Team Sweden for Palestine - beställ tröja nu

6 okt. 2019

Vi har tagit fram en tröja för Team Sweden for Palestine – till alla som vill delta i solidaritetsloppen i Betlehem nästa år, eller visa solidaritet på hemmaplan.

Nu ger vi alla möjlighet att beställa en tröja med leverans före jul - kanske bästa julklappen?!

Vi har inte råd att köpa in något lager av tröjan, utan trycker exakt det antal tröjor som ni beställer. Lägg din beställning senast 3 november. Tröjan kostar 200 kronor.

Fakta om tröjan
Kostnad: 200 kronor
Funktionsplagg, material: 100% mikropolyester, enkeljersey
Tygkvalitet: 150 g/m²
Fuktreglerande
Andningsaktiv och snabbtorkande

Herrmodell: rak
                       Längd (A)          Bredd (B)
S                        720                   500
M                       740                   530
L                        760                   560
XL                      780                   590
XXL                    800                   620
XXXL                  820                   650

Dammodell: figursydd
                       Längd (A)          Bredd (B)
XS                      610                   420
S                        620                   450
M                       630                   480
L                        640                   500
XL                      650                   520
XXL                    670                   560
XXXL                  690                   580

Beställ via e-post
Skicka din beställning via e-post: [email protected]

Skriv om du vill ha herr- eller dammodell, storlek, ditt namn och din postadress.

Betala via swish 123 412 7882  eller bankgiro 302-7687. Märk inbetalningen med TRÖJA.

Vi lägger beställningen den 4 november och levererar före jul.

Palestine Marathon 2020
Vårens upplaga av Palestine Marathon – Freedom of Movement lockade 8001 deltagare. En fantastisk folkfest i Betlehem! Förra året deltog 19 svenskar. I år var det 37 svenskar. Och nästa år – ja, vi hoppas på ett nytt rekord den 27 mars 2020.

Bli en del av Team Sweden for Palestine.
Vi deltar för att manifestera rätten att förflytta sig.
Vi deltar för att visa solidaritet.
Vi deltar för att öka kunskapen om situationen i Palestina.
Vi deltar för att inspirera dig att göra detsamma.

Det går att anmäla sig redan nu. Obs! Du behöver känna till din blodgrupp när du anmäler dig.

Gå gärna med i Facebookgruppen ”Från Sverige till Palestina Marathon” som drivs av Maria Jonsson och Camilla Larsson, som har deltagit i loppet ett par gånger. Där får du kontakt med andra som planerar att delta i folkfesten.

Andra idrottsevenemang
Vi hoppas att Team Sweden for Palestine sprider sig till andra lopp och idrottssammanhang även hemma i Sverige, gärna i kombination med insamling till Palestinagruppernas biståndsprojekt i Palestina och Libanon, eller till barnrättsorganisationen Defence for Children Palestine. Hör av dig om du har idéer kring idrott och insamling: [email protected]

Palestinagruppen Stockholm
Aktionsgrupp Idrott

Politiker på fest hos ockupationsmakten – en käftsmäll mot palestinierna

25 sep. 2019

Samtidigt som Israels armé fortsätter sina övergrepp mot det palestinska folket har svenska politiker och kändisar slagit runt med festfixaren Micael Bindefeld hos ockupationsmakten i Tel Aviv.

Partiledarna Ebba Busch Thor (KD), Ulf Kristersson (M) och Nyamko Sabuni (L) samt tidigare partiledarna Mona Sahlin (S) och Fredrik Reinfeldt (M) har tillsammans med artisterna Pernilla Wahlgren, Lena Philipsson, Lisa Nilsson, Sarah Dawn Finer, Carola Häggkvist, Charlotte Perelli, Thomas ”Orup” Eriksson, Tomas Ledin, Eva Dahlgren, Christer Lindarw, underhållare och författare som Jonas Gardell, Mark Levengood, Camilla Läckberg och Viveca Sten, journalisten Stina Dabrowski, utförsåkaren Anja Pärson och ett antal andra personer ur svenskt kändis- och näringsliv – gjort gemensam sak i att med sin närvaro i Israel legitimera en av vår tids mest brutala förtryckarregimers apartheid och folkfördrivning, och ge det palestinska icke-våldsmotståndet mot ockupationen en riktig käftsmäll.

NATURLIGTVIS VET dessa festdeltagare att Israel inte är vilken stat som helst. Att man ockuperar grannlandet Palestina, styr området med stängsel, murar och militär och har flyttat in över 650 000 av sina egna invånare att leva i olagliga så kallade bosättningar på beslagtagen palestinsk mark. Att det här är ett förtryck som pågår just nu och hela tiden förvärras bara några mil från festandet.

