Kolonial historiestöld

Övergreppen mot civilbefolkningen, ofta med dödlig utgång, rivningen av deras hus, vandaliseringen av deras odlingar och apartheidprinciper för vaccinering är naturligtvis de största problemen med Israels ockupation av de palestinska områdena. Det hindrar inte att det finns andra problem som påminner om hur kolonialmakter i alla tider har lagt beslag på historiskt och kulturellt intressanta föremål och försökt skriva om historien till sin fördel.

Detta har nyligen uppmärksammats av förhandlingsavdelningen i Ramallah. De påpekar att Palestina har många av världens rikaste arkeologiska platser, från den äldsta fortfarande bebodda staden Jeriko till den första pilgrimsstaden Jerusalem. Palestinas historiska och kulturella arv är en källa till nationell stolthet som har format landets nationella, kulturella och ekonomiska identitet. Den israeliska ockupationen har inte bara förnekat Palestinas kulturella potential och andra tillgångar utan också utnyttjat arkeologi som ett redskap för att normalisera ockupationen, planera annektering, stjäla antika föremål och för en historiskt felaktig extremistisk, sionistisk, religiöst fundamentalistisk historieförfalskning.

Staten Palestina listar ca 7000 arkeologiska platser i sitt territorium, och av dessa är mer än hälften i områden som är under full israelisk kontroll. Bland dessa är mer än 200 övertagna av olagliga koloniala bosättningar och ca 1000 skadade eller förstörda på grund av annekteringsmuren. Här är några exempel på hur den ockuperande kraften, Israel, använder arkeologin för att utveckla sina olagliga bosättar-koloniala projekt och annekteringsplaner. Detta visar vilken avgörande roll det internationella samfundet kan ha i att få slut på det systematiska förnekandet av de palestinska nationella och mänskliga rättigheterna.

Dopfunt och Dödahavsrullar

En 8 ton tung dopfunt från 400-talet stals av israeliska militärer tidigt på morgonen 20 juli 2020 från den historiska palestinska staden Tuqu', öster om Betlehem. Stölden har fördömts av "General Union of Arab Archaeologists" som betecknar den som ett krigsbrott. Stulna föremål bevaras i undantagsfall på Västbanken och i så fall i koloniala bosättningar. De flesta har dock flyttats ut från det ockuperade palestinska territoriet (oPt) vilket strider mot Israels skyldigheter enligt internationella lagar. Det uppskattas att mellan 1967 och 1992 avlägsnade Israel ca 200.000 föremål per år från oPt, medan efter 1995 har siffran gått ner till ca 120.000 per år. Det är inte bara föremål som grävts fram före ockupationens start 1967 utan också fynd från pågående utgrävningar som i många fall förstört fyndplatsen.

Dopfunten, ca 1940. 

Israels antikvitetsmyndighet är en av de ledande israeliska organisationerna som ägnar sig åt stöld av dessa föremål. Myndigheten har huvudkvarter i det ockuperade Östra Jerusalem och har internationellt anseende innefattande att vara en av Israels mottagare av EUs Horizon 2020-program. Den arkeologiska utforskningen omfattar hela det historiska Palestina och det ockuperade syriska Golanområdet. De har beslagtagit "Dödahavsrullarna" som upptäcktes före 1967 vid utgrävningen av Qumran på stranden till Döda havet. Qumran kontrolleras av en israelisk mydighet, Israeli Parks Authority, som tar ca 8 dollar i inträde av de i snitt 3000 dagliga besökarna, huvudsakligen kristna pilgrimer. UNESCO erkänner i alla fall Qumran som palestinskt.

Qumran

Davids stad och profetens grav

Trumps Mellanösternsändebud Jason Greenblatt och USAs Israelambassadör David Friedman deltog 30 juni 2019 i en ceremoni vid den så kallade "Davids stad" där ett arkeologiskt bosättarprojekt invigdes genom att en gammal mur revs. Händelsen visar hur USA åtminstone hittills accepterat Israels olagliga annektering av det ockuperade Östra Jerusalem, denna gång genom ett projekt som huvudsakligen finansierats av amerikanska donatorer och genomförs av en bosättarorganisation som samarbetar med israeliska myndigheter.

