Israel stjäl palestinsk kultur

4 apr. 2019

Mat, träd och orm kidnappade av ockupationen

När mat-sajten ”BuzzFeed” för några år sedan listade ”17 otroliga desserter från hela världen” kom den palestinska Knafeh med på listan – men som israelisk! Det är ingen tillfällighet. Eftersom Israel inte har någon egen kulturhistoria i området har man frikostigt lagt sig till med urbefolkningens kläder, mat och traditioner, och kallar dem sina egna. Den sirapsdrypande sötsaken Knafeh, med ursprung kring Nablus i den ockuperade Västbanken, är kanske den mest symboliska matstölden – även om falafel, hummus och maftoul (palestinsk couscous) också i olika grad ”införlivats” i det israeliska kulturarvet.

Samma sak med olivträdet. Utanför byn al-Walaja, väster om palestinska Betlehem, finns ett olivträd som enligt bedömare är mellan 4.000 och 5.000 år gammalt. Trädet fanns alltså på plats en oändlighet innan någon israelisk stat var påtänkt i området. Trädet, i folkmun kallat ”modern till alla olivträd” är 12 meter högt, har en stam med 25 meters diameter och ger vissa år upp till 600 kilo olivolja. 

När olivträdet 2007 utropades till Israels nationalträd var det ett slag i ansiktet på den palestinska ursprungskulturen – inte minst då Israels armé och illegala bosättare genom åren sågat ner miljontals olivträd för palestinierna!

Ett annat exempel på den kulturella kidnappningen är den palestinska huggormen. Ormen, en ovanligt giftig släkting till vår egen huggorm, identifierades som egen art 1938 under den brittiska mandattiden i Palestina – och även här alltså tydligt före tillblivelsen av staten Israel. När Israel nu utropat ormen till ”nationalorm”, och döpt om den till ”Land of Israel Viper”, är det ett klart brott mot FN:s Konvention om biologisk mångfald (1992), som Israel undertecknat och som fastställer att en stat har suverän rätt till sina egna biologiska resurser. Den palestinska myndigheten har inlett en process för att komma till rätta med denna kulturstöld.

En inte betydelselös händelse är den som den holländsk-israeliske filmaren Benny Brunner beskrivit i sin dokumentär ”Det stora bokrånet”, som handlar om stölden av en stor del av det palestinska skriftliga kulturarvet. Minst 70.000 böcker, manuskript och tidningar, som under den etniska rensningen 1948, stals ur de hem vars invånare just fördrivits.

Brunner ser inget omedelbart ont uppsåt i stölderna, som i många fall kan ha skett för att rädda kulturvärden. Men följden för det palestinska samhället blev dock dramatisk: inga böcker, inga tidningar, ingen teater, ingen bio – en kulturell öken. Många år senare är böckerna fortfarande beslagtagna och undanstoppade under rubriker som ”Frånvarandes egendom”. Det mesta går antagligen att återföra till den erkända palestinska staten för att utgöra traditionell grund för ett framtida kulturbygge.

Gunnar Olofsson, styrelseledamot i Palestinagrupperna i Sverige

FN: Dödandet i Gaza kan vara krigsbrott

27 mars 2019

Den israeliska arméns mord på obeväpnade palestinska demonstranter utmed Gazas gräns mot Israel kan utgöra krigsbrott. Det konstaterar FN:s Råd för mänskliga mättigheter i en rapport, som tyvärr inte fått den uppmärksamhet i vår del av världen som den förtjänar. Rapporten bygger på 325 intervjuer och möten med offer, vittnen, regeringsföreträdare och medlemmar av civilsamhället på alla sidor i konflikten, samt genomgång av mer än 8.000 dokument.

I korthet har människor i Gaza sedan den 30 mars förra året varje vecka demonstrerat mot Israels avspärrning och utarmning av området, och för rätten att lämna sin flyktingtillvaro. Demonstrationerna har redan från första stund mötts med skarp eldgivning av den israeliska armén. Bara ett par dagar efter att den israeliska sångerskan Netta Barzilai vunnit Eurovisionsschlagern för Israels räkning mördade armén på detta sätt 62 obeväpnade demonstranter. Antalet dödade är vid det här laget uppe i runt 250, varav minst 50 barn, medan över 26.000 (!) människor skadats av våldet. Och våldet fortsätter.

FN-rapporten konstaterar att en påfallande stor del av de drabbade skjutits på långt avstånd, ofta flera hundra meter från gränsen mot Israel, då de inte utgjort något hot mot vare sig de israeliska soldaternas liv eller mot staten Israels säkerhet. I många fall har offren varit på väg bort från området eller sysselsatta med saker som att dela ut vatten eller hjälpa skadade. Såväl barn som medicinsk personal och journalister, som med tydlig klädsel visat sin roll på platsen, har skjutits av de israeliska prickskyttarna, liksom handikappade med kryckor och rullstolar.

Rapportens slutsats blir att dessa riktade mord utförts med mycket tydlig avsikt och helt emot internationell lag – och därför sannolikt utgör krigsbrott.

• Mohammad Ayoub (14 år) från Jabaliya sköts i huvudet 200 meter från det israeliska stängslet. Han dog samma dag.
• Wisal Sheikh-Khalil (14 år) från Maghazi sköts i huvudet 100 meter från stänslet efter att hon tidigare försökt hänga en palestinsk flagga på detta. Hon dog omedelbart.
• Yasser Abu Naja (11 år) från Khan Younis sköts i huvudet när han gömde sig bakom en tunna 200 meter från gränsen, efter att ha skrikit slagord mot de israeliska soldaterna.
• Muath Souri (15 år) från Nuseirat sköts i magen 160 meter från gränsen och dog nästa dag.
• Bilal Khafaya (16 år) från Rafah sköts i bröstet 300 meter från stängslet och dog samma dag.
• Mohammad Hoom (14 år) från Bureij sköts i bröstet när han sprang bort från gränsen och dog samma dag.
• Nasser Mosabeh (11 år) från Khan Younis sköts i bakhuvudet 250 meter bort och dog samma dag.
• Musa Abu Hassainen (35 år) sköts i bröstet 300 meter från gränsen när han som sjukvårdare med tydlig väst hjälpte skadade. Han dog på väg till sjukhus.
• Razan Najar (20 år) med tydlig sjukvårdsväst sköts i bröstet 110 meter från gränsen. Hon dog på sjukhus.
• Abed Abdullah Qotati (22 år) i vit sjukvårdsväst sköts i bröstet när han hjälpte en sårad demonstrant nära stängslet. Han dog samma dag.
• Yasser Murtaja (30 år), journalist från Gaza City, sköts  i buken när han filmade demonstrationerna för en dokumentär. Han hade blå hjälm och en blå skyddsväst tydligt märkt med ”Press”. Han dog nästa dag.
• Ahmed Abu Hussein (24 år), journalist från Jabaliya, sköts i buken när han fotograferade demonstrationerna 300 meter från gränsen. Han hade blå hjälm och blå väst märkt ”Press”. Han dog av sina skador 12 dagar senare.
• Fadi Abu Salmi (29 år) från Khan Younis, dubbelamputerad efter ett israeliskt flyganfall 2008, sköts i bröstet av en prickskytt när han satt i sin rullstol 300 meter från gränsen. Han dog genast.
• Ahmad Abu Aqel (24 år) från Jabaliya sköts i bakhuvudet när han gick med kryckor 150 meter från stängslet. Han dog samma dag.
• Mohammad Abdulnaby (27 år) från Jabaliya sköts i huvudet och dog när han gick med kryckor 200 meter från stängslet.  

Internationell rätt medger bara skarp eldgivning för att skingra folkmassor om dessa utgör ett omedelbart och dödligt hot mot soldaterna. Rapporten påpekar förvisso att myndigheterna i Gaza misslyckats att hindra demonstranter från att kasta sten på soldater och skicka in brinnande drakar som satt eld på israelisk egendom – men inget av detta har utgjort något sådant hot. Totalt har fyra israeliska soldater skadats, men inga israeliska civila. Det israeliska våldet har varit omotiverat, oproportionerligt och riktat även mot skyddade civila objekt.

Även blockaden av Gaza som helhet utgör, enligt FN-rapporten, ett brott mot internationell rätt. Blockaden underminerar människors hälsa och hindrar den palestinska sjukvården att få de resurser man behöver för att kunna hantera, inte bara alla de skadade av eldgivningen – till exempel behöver många av de runt 940 skjutna barnen avancerad vård! – utan också operationer, cancerbehandling och den civila vården som helhet. Vårdbehövande hindras aktivt av de israeliska myndigheterna att söka hjälp utanför Gaza, viktiga cellgiftbehandlingar får ske med nedkortade kurer eller inte alls, och många nödvändiga mediciner för allehanda tillstånd håller på att ta, eller har redan tagit, slut. Slutligen har de drabbade i Gaza små eller inga möjligheter att söka juridisk upprättelse och kompensation i israeliska domstolar – bland annat genom att de helt enkelt hindras från att komma dit.

FN-rapporten ger några tydliga rekommendationer:

• Israels armé måste omedelbart sluta skjuta demonstranter om dessa inte utgör något omedelbart eller dödligt hot – vilket hittills inte varit fallet. Dödandet av demonstranter måste underställas en opartisk och oberoende granskning av myndigheterna i Israel.
• Gaza måste få importera de mediciner och den sjukvårdsmateriel som är nödvändig för att hantera den alarmerande situationen på sjukhusen.
• FN och dess medlemsländer måste aktivt stödja sjukvården i Gaza.
• FN:s Kommissionär för mänskliga rättigheter måste sammanställa information om misstänkt ansvariga personer för våldet och tillställa den Internationella Brottmålsdomstolen (ICC) i Haag underlag för eventuellt inledande av en rättsprocess.
• Personer som identifierats som ansvariga för brott bör åläggas sanktioner, som inreseförbud i FN:s medlemsländer, som bör använda sin juridiska auktoritet för att få dem lagförda.

Kommer den svenska regeringen att lyssna på och följa dessa rekommendationer? Eller kommer man att bara blunda och låta allt fortsätta? Den kompakta tystnaden från såväl regeringen, som opposition och medierna, är tyvärr mycket oroande.

Anna Wester
Ordförande i Palestinagrupperna i Sverige

Gunnar Olofsson
Ordförande i Borås Palestinagrupp och medlem av Palestinagruppernas förbundsstyrelse

FN:s databas över företag i olagliga bosättningar försenas - igen

14 mars 2019

FN:s råd för mänskliga rättigheter beslutade år 2016 att upprätta en databas över företag som är verksamma i de olagliga israeliska bosättningarna i Palestina.

Databasen ska bidra till att öka kännedomen om företagens affärsetik hos beslutsfattare, affärspartners och allmänhet. Syftet är att säkerställa att företag inte medverkar till kränkningar av de mänskliga rättigheterna och grova brott mot internationell humanitär rätt.

Tre år har gått och FN har ännu inte publicerat resultatet av sitt arbete. Det beror på det politiska trycket från Israel, USA och vissa europeiska länder.

Den 4 mars 2019 utfärdade chefen för FN:s råd för mänskliga rättigheter, Michelle Bachelet, ett dokument som säger att "ytterligare överväganden är nödvändiga" och att de kommer att ”slutföra uppdraget under de kommande månaderna".

Dessa förseningar gör det möjligt för företag att fortsätta tjäna pengar på Israels koloniala bosättningspolitik, kränkningar av de mänskliga rättigheterna och exploatering av de palestinska naturresurserna.

Nu måste vi skapa opinion och ställa krav på FN att publicera rapporten med namn på företagen.

#UNGiveUsTheNamesAlready

Gazas kvinnor mellan hammaren och städet

8 mars 2019

Lagom till den Internationella kvinnodagen 8 mars släpper den israeliska människorättsorganisationen Läkare för Mänskliga Rättigheter en rapport – Mellan hammaren och städet – om situationen för de palestinska kvinnorna i det avspärrade och utarmade Gaza. I korthet är situationen mer än usel och kvinnorna lever – med västvärldens tysta gillande – under ett svårt förtryck med flera olika bottnar.

FN:s säkerhetsråds resolution 1325 (2000) satte fingret på kvinnors särskilda utsatthet i krig och konflikter – och samtidigt vikten av kvinnlig närvaro i och påverkan på fredliga lösningar av samma konflikter. Sedan dess har ytterligare sex FN-resolutioner fokuserat på detta tema. För de palestinska kvinnorna har dock denna internationella välvilja inte resulterat i någonting annat än tomma ord.

I fallet Gaza finns tre olika nivåer av kvinnoförtryck: kvinnornas ekonomiska beroende av männen, fattigdomen där kvinnor tenderar att vara fattigare än männen och det sexuella och fysiska våldet som eskalerat under den nuvarande situationen.

Kvinnornas speciella roll i omhändertagande av barn och familj gör dem också särskilt utsatta för påtryckningar utifrån i syfte att uppnå olika politiska mål – en taktik använd av olika aktörer från Sovjettidens imperialism, via USA-stödda diktaturer till Trump-administrationen och den nationalreligiösa israeliska regimens hantering av palestinier idag.

Således är den israeliska blockaden av Gaza en militärt i stort sett meningslös aktivitet med det huvudsakliga syftet att beröva palestinska kvinnor och barn deras möjlighet till ett anständigt liv – för att den vägen tvinga palestinierna till underkastelse och få dem att ge upp drömmen om en framtid i en egen erkänd stat.

Djävulsk metod - avslag för cancervård

I en miljö med en arbetslöshet på 55 procent – en av världens högsta – och där 70 procent av familjerna är beroende av matbistånd, utsätts kvinnorna, utöver våld från frustrerade män som fråntagits sin roll som familjeförsörjare, även för djävulskt uttänkta metoder att beröva dem det mest elementära – rätten till liv. Inte minst gäller det cancersjuka kvinnor i behov av avancerad vård för att överleva sin sjukdom.

Sedan Israel stängde Gazas gränser för införsel av apparatur för diagnostik och behandling av cancertumörer, och begränsade tillgången till viktiga cellgifter och andra preparat, har Gazas cancersjuka kvinnor och barn, och andra svårt sjuka, hänvisats till vård utanför den avspärrade enklaven. Men medan den israeliska ockupationsregimen 2012 beviljade 92,5 procent av ansökningarna för sådan vård avslås i nuläget runt hälften – ofta utan någon egentlig motivering.

Under 2018 har Läkare för Mänskliga Rättigheter fått se hur ett ökande antal vårdbehövande palestinier sökt sig till organisationen för att få hjälp med att få sina utreseförbud upphävda.  Av 1.875 granskade avslagna ansökningar om utresetillstånd, varav 608 gällande vårdbehövande kvinnor, gjordes avslaget med motiveringen att någon av den sökandes anhöriga  haft kontakter med Hamas – en form av kollektiv bestraffning oförenlig med internationell lag. 

Efter ihärdig kamp med myndigheter, militär och domstolar har Läkare för Mänskliga Rättigheter till sist lyckats ogiltigförklara en stor del dessa avslag – vilket visar att de inte varit annat än politiskt motiverade.

En annan, försåtlig, grund för avslag gäller personer som efter en resa från Gaza till Västbanken - alltså mellan två palestinska områden - inte återvänt i tid för villkoren i det israeliska tillståndet (!) för resan.  Detta ”olovliga uppehållande” har, enligt Läkare för Mänskliga Rättigheter, lett till att, 464 anhöriga som straff berövats sin rätt att resa ut ur Gaza under januari till oktober 2018.

Ointresse bland svenska feminister

Israels behandling av palestinska kvinnor och barn under ockupation, att utan annan orsak än ren ondska och barbari beröva människor deras möjlighet till liv och hälsa, utgör ett svårt brott mot internationell och humanitär rätt. Ändå kommer situationen knappast  att under överskådlig tid uppmärksammas i vårt land vare sig i medier eller av politiker. Inga krav kommer att ställas på Israel, inga sanktioner att införas, ingen ställas till svars.

Bland svenska feministiska politiker från höger till vänster är intresset för utsatta systrars situation i Gaza nämligen, med få undantag – obefintligt.

Gunnar Olofsson, ledamot i förbundsstyrelsen, Palestinagrupperna i Sverige

Foto: Saher A. Saad, Gaza