NATURLIGTVIS VET de att ockupationen påverkar palestinierna i hela deras vardag då de inte kan bruka sin jord, resa fritt eller få den vård de behöver. Att palestinier som protesterar mot ockupationen fängslas och torteras av militären. Att över 300 demonstrerande palestinier har skjutits ihjäl – och uppemot 30 000 skadats – av israeliska krypskyttar bara sedan förra året. Att många skadade drabbats av livslånga handikapp, med bland annat amputerade armar eller ben. Att den palestinska sjukvården dignar under bördan av allt övervåld.

NATURLIGTVIS VET de att Israels politik utgör brott mot en rad FN-konventioner och upprepade gånger har dömts ut av det internationella samfundet, och att FN:s säkerhetsråd (resolution 2334) förklarat att Israels bosättningspolitik utgör ett allvarligt hot mot freden och måste upphöra.

NATURLIGTVIS VET de att över 200 organisationer inom det palestinska civilsamhället har uppmanat oss i våra länder att med sanktioner, avinvesteringar och bojkotter förmå Israel att upphöra med ockupationen och erkänna Palestinas rätt att existera i fred sida vid sida med Israel. Att vi uppmanas att inte resa till Israel och legitimera ockupationen och förtrycket.

OCH ÄNDÅ gör de detta. Åker till ockupationsmakten och festar loss. Varför? Hur ska dessa människor ha kvar någon trovärdighet när de nästa gång talar om demokrati och mänskliga rättigheter? När de försöker lansera sig som föredömen och representanter för någon slags förfinad och hållbar livsstil?

Bara under de dagar festandet pågick skadade israeliska soldater ytterligare 109 obeväpnade palestinska civila, varav 39 barn, två sjukvårdare och en journalist.

Var finns kritiken och självkritiken från festdeltagarna? Eller någon reaktion från någon alls? 

Gunnar Olofsson
Ordförande i Borås Palestinagrupp och medlem av Palestinagruppernas förbundsstyrelse

Peace Now: Annektering skadar Israel

12 sep. 2019

Sedan premiärminister Netanyahu meddelat sin avsikt att tillämpa suveränitet på Jordandalen, det vill säga annektera den, har den israeliska fredsorganisationen Peace Now gjort följande uttalande:

Netanyahus besked om att annektera Jordandalen dagen efter valet är ytterligare ett tecken på den oändliga cynismen hos en premiärminister, som i åratal har stått emot trycket från extremhögern att annektera ockuperat palestinskt territorium, men som också står inför flera korruptionsmål om han förlorar valet. Låt oss vara tydliga. Det här är ett vallöfte av en interimistisk premiärminister, som har visat åtskilliga exempel på nationell oansvarighet. De ytterligheter denne man kan gå till för att tillfredsställa extremhögerledarna Ben Gvir och Bezalel Smotritz avslöjar än en gång hans desperata försök att säkra sin immunitet i nästa Knesset.

En unilateral annektering av Jordandalen eller någon annan del av Västbanken är politiskt sett skadlig, både vad gäller säkerhet och internationellt för Israel. Även om detta är områden som skulle kunna ingå i Israel i en framtida överenskommelse kommer en ensidig annektering att skada fredsutsikterna och föra oss närmare apartheid. Netanyahu verkar beredd att sälja ut allas vår framtid och skicka ett budskap till Israels medborgare, palestinierna och hela världen att hans politiska överlevnad är tillräckligt viktig för att elda på en blodig konflikt, utplåna Israels demokrati och förinta utsikterna för fred.

Politiska skäl:

En unilateral handling – Att ensidigt genomdriva förändringar är liktydigt med att Israel inte önskar fred och går emot tidigare avtal som Israel skrivit under. Framtida annektering av några områden på Västbanken nära den gröna linjen mot Israel (stilleståndslinjen) får bara genomföras som en del i förhandlingarna om en slutlig fred och baserat på mindre, 1:1 byten för att åstadkomma en slutlig gräns mellan Israel och en framtida palestinsk stat.

Allvarlig kränkning av tvåstatslösningen – Annektering av bosättningarna skulle påverka hela Västbanken och förhindra kontinuitet för ett palestinskt territorium som behövs för en bilateralt överenskommen framtida tvåstatslösning.

Säkerhetsskäl:

Risk för försämring som leder till en ny våldsvåg – En ensidig handling skulle kunna frustrera palestinier på gatorna och dra området in i en ny våldsam period, vilket erfarna säkerhetstjänstemän varnat för.