Projektet "Davids stad" visar tydligt hur Israel använder arkeologi för politiska syften och bryter mot palestinska rättigheter. Organisationer bakom sådana projekt syftar till att utplåna det ockuperade Jerusalems palestinska närvaro, identitet och historia, som när bosättargruppen Ateret Cohanim gör anspråk på kyrkliga ägodelar i Jaffa Gate. Projektet "Davids stad" som drivs av bosättargruppen Elad är ett tydligt exempel på hur arkeologi används för att normalisera och fördjupa Israels olagliga annektering av Jerusalem, bland annat genom dussintals besök av utländska diplomater som bjudits in av israeliska motsvarigheter. EUs "Heads of Mission Report on Jerusalem" 2014 anger speciellt projektet "Davids stad" som en del av en större strategi som syftar till att förstärka den israeliska kontrollen över området "the Historic Basin" genom att skapa ett uteslutande judiskt turismstråk längs och runt den Gamla Staden, och skilja det från de palestinska omgivningarna och förespråka en rent judisk historieskrivning.

Ett annat exempel på fördrivning av palestinier under arkeologisk förevändning är byn Nabi Samwel norr om Jerusalem. Den ligger på ett av de högsta bergen i Jerusalemområdet och där finns profeten Samuels grav i den enda moskén i byn. Efter 1967 förstörde den israeliska ockupationen den ursprungliga byn och flyttade invånarna till en närliggande plats. Israel utsåg senare området till nationalpark. Idag bor bara 200 palestinier i byn på grund av de otaliga olagliga israeliska restriktionerna som påverkar byn och dess invånare.

 

Nabi Samwil, tidigt 1900-tal

Turister och bosättare

Det bibliska "Tel Shilo" (Khirbet Seiloun) nära Nablus är ett exempel på hur arkeologi används för att plundra mer palestinsk mark och förhindra palestinier tillträde samtidigt som området utvecklas till en turistattraktion till förmån för de israeliska bosättarna. Flera utländska grupper, bland annat amerikanska politiker, har tagits till platsen av extremistiska sionistorganisationer som en del av Israels strävan att främja annekteringen av ytterligare palestinsk mark.

Den historiska staden Sebastia nära Nablus var palestinsk huvudstad under romarna. Den utsätts ständigt för attacker från bosättare som vill åt de arkeologiskt intressanta platserna och omvandla området till en offentlig park. De hugger ner olivträd och släpper ut grisar och kloakvatten för att jaga bort invånarna. En stor del av staden har redan inkorporerats i den koloniala bosättningen Shafi Shamron. Ibland stänger Israel staden för att säkra den för judiska turister som vill genomföra religiösa ritualer. Däremot kan inte palestinier eller den palestinska myndigheten för turism och antikviteter komma åt de intressanta platserna som sträcker sig bakåt till stenåldern.

Sebastia, vykort från brittiska mandatet

Enligt en studie utförd av Världsbanken 2014 ligger de fem arkeologiskt eller turistmässigt för Israel mest lönsamma platserna (förutom det ockuperade Östra Jerusalem) på vägen mellan Jerusalem och Jeriko. De är Qumran, Ein Fashkha, Herodion, Ein Fara (Wadi Qelt) och "den barmhärtige samaritens" plats.

Förhindrat underhåll

Ett sätt som praktiseras av Israel för att ändra balansen bland arkeologiskt intressanta byggnader är att förhindra underhåll och restaurering. Detta drabbade nyligen Al-Ibrahimimoskén i Hebron, där de israeliska ockupationsstyrkorna hindrade "Hebron Rehabilitation Committee" från deras arbete på moskén. Skälet angavs vara att de inte hade det speciella tillståndet från ockupationsmakten.

 

Al-Ibrahimimoskén i Hebron

På samma sätt hindrades arbetare att slutföra restaurering av marmor och pelare i Klippdomen i Jerusalem. De hotades med deportering och arrestering om de fortsatte arbeta.

Stöld av palestinsk kulturell egendom som strategiskt mål för ockupationsmakten

I februari 2010 igångsatte den israeliska regeringen "det nationella kulturarvsprojektet" (National Heritage Sites Project) för att stärka vad den kallar "det judiska folkets anknytning till det israeliska landet". Benjamin Netanyahu angav som mål att "vi ska återställa de arkeologiska och sionistiska kulturarvsplaserna. Vi ska bygga och berika arkiv och museer. Vi talar om cirka 150 platser". Flera av platserna i listan ligger i det ockuperade Palestina, som Qumran (Döda Havet), Susya (Hebron), Herodion/Jebel Al Furdeis (Betlehem), Tel Shiloh/Khirbet Seiloun (Nablus), Qiryat Sefer/Khirbet Bad-Issa (väster om Ramallah), Biarakvedukten (norr om Jerusalem/Ramallah), nationalparken med Jerusalems mur och "Davids stad" (ockuperade Östra Jerusalem) och Rakels grav/Bilal Bin Rabah-moskén (Betlehem). Kulturarvsprojektet stöds ekonomiskt av den israeliska staten och organisationer som "Jewish National Fund". Det används för de pågående försöken att legitimera annekteringen av palestinsk mark.

Israels kontroll över de historiska och arkeologiska platserna och att utnyttja dem som turistattraktioner syftar till att normalisera Israels ockupation av Palestina. Förutom att beteckna Al-Aqsamoskén, Den heliga gravens kyrka och andra platser i det ockuperade Östra Jerusalem som delar av "Israel" marknadsför det israeliska turismministeriet olika resplaner som använder arkeologi för politiska syften, som att ytterligare annektera palestinsk mark. Ett exempel är "Ett besök i Gush" till illegala bosättarkolonier i de västra och södra områdena kring Betlehem, som ofta marknadsförs av internationella resebyråer. Israeliska politiker har stött sådana bosättarprojekt för att få stöd från religiösa extremistiska fundamentalister som "kristna sionister". Trumpadministrationen, som har varit en ledande anhängare av Israels annekteringspolitik, vidtog flera åtgärder för att underlätta finansiering och erkännande av sådana organisationer. Ett exempel är det s k "Ariel-universitetet" som är beläget i den illegala bosättarkolonin Ariel som har inrättat en institution för arkeologiska studier. Ett annat är besöket på platsen "Tel Shilo" (Khisbet Seiloun) i den illegala bosättningen Shilo som Benjamin Netanyahu genomförde 2019 tillsammans med radikala amerikanska politiker och religiösa extremister. Netanyahu kallade då platsen Israels första huvudstad: "Under kulturarvsplanen inrättar vi här ett besökscentrum så att varje jude och varje turist i Israel kan komma och se vår första huvudstad". Liknande besök har Netanyahu och andra israeliska ministrar genomfört på andra arkeologiska platser på den ockuperade Västbanken.

Slutsats

Att använda historiska platser och arkeologi för att skapa en falsk berättelse är ett av de farligaste medlen som används av den israeliska ockupationen för att normalisera och befästa den illegala ockupationen av Palestina. Det är uppenbart att Israel driver en förvriden politisk tolkning av arkeologiska fynd för att ytterligare uppmuntra religiös fundamentalism och konsolidera den olagliga bosättarkolonialismen.

Det palestinska folket har rätt till självbestämmande, inklusive rätt att bedriva ekonomisk, social och kulturell utveckling fritt. De har också rätt till kulturellt liv precis som varje annan nation.

Alla stulna arkeologiskt intressanta föremål måste återlämnas, och palestinierna måste återfå full kontroll över sitt land inklusive de arkeologiskt intressanta platserna. Detta innefattar respekt för det kulturella arvet, traditionerna och det historiska status quo för de heliga platserna i enlighet med Palestinas skyldigheter och möjligheten att återställa och förbättra tillgängligheten till dessa platser, bland annat genom internationellt samarbete som genom Palestinas medlemskap i UNESCO. Restaureringen av Födelsekyrkan i Betlehem är ett exempel på vad Palestina har genomfört.

Så länge detta inte sker måste det internationella samfundet hålla Israel ansvarigt för brott som innefattar varje marknadsföring av platser i det ockuperade Palestina som om de vore "delar av Israel", och det internationella samfundet måste avstå från att samarbeta med institutioner och organisationer som medverkar i dessa brott. Detta har poängterats av FNs speciella sändebud för mänskliga rättigheter i de sedan 1967 ockuperade palestinska territorierna.

Alla länder uppmanas att försäkra sig om att museer, universitet och liknande institutioner inte uppvisar föremål som Israel stulit från Palestina. Det innebär att inte samarbeta med organisationer som ligger bakom sådana projekt, som "Israeli Antiquities Authority" och liknande israeliska myndigheter. Det behövs riktlinjer för turism och arkeologi så att alla inblandade förstår innebörden och ansvaret för att samarbeta med stölden av palestinska arkeologiska platser och föremål och därigenom befästa och stärka den ockuperande makten, Israel, och dess olagliga aktiviteter mot det palestinska landet och folket. Förr oss svenskar gäller att bojkotta alla resor och studiebesök som arrangeras av israeliska organisationer och bosättargrupper.

31 jan 2021