Abbas avslutar avtal med Israel och USA inför hotet om annektering

23 maj 2020

President Abbas har i ett tal på tisdagen 20 maj 2020 förklarat att den palestinska myndigheten (PA) inte längre kommer att följa överenskommelserna med Israel, inklusive de som gäller säkerhet

Den palestinske presidenten Mahmoud Abbas har uttalat att det är slut på de överenskommelser som undertecknats med Israel och USA, och ansvaret för de ockuperade områdena har överförts till Israel. Detta sa han i ett tal i Ramallah där han uttalade att PLO och den palestinska staten omedelbart befriats från överenskommelser och avtal med de amerikanska och israeliska regeringarna samt alla utfästelser som baseras på dessa överenskommelser och avtal, inklusive de som rör säkerheten. En sammanfattning av det han sa enligt nyhetsbyrån Wafa:

Den israeliska ockupationsmakten måste från och med i dag ta över ansvar och förpliktelser gentemot det internationella samfundet som ockuperande makt över den palestinska statens territorium, med alla konsekvenser och återverkningar detta innebär som härrör ur internationella lagar, i synnerhet den fjärde Genevekonventionen från 1949, som ålägger den ockuperande makten ansvaret för att skydda civilbefolkningen och deras egendom, förbjuder kollektiv bestraffning och stöld och beslagtagande av tillgångar och annektering av land, förbjuder påtvingad förflyttning av befolkning i ockuperade territorier samt överförande av den ockuperande statens befolkning (kolonisatörerna) till ockuperad mark, vilka alla är allvarliga övergrepp och krigsbrott. Här är talet i sin helhet (en översättning från engelska av den inofficiella översättning som publicerats på Palestine News Network):

I ljuset av förutsättningarna för den israeliska regeringens överenskommelse om koalition, som lyder "premiärministern kommer att kunna föra fram den överenskommelse som nåtts med USA angående suveränitet från 1 juli 2020 till regeringen och Knesset", och ockupationsmaktens premiärministers tal i förrgår inför Knesset som inte innehöll något om att följa undertecknade överenskommelser utan snarare fastslog Israels suveränitet över de israeliska kolonierna på palestinskt territorium;

Och eftersom ockupationsmaktens premiärminister upprepat detta uttalande på regeringens första möte och framhållit att annekteringen har prioritet för denna regering, vilken innebär annektering av palestinska statens territorium till den ockuperande staten baserat på "the deal of the century" som vi förkastar i sin helhet, vilket betyder att ockupationsmakten har övergett (annulerat) Oslo-överenskommelsen och alla överenskommelser som undertecknats i samband med den, efter att under många år ha nonchalerat dessa överenskommelser och alla resolutioner rörande den internationella legitimiteten och internationell lag;

Och eftersom den amerikanska administrationen har erkänt Jerusalem som Israels huvudstad och flyttat sin ambassad dit, dess publicering av "the deal of the century" som är grunden för den israeliska annekteringsdeklarationen vilket är ett flagrant brott mot den internationella legitimiteten och internationell lag, utöver dess stöd för bosättningar och israelisk kolonialistisk ockupation av den palestinska statens territorium;

Och i ljuset av vår oförbehållsamma övertygelse och absoluta vidhållande av vårt folks rätt att fortsätta sin nationella kamp för att avsluta ockupationen och upprätta den oberoende, sammanhängande och suveräna palestinska stat på gränserna från 4 juni 1967 med Jerusalem som sin huvudstad, lösa flyktingfrågorna i enlighet med "the Arab Peace Initiative" och relevanta resolutioner kring internationell legitimitet, och frigivande av de palestinska fångarna ur israeliska fängelser och fångläger;

Och eftersom vi är intresserade av att uppnå en rättvis och allsidig fred baserad på tvåstatslösningen som i enlighet med "the Arab Peace Initiative" och resolutionerna rörande internationell legitimitet, speciellt Säkerhetsrådets resolution 1515 rörande tillämpning av "the Arab Peace Initiative", resolution 2334 rörande Jerusalem och bosättningar, FNs resolution 194 om flyktingar och FNs Generalförsamlings resolution 19/67 om den palestinska statens medlemskap däri;