Stärker palestinska extremister – En unilateral annektering utan förhandlingar är ett slag mot de moderata krafter på den palestinska sidan som fortfarande tror på dialog och en tvåstatslösning, och stärker de extremister som stöder en enstatslösning och fortsatt kamp mot Israel.

Internationella bakslag:

Skadade relationer med Egypten och Jordanien – En annektering kommer att leda till oöverskådliga skador på relationerna med Egypten och Jordanien, som Israel undertecknat fredsfördrag med och som inte kan acceptera en unilateral annektering.

Internationell kris – Annektering av delar av de ockuperade områdena och att tillämpa suveränitet går emot internationell lag. Unilateral annektering, som inte är överenskommen eller utförd i samband med landbyten, kommer inte att godkännas av Israels allierade, som stöder en tvåstatslösning och riskerar att föra in Israel i en allvarlig internationell kris eller långvariga försämringar i relationerna.

Kraftfull uppmuntran till bojkott och BDS-rörelsen – Istället för att försvara en rättvis och moraliskt korrekt gränsdragning mellan den suveräna och legitima staten Israel och de ockuperade områdena och bosättningarna suddar regeringen ut gränsen mellan dessa två och stärker därigenom de rörelser som uppmanar till bojkott av Israel och som hävdar att ockupationen bara är ett sätt att dölja att en israelisk apartheidstat breder ut sig mellan floden och havet.

Premiärminister Netanyahu sänder ett budskap till medborgarna i Israel, palestinierna och hela världen att Israel föredrar en fortsatt blodig konflikt och en odemokratisk enstatsverklighet framför rättvisa, demokrati och fred.

Peace Now, 2019-09-10

Definitionen av antisemitism förvrids för att skydda Israel från all kritik

4 sep. 2019

Från början försökte organisationen IHRA motverka rasism mot judar och förintelseförnekelse, men dess definition av antisemitism har blivit ett redskap för att tysta all kritik av Israel, vilket gjort det svårare att uppmärksamma verkliga former av hat mot judar.

Det skriver professor Amos Goldberg på Hebrew University i Jerusalem och Raz Segal, biträdande professor vid Stockton University i New Jersey. Palestinagruppen Stockholm har fått tillåtelse att översätta och publicera texten på svenska.

Det finns en tilltagande tendens bland både judar och icke-judar att beteckna personer som de är djupt politiskt oeniga med, speciellt beträffande Israel-Palestina, som antisemitiska. Anklagelsen är allvarlig; i de flesta länder i västerlandet är antisemitism tabu, och när en person eller organisation anses vara antisemitisk mister den ofta sin legitimitet i offentligheten.

I huvudsak är det två metoder som används för dessa beskyllningar. I den första hänförs påståendet till något helt ogrundat antisemitiskt begrepp. Det faktum att 2000 år av fientlighet och hat mot judar har skapat ett så rikt – och stundtals motsägelsefullt – förråd av anti-judiska begrepp innebär att nära nog varje påstående kan kopplas till åtminstone något av dessa begrepp.

Med lite fantasi och manipulering av dessa begrepp kan varje form av kritik betecknas som antisemitisk. Detta slags logik sprids av dem som stödjer Israels ockupation och nationalistiska regering för att den som kritiserar Israels politik ska mista sin legitimitet.

Den andra metoden utnyttjar den definition av antisemitism som formulerades av International Holocaust Remembrance Alliance.  IHRA, som bildades 1998 (under annat namn), är en kraftfull politisk organisation som består av regeringsrepresentanter och förintelseforskare från 33 länder, nästan uteslutande från väst. IHRA strävar efter att sprida och institutionalisera undervisning och forskning om Förintelsen, hedra dess minne och bekämpa antisemitism.

IHRA kom 2016 överens om en definition av antisemitism, tillsammans med ett antal exempel, grundad på tidigare definitioner. Den har sedan blivit ett slags "mjuk lag" som är bindande för många institutioner och till och med stater världen över. Problemet är att IHRA-definitionen tvångsmässigt ägnar sig åt graden av antisemitism i kritik av Israel, detta mer än åt något annat ämne, vilket gör det betydligt svårare att finna verkliga fall av antisemitism, samtidigt som nästan all kritik av Israel misstänkliggörs. Dessutom läggs bevisbördan på Israelkritikerna som hela tiden måste bevisa att de inte är antisemiter.

De två tvivelaktiga metoderna uppvisades nyligen i en artikel i Haaretz av Yehuda Bauer där det går att påvisa några av de allvarliga och fundamentala felen i den nuvarande diskussionen kring antisemitism. Bauer hävdar att palestiniernas krav på rätten att återvända, något palestinierna är överens om, inte bara är antisemitiskt utan faktiskt kan leda till folkmord. Detta trots att Bauer själv kallade händelserna i 1948 års krig ”etnisk rensning” i sin bok ”The Jews: A Contrary People”. Kan själva kravet på rättvisa efter ”etnisk rensning” – även om författaren inte anser att den ska skipas – kallas antisemitiskt? Handlar det inte här om omvända roller; (de verkliga) offren blir (overkliga) massmördare i en förvriden diskussion kring antisemitism?

Bauer gick dessutom ännu längre när han anklagade den israeliske historikern Daniel Blatman för att ha intagit en antisemitisk hållning när han skarpt kritiserade IHRA som Bauer själv hade varit med om att grunda och där han är hedersordförande än i dag. Blatman hävdar att definitionen syftar till att skydda Israel från all slags allvarlig kritik. Enligt Bauers synsätt är påståendet att IHRA:s definition utövar kraftfullt och skadligt inflytande baserat på den antisemitiska föreställningen att judar innehar oproportionerligt mycket makt och styr världen. Också i detta fall är Bauers argumentation svag. I stället för en meningsfull kritik av definitionen, de medföljande exemplen och dess fruktansvärda konsekvenser för palestiniernas kamp mot förtryck, föredrar de som stödjer definitionen, inklusive Bauer, att förknippa kritiken mot den med antisemitiska föreställningar.

En liknande anklagelse riktades nyligen mot den tyska tidskriften Der Spiegel sedan den publicerade en mindre smickrande undersökande artikel om den proisraeliska lobbyn i landet.  Artikeln utlöste en våldsam reaktion både från judar och icke-judar, inklusive Felix Klein som är Tysklands federala kommissionär för kampen mot antisemitism, och som huvudsakligen ägnar sig åt att försvara Israels regering. I ett förtydligande, som publicerades av redaktörerna, framhölls att under de, under de senaste veckorna hade gjort liknande undersökningar av två icke-judiska lobbyorganisationer i Tyskland utan kopplingar till Israel.

Försvar av bosättarna, inte judarna

Dessa två metoder används ofta och med förödande konsekvenser. Ett annat exempel kom 2017, sex år efter att en ung forskare från England, som vistats vid en akademisk institution i Israel publicerade en artikel om sina intryck från en resa till Betlehem på den ockuperade Västbanken. Bland annat skrev hon att minnet av Förintelsen inte kan ge Israel moralisk rätt till ockupationen. Sex år efter publiceringen hittades den av Sir Eric Pickles, från det konservativa partiet i brittiska parlamentet, som beskrev den som ”ett av de värsta fallen av förintelseförnekelse” han sett de senaste åren.

Tillsammans med The Campaign Against Antisemitism krävde Pickles att forskaren omedelbart skulle avskedas, detta med stöd inte enbart av IHRA:s definition. Det brittiska universitet där hon undervisade satte ihop en grupp experter som fick i uppdrag att undersöka saken. Fastän gruppen inte fann några belägg för antisemitism i artikeln fortsatte diskussionen och forskarens goda namn var skamfilat. Hon lämnade till slut universitetet och gick till en annan institution.

Budskapet till allmänheten – och till akademiker – var tydligt; det är bäst att glömma yttrandefriheten och inte kritisera Israel. Gör du det kan du utsättas för allvarliga anklagelser.

Idag utsträcker sig försöken att undertrycka kritik av Israel som baseras på IHRA-definitionen också till kampanjen mot EUs inställning att produkter från israeliska bosättningar måste märkas som sådana (vilket Simon Wiesenthal-institutet angett som den tredje allvarligaste antisemitiska incidenten under 2015). 

Det verkar alltså som att IHRA-definitionen försvarar israeliska bosättare mer än den bekymrar sig om säkerheten för judar runt om i världen.

I linje med det här lades i slutet av juni i senaten i New Jersey ett förslag till en lag som skulle förbjuda antisemitiska uttryck i allmänna skolor och universitet. Det finns absolut skäl att motverka antisemitism i USA, speciellt i New Jersey, den stat som har det tredje högsta antalet rapporterade antisemitiska incidenter i USA under 2018, ungefär 200 stycken.

Men det är osannolikt att detta lagförslag, som innehåller delar som utformats i enlighet med IHRA-definitionen, skulle kunna hjälpa i kampen mot antisemitism i ”The Garden State”, eftersom huvudsyftet tycks vara att tysta kritiken mot Israel (den förbjuder, till exempel, freds- eller människorättsutredningar som enbart fokuserar på Israel). Men uppfattningen att det bara är Israel som är utsatt för denna typ av kritik är inte bara helt orealistisk, den är dessutom skrämmande. Det räcker exempelvis att titta på listan över personer som anklagas av den internationella brottmålsdomstolen (ICC) i Haag, där det inte finns en enda israel, för att fråga sig om det finns behov av detta i lagförslaget utöver önskan att undertrycka all kritik av Israel.

Ändå ligger skadan som orsakas av lagförslaget inte bara i det faktum att det syftar till att försvara en stark stat – Israel – mer än det försöker skydda judar i New Jersey. Den värre skadan orsakas genom det sätt på vilket förslaget försöker tysta kritiken mot Israels 52-åriga militära ockupation (en av de längsta i världen), som innefattar vräkning, förödmjukelse, fördrivning och dagligt våld mot palestinier, vilket spelar i händerna på erkända antisemiter som hatar judar i USA samtidigt som de beundrar Israel.

Drar uppmärksamheten från verkliga antisemiter

Richard Spencer som är en av de dominerande högernationalisterna i USA utgjorde ett utmärkt exempel på denna koppling när han i juli 2018 uttryckte starkt stöd för Israels judiska nationalstatslag. Detta kom lite över ett halvår efter att han kallat Israel ”en inspirationskälla och modell för etno-nationalism" samtidigt som han förklarat att "judar är kraftigt överrepresenterade i vad man kan kalla 'etablissemanget' medan vita fördrivs från detta land”. IHRA-definitionen försöker naturligtvis bekämpa sådana uttalanden och personer som Spencer, men fixeringen vid att tysta kritik mot Israel drar uppmärksamheten från verkliga antisemiter som visserligen kanske stöder Israel, men samtidigt utgör ett allvarligt hot mot judar i USA.

Uttryckt på ett annat sätt behöver man inte IHRA-definitionen för att identifiera personer som Spencer som antisemiter, men så snart antisemitism blir synonymt med Israelkritik slipper personer som Spencer undan. De är ju ändå stora Israelbeundrare.

Ett tydligt exempel på sambandet mellan judar och den påstådda fördrivningen av vita i USA var den motiverande faktorn för den person ur vit makt-rörelsen, som utförde massakern vid Tree of Life-synagogan i Pittsburgh bara några månader efter Spencers ord. I ett uttalande som publicerades på sociala medier några minuter innan han öppnade eld skrev skytten att judar hjälper flyktingar in i USA och förstör landet.

Vita nationalister över hela världen är besatta av rädslan för ”vitt folkmord”. Det är omöjligt att bekämpa detta allvarliga hot mot judar, flyktingar och andra som nationalisterna ser som existentiellt hot mot deras etno-nationalistiska vision genom att tysta kritik av Israel och dess etno-nationalistiska vision som ser palestinier – boende i de ockuperade territorierna, flyktingar från 1948 års krig och medborgare i Israel (liksom flyktingar från Afrika) – som ett existentiellt hot. Men IHRA-definitionen och dess tolkningar bidrar till just det.

Högerpolitiker, inklusive den israeliska premiärministern Benjamin Netanyahu och israeliska högermedia, har förstått att fokus i kampen mot antisemitism har flyttat från rasistiska nationalister till kritik av Israel, och de använder den katastrofala IHRA-definitionen för sina syften. I motsats till Bauers skenbara naivitet förstår högern mycket väl den kraftfulla potentialen i IHRA-definitionen, inte bara för att skydda sionism från all kritik utan också för att försvara själva ockupationen.

Israels regering och dess representanter, liksom många proisraeliska organisationer runt om i världen, är anmärkningsvärt framgångsrika i att tysta kritik av Israels politik genom att spela detta kort. Genom att använda IHRA:s undermåliga definition av antisemitism har de lyckats i att helt förändra det offentliga samtalet; i stället för att diskutera ockupationen, Nakba, eller brotten mot nationella, mänskliga och medborgerliga rättigheter domineras nu samtalet av vad som är förbjudet eller inte i fråga om kritik av Israel, och i vilken utsträckning denna kritik är antisemitisk. I denna verklighet behöver Israel inte längre försvara sig mot anklagelser – Israel kan fritt kasta anklagelser omkring sig.

Professor Amos Goldberg undervisar vid Institutionen för judisk historia och samtida judendom vid Hebrew University i Jerusalem. Hans forskning fokuserar på Förintelsen och minnet av den. Dr. Raz Segal är biträdande professor i förintelse- och folkmordskunskap vid Stockton University i New Jersey.

En version av denna artikel publicerades först på hebreiska i Local Call, därefter på engelska i nätmagasinet +972.

Nu har Palestinagruppen Stockholm fått möjligheten att publicera artikeln på svenska. Översättning: Tomas Cronholm