Barnrapport 4

B’Tselem – rapport 2011

 

Kränkning av palestinska barns rättigheter som gripits av Israel misstänkta för stenkastning

I det militära rättssystemet åtalades mellan åren 2005 och 2010 mer än 800 palestinska minderåriga för stenkastning.

Stenkastning utförs vanligtvis vid tungt trafikerade vägar, som nyttjas av soldater och bosättare, på platser där palestinier och bosättare kommer i direkt kontakt med varandra. Det riktas också mot säkerhetsstyrkor som möter palestinska civila under demonstrationer och militära operationer och vid separationsbarriären djupt inuti Västbanken

Stenkastning kräver ingen avancerad planering, det kan utföras i stundens hetta och som reaktion på befintliga omständigheter.

Den israeliska distriktspolisen på Västbanken rapporterade att mellan 2 100 och 3 000 incidenter med stenkastning ägde rum varje år mellan 2005 till 2010. Enligt den israeliska militärens talesperson inträffade under samma period 3 600 till 4 300 incidenter av stenkastning mot civila, säkerhetsstyrkor och den israeliska muren.

Den israeliska människorättsorganisationen B'Tselem har försökt få fram statistik på antalet personer som skadades av stenkastning under dessa år. Alla myndigheter de kontaktade svarade att de inte hade de begärda uppgifterna. B'Tselem har skrivit en rapport om kränkning av palestinska barns mänskliga rättigheter, efter att de har gripits av Israel misstänkta för stenkastning.

Enligt israelisk strafflag anges inte stenkastning som ett separat brott utan ingår i de brott som utsätter liv och egendom för fara. När det leder till skada anses det som vilket annat brott som helst som utsätter någons liv för fara, med straff som sträcker sig från tre till 20 års fängelse, beroende på omständigheterna och hur allvarlig skadan är.

De israeliska militärlagarna, som gäller i Palestina, har en specifik sektion för kastning av föremål, inklusive stenar, där straffet är upp till tio års fängelse för en gärningsperson som kastar ett föremål på en trafikväg, en person eller egendom. Om en gärningsperson kastar ett föremål mot ett rullande fordon är straffet upp till 20 års fängelse. Att kasta ett föremål på ockuperad mark klassificeras som ett allvarligt brott, vilket påverkar den frihetsberövades rättigheter.

Barn har större svårigheter än vuxna att handskas med rättssystemet. Separationen från deras familjer, förhöret och straffet, är mer laddat för ett barn och påverkan på deras liv är både större och varar längre, än för en vuxen. Därför har de flesta rättssystem runt om i världen, inklusive Israels, etablerat ett separat straffrättsligt system för minderåriga.

Men Israels militära rättssystem behandlar minderåriga palestinska barn som vuxna.

I B’Tselems rapport “No Minor Matter – Violation of the Rights of Palestinian Minors Arrested” från 2011 beskrivs hur minderåriga som misstänks för stenkastning bemöts av brottsbekämpande organ och kränkningen av deras rättigheter.

Enligt både internationell och israelisk lag har minderåriga som misstänks för brott rätt till en annan behandling som skiljer sig från hur vuxna behandlas. En orsak till skillnaden är att minderåriga inte fullt ut förstår resultaten av deras handlingar. För dem är gripande, förhör, rättegång och fängelse mycket svårare än för vuxna. Dessutom kan sättet som minderåriga behandlas i rättssystemet ha en kritisk effekt på deras utveckling och deras chanser till framgångsrik rehabilitering.

Trots detta visar B´Tselems rapport att minderårigas rättigheter kränks allvarligt, att militärlagarna nästan helt och hållet misslyckas med att skydda barnens rättigheter och att de få rättigheter som lagen beviljar inte implementeras.

Palestinska barn som misstänks för stenkastning får sina rättigheter kränkta vilket börjar när de grips och fortsätter under förhöret. Det är inte ovanligt att minderåriga grips mitt i natten och tas ensamma, utan sina föräldrar till förhör, utan att låta dem samråda med en advokat samtidigt som de utsätts för våld. Det fortsätter när de får träffa domarna, som i de allra flesta fall beslutar att de ska sitta häktade till slutet av rättegångsprocessen. Det militära rättssystemet ser fängelse som det primära sättet att straffa minderåriga och tvingar igenom en uppgörelse i skuldfrågan istället för en ordnad utredning av anklagelserna mot dem. När minderåriga fängslas, är deras grundläggande rättigheter till utbildning och tillgång till sin familj inte ordentligt skyddade.

I B'Tselems rapport beskrivs händelserna från när en minderårigs namn först nämns i ett förhör som involverad i stenkastning, tills dess att hon/han släpps fri. Alla relevanta tjänstemän, poliser, domare och soldater som tjänstgör i de ockuperade områdena, är väl medvetna om de förhållanden som beskrivs i rapporten.

Förutom några enskilda domare som talat om behovet av att tillämpa bestämmelserna i israelisk lag i de ockuperade områdena och deras obehag med ett särskilt beteende från polisen eller armén, har i praktiken inga väsentliga åtgärder vidtagits för att stoppa kränkningen av minderårigas rättigheter. Tilläggen till militärlagarna är marginella och har inte lyckats medföra någon meningsfull förändring i det militära systemets behandling av minderåriga.

Israel har som ockupationsmakt den moraliska och rättsliga skyldigheten att säkerställa rättigheterna för de minderåriga palestinier som de har under sitt ansvar. Israel måste utan dröjsmål införa bestämmelser i militärlagarna så att de överensstämmer med Israels ungdomslagar, inklusive de regler som gäller för gripande, förhör, rättegång och straff.

I väntan på att denna förändring kommer till stånd kräver B'Tselem att Israel genast ska:

  1. Ändra i militärlagarna så att den ålder när någon räknas som minderårig överensstämmer med lagen i Israel och omvärlden omedelbart
  2. Förbjuda nattliga gripanden av minderåriga
  3. Begränsa genomförandet av förhör till dagtid, med föräldrar närvarande, och ge minderåriga möjlighet att samråda med en advokat på ett ordnat sätt som visar respekt för minderårigas rättigheter
  4. Förbjuda fängslandet av minderåriga under 14 år
  5. Främja alternativ till frihetsberövande och hitta andra lösningar än att fängsla minderåriga;
  6. Starta utbildningsprogram i alla fängelser och erbjuda studiemöjligheter i alla ämnen för att minimera skadorna på minderårigas studier medan de hålls kvar och fängslas
  7. Underlätta utfärdandet av tillstånd för anhöriga att besöka minderåriga som sitter i fängelse.

Läs hela rapporten på engelska HÄR.