Och i enlighet med beslut fattade av nationella rådet (National Council) och centrala rådet (Central Council) i PLO (palestinska befrielseorganisationen) som är det palestinska folkets enda legitima företrädare, har det palestinska ledarskapet beslutat följande:

För det första är PLO och den palestinska staten från i dag befriade från alla överenskommelser och avtal med de amerikanska och israeliska regeringarna och från alla åtaganden som baseras på dessa avtal och överenskommelser, inklusive de som rör säkerheten.

För det andra måste den israeliska ockupationsmakten från och med i dag ta över ansvar och förpliktelser gentemot det internationella samfundet som ockuperande makt över den palestinska statens territorium, med alla konsekvenser och återverkningar detta innebär som härrör ur internationella lagar, i synnerhet den fjärde Genevekonventionen från 1949, som ålägger den ockuperande makten ansvaret för att skydda civilbefolkningen och deras egendom, förbjuder kollektiv bestraffning och stöld och beslagtagande av tillgångar och annektering av land, förbjuder påtvingad förflyttning av befolkning i ockuperade territorier samt överförande av den ockuperande statens befolkning (kolonisatörerna) till ockuperad mark, vilka alla är allvarliga övergrepp och krigsbrott.

För det tredje håller vi den amerikanska administrationen fullt ansvarig för det förtryck som drabbat det palestinska folket och vi uppfattar den som huvudpartner med den israeliska ockupationsmakten i alla dess aggressiva och orättvisa beslut och åtgärder mot vårt folk. Samtidigt välkomnar vi alla ställningstaganden från de andra amerikanska partier som förkastar den nuvarande administrationens politik som är fientlig mot vårt folk och dess legitima rättigheter.

För det fjärde kommer vi att i dag fullfölja alla undertecknanden av avtal som innebär att den palestinska staten ansluter sig till de internationella avtal och konventioner som vi ännu inte anslutit oss till.

För det femte bekräftar vi vårt åtagande gentemot den internationella legitimiteten och de relevanta arabiska, islamska och regionala resolutioner som vi är en del av, och vi återupprepar vårt fasta åtagande att bekämpa internationell terrorism oavsett dess form eller källa.

För det sjätte bekräftar vi vårt åtagande att lösa den palestinsk-israeliska konflikten baserat på tvåstatslösningen, med beredskap att acceptera att en tredje part finns på gränsen mellan staterna, under förutsättning att förhandlingar hålls för att uppnå den under internationell ledning (the International Quartet plus) och genom en internationell fredskonferens som baseras på internationell legitimitet.

För det sjunde uppmanar vi världens stater som avvisat "the deal of the century" och de amerikanska och israeliska beslut och åtgärder som strider mot internationell legitimitet och överenskommelser som undertecknats i samband med det, att inte nöja sig med avvisanden och fördömanden utan att vidta avskräckande åtgärder och införa allvarliga sanktioner för att förhindra den israeliska ockupationsstaten från att genomföra sina planer och från att fortsätta med sitt förnekande av vårt folks rättigheter. Vi uppmanar dem som inte redan erkänt den palestinska staten att göra det snarast för att skydda freden, internationell legitimitet och internationell lag, och att implementera Säkerhetsrådets resolutioner rörande internationellt skydd för vårt folk i den ockuperade staten.

Vi kommer att fortsätta att ställa ockupationen till svars för brott mot vårt folk vid alla internationella myndigheter och domstolar. I detta sammanhang betonar vi vårt förtroende för oberoendet och integriteten hos den internationella brottmålsdomstolen (International Criminal Court).

För det åttonde upprepar vi vår hyllning till allt vårt folk hemma och i diasporan för deras tålamod, istadighet, kamp och stöd för PLO, den palestinska frihetsorganisationen som är den enda legitima representationen för det palestinska folket. Vi lovar våra martyrer och heroiska fångar och skadade att vi kommer att förbli lojala mot löftet tills seger, frihet, oberoende och återkomst blivit verklighet, för att tillsammans hissa den palestinska flaggan över Al-Aqsa-moskén och den heliga gravkyrkan i vårt Jerusalem, den palestinska statens eviga huvudstad.

Källa: Palestine News Network, 2020-05-21.

Al-Nakba

13 maj 2020

Al-Nakba, katastrofen, där hundratusentals palestinier fördrevs uppmärksammas den 15 maj - i år det 72 år sedan och generationer av palestinier i flyktingläger slåss fortfarande för rätten att återvända. 

Historisk återblick

Under den franska invasionen av arabvärlden, 1799, erbjöd Napoleon judarna att få Palestina som sitt hemland. Detta förverkligades inte just då men idén levde vidare. 

I början av 1900-talet aktualiserade britterna denna plan samtidigt som sionisterna sökte stöd hos de västerländska makterna för en massinvandring av judar till Palestina och för att få stöd för rätt till landet. Britterna hade naturligtvis ingen moralisk, politisk eller laglig rätt att lova bort ett land som hörde till araberna men 1917 deklarerade den dåvarande brittiska utrikesministern, Arthur James Balfour, deras stöd för ett “nationellt hem för det judiska folket” i Palestina. Den stora tillströmningen av sionister möttes av palestinskt motstånd men stora landområden blev nu israeliska bosättningar och tiotusentals palestinier förlorade sina hem. Izz Al-Din Al-Qassam, en syrisk ledare bosatt i Haifa, manade till väpnad revolt men 1939 slogs upproret ned och palestinierna fann sig nu slåss mot två fiender; den brittiska kolonialmakten och de sionistiska väpnade styrkorna. 

FNs generalförsamling föreslog att Palestina skulle delas i en judisk och en arabisk stat. Vid denna tidpunkt utgjorde dock judarna i Palestina ungefär en tredjedel av befolkningen men förslaget innebar att de skulle få 55 procent av landet. Palestinierna och deras allierade avslog förslaget. Sionister accepterade dock, kanske inte helt överraskande, förslaget - men de accepterade inte de föreslagna gränserna utan kampanjade för att få en ännu större del av det historiska Palestina. 

Budskapet var tydligt: Palestinierna måste lämna landet eller dö. 

I början av 1948 hade de sionistiska styrkorna ockuperat dussintals palestinska städer och byar och fördrivit tusentals palestinier därifrån - inte sällan genom organiserade massakrer. Samma dag som de brittiska styrkorna drog sig tillbaka, 14 maj, utropade den sionistiska ledaren, David Ben-Gurion, staten Israel. Både USA och dåvarande Sovjetunionen erkände omedelbart Israel. Över en natt hade palestinierna blivit statslösa. Allt medan den etniska rensningen fortsatte utbröt krig mellan den nya staten Israel och de omkringliggande arabländerna. 

Folke Bernadotte

FN utsåg den svenska diplomaten Folke Bernadotte till medlare i konflikten. Han såg palestiniernas lidande och uppmärksammade deras svåra situation. Bernadottes försök att få en fredlig lösning och ett slut på den etniska rensningen tog dock stopp när han avrättades av den sionistiska rörelsen i september 1948. Mordet planerades av Sternligans operativa chef i Jerusalem – en man med det något ironiska efternamnet Zetler.

Den stora katastrofen 

Enligt den israeliska historikern Ilan Pappe var strategin att fördriva palestinierna från deras land en långsam och medveten process som tog sin början i mars 1947 under möten mellan sionistiska och militära ledare. Palestinierna attackerades, dödades och fördrevs ut ur Palestina till olika flyktingläger. Många räknade med att bara fly undan striderna för att därefter kunna återvända till sina hem men i mitten av juni 1948 fattade Israels regering ett formellt beslut om att inga flyktingar skulle tillåtas återvända.  

Den palestinska nakban slutade dock inte 1948. Den pågår fortfarande liksom det palestinska motståndet! 

Israels annektering av Västbanken måste stoppas!

8 maj 2020

I dag, 8 maj 2020, är det 75 år sedan Tyskland kapitulerade. Det blev slutet på en fruktansvärd period i Europas historia med ett gigantiskt folkmord. Konsekvenserna av detta folkmord finns tyvärr kvar i dag, genom att det judiska folket fortfarande känner stark osäkerhet. Den osäkerheten har gått ut över det palestinska folket, som stegvis blivit fråntagna land och rättigheter. Det senaste hotet är förslaget att annektera stora delar av Västbanken, ett förslag som ingår i den av USA formulerade "fredsplanen" som lagts fram utan att någon representant för palestinierna medverkat.

Nyligen krävde 127 parlamentsledamöter i United Kingdom att regeringen offentligt ska klargöra för Israel att varje annektering kommer att få allvarliga konsekvenser inklusive sanktioner. De skriver att ord inte räcker eftersom premiärminister Netanyahu har ignorerat tidigare uttalanden, och det är nödvändigt att förhindra detta oerhört farliga prejudikat i internationella relationer. Internationell lag är kristallklar. Den ryska annekteringen av Krim 2014 är ett aktuellt exempel på att UK kan motsätta sig med lämpliga medel inklusive kraftfulla sanktioner.

Till skillnad från UK har Sverige erkänt Palestina. Det känns därför synnerligen angeläget att Sverige som nation och genom EU driver att Israel ska utsättas för kraftfulla sanktioner om det blir verklighet av den annektering av delar av Västbanken som Israels nya enhetsregering hotar ske från och med 1 juli. Den skulle vara ett flagrant brott mot internationell rätt och grundläggande folkrättsliga principer. Annektering skulle utplåna förutsättningarna för en palestinsk stat och beröva palestinier all möjlighet till meningsfull demokratisk representation.

Tomas Cronholm

Läs vidare:

The Guardian

Aftonbladet

Intervju med Jord och Frihet

30 apr. 2020

Hej Jord och Frihet!

Ni är en ideell förening med stort fokus på palestiniernas kamp.

Vilka är ni? 

Vi är en relativt liten grupp vänner och kamrater, flera med bakgrund i den anarkistiska och syndikalistiska miljön i Stockholm, Malmö och Göteborg (men inte uteslutande). Då och då får vi också hjälp i vårt praktiska arbete av vänner och intresserade. Vi började vårt arbete för Palestina 2004 efter att ha varit i kontakt med franska vänner som arbetade med import av palestinska produkter, främst olivolja. Föreningen Jord och Frihet har anor längre tillbaka än 2004, men då med en annan slags inriktning. Flera av oss har gjort resor till Palestina sedan starten av verksamheten, bland annat för att hjälpa till med olivskörden under hösten, knyta kontakter med de bondekooperativ vi köper varor av och stärka våra band till de partners vi arbetar med, främst PARC/Al Reef, men även med tvålfabrikanter i Nablus, sjaltillverkare i Al Khalil/Hebron och kvinnokooperativ.

Allt vårt arbete är ideellt. Det överskott vi får in använder vi dels till att skaffa oss en buffert för framtida inköp och dels för att kunna genomföra stödprojekt till det palestinska folket. Vi har bland annat köpt rullstolar till människor som skjutits vid demonstrationer i Gaza, planterat olivträd i flickskolor i östra Jerusalem och ekonomiskt stött läkarorganisationer i Gaza.

Ni använder begreppet “solidarisk handel” - vad innebär det? 

För oss innebär solidarisk handel ett samarbete med de palestinska bönderna. Till skillnad från till exempel Fair Trade, där olika slags krav ofta ställs på bönder eller bondeorganisationer i Syd från grupper i Nord, för att tillgodose ett behov här. Vi har valt att utgå från bönderna och deras företrädare, från deras behov och önskemål och vi försöker ta reda på om de behoven och önskemålen kan möta våra kunders önskