Jared Kushners obegripliga plan för fred mellan Israel och Palestina

Mellan måndag och onsdag förra veckan, på Four Seasons Hotel i Manama i kungadömet Bahrain, har den Kushner-ledda konferensen äntligen gett oss en inblick i vad Donald Trumps ”århundradets avtal” handlar om.

Trumps svärson och särskilda rådgivare Jared Kushner har en helt igenom ekonomisk plan i åtanke; ett till synes mycket generöst bidrag till palestinierna på Västbanken och Gazaremsan på 28,000,000,000 dollar och ytterligare 22,000,000,000 dollar till Egypten, Libanon och Jordanien – för att skapa 1,000,000 nya palestinska jobb och bygga upp palestiniernas ekonomi. 5,000,000,000 dollar är även tänkta att bekosta en bro mellan Gazaremsan och Västbanken. Problemet är bara att man inte vet riktigt vem eller vilka som ska stå för notan och att ekonomin förmodas byggas upp under pågående samt en utökad ockupation och annektering.

”Nummer ett är säkerhet”
Men har vi egentligen blivit klokare? Kushner tycks hoppas på att Gulfstaterna och privata investerare ska betala för kalaset, men inget är bestämt i nuläget. Man har heller inte pratat om några politiska lösningar på konflikten – vilket Internationella Valutafondens samarbetsvilliga direktör Christine Lagarde menar är en nödvändighet för ett framtida ekonomiskt uppsving – mer än att Jared Kushner under konferensen sade:

”Jag tror att vi alla måste erkänna att om det någonsin ska bli ett avtal, så kommer det inte gå i linje med det arabiska fredsinitiativet. Det kommer att hamna någonstans mellan det arabiska fredsinitiativet och den israeliska positionen. Och vi behöver fundera över vilka som är de fundamentala sakerna som är underliggande och viktiga. Nummer ett är säkerhet. Jag tror att den israeliska befolkningen och den palestinska befolkningen och den större Mellanöstern i nuläget månar om att ha säkerhet. Ju mer säkerhet man har, ju friare flöde av varor och friare flöde av människor får man, vilket jag vet är en stor sak för palestinierna.”

Lågintensiv militär terror
Säkerhet för alla låter ju bra, men hur kan man både skapa säkerhet för de olagliga cirka 630.000 bosättarna OCH palestinierna?

Bosättarnas närvaro på Västbanken är det som kräver en lågintensiv militär terror från Israels sida för att man ska kunna garantera deras säkerhet. Det kännbara förtrycket i nattliga räder, godtyckliga gripanden och psykologisk samt fysisk tortyr och allehanda hot är förebyggande åtgärder som syftar till att skrämma och demoralisera den palestinska civilbefolkningen att inte göra något stort uppror mot bosättarna – vilket i regel alltid äger rum i områden där man flyttar in en civilbefolkning på ockuperat område.

Trump-administrationen har gjort klart att de inte ser på ockupationen som olaglig och tvärtom uppmuntrar de annekteringen av Östra Jerusalem, syriska Golanhöjderna samt en utökad annektering på Västbanken.

Ekonomisk tillväxt utan ockupation
Dessutom – enligt den före detta palestinska ekonomiministern Mazen Sinokrot – har Världsbanken väldigt tydligt klargjort i sin vanliga rapportering att den palestinska ekonomin kan växa med 15 procent per år om belägringen av Gaza och Västbanken upphör. Sinokrot menar att man endast i Jordandalen lätt kan skapa 100,000 nya jobb om Israel skulle ge åtkomst för palestinierna att skapa samt utvidga sina företagsmässiga och sociala verksamheter där.

61 procent av Västbanken (Area C) är i nuläget helt oåtkomlig för palestinier att starta upp något alls på. I nästan 100 fall av 100 får man inte ens byggnadstillstånden som krävs. Förlusten av Area C beräknas orsaka en årlig ekonomisk förlust på cirka 480,000,000 dollar och en arbetslöshet åt 110,000 palestinier. På de övriga cirka 40 procenten av ytan kan det ta upp till 20 år att få byggnadstillstånd och tillstånd för att expandera.

Vidare kontrollerar Israel allt vatten på Västbanken via vattenföretaget Mekorot och låter palestinierna nyttja 15 procent av de totala resurserna medan Israel och bosättningarna stjäl 85 procent. I Gaza befinner sig 35 procent av den bördiga jordbruksmarken inne i buffertzonerna, vilket är förenat med livsfara att beträda. Den övriga åkermarken besprutas då och då av israeliska flygplan med ogräsmedel – och bara vid ett enstaka tillfälle 2018 orsakade en sådan besprutning en palestinsk förlust på 1,300,000 dollar.

Oavsett pengar man eventuellt skulle ösa över palestinierna slår Israel sönder infrastrukturen genom att förhindra export och import av gods. De har genom 1994 års Parisprotokoll fått direkt access till den palestinska marknaden på Västbanken samt till att begränsa den israeliska marknaden för palestinska företagare. Israel har också fått rätten att ta ut höga skatter från palestinska entreprenörer.

Arabvärlden mer splittrad
Palestinska Myndigheten har i starka ordalag bojkottat konferensen och de har till och med arresterat en palestinsk företagare från Hebron för att ha deltagit i den. Israel deltog inte. Inte heller politiker och tjänstemän från europeiska länder, Ryssland eller Kina – som annars är frikostiga med bidrag.

En del av representanterna för Förenade Arabemiraten, Bahrain och Saudiarabien är entusiastiska över Kushners förslag, men hur det ska funka i praktiken är det nog ingen som riktigt vet. Dessutom är det inte första gången någon har fått en idé om en ekonomisk plan för fred – och misslyckats. Men arabvärlden har blivit något mer splittrad, bland annat rev man ner Bahrains flagga på deras ambassad i Irak i samband med konferensen.

Nu kan USA säga att de har kommit med ett generöst erbjudande som de bakåtsträvande palestinierna inte vill veta av. Israel kommer väl förmodligen heller aldrig sluta prata om det när de ska betona hur det varje gång är palestinierna som bromsar en välbehövlig fred – när det i själva verket bara handlar om att man inte låter sig mutas för att förlora sin rätt till självbestämmande.

Fredrik Wadman,
som driver Facebookgruppen ”Israel-Palestina-konflikten” och nyligen besökte Israel och Palestina tillsammans med Studieförbundet Bilda.

1 jul 2019