiljer på vilka civila du känner medmänsklighet med? 

12 oktober 2023

Nora Salem 

 

14 Oct 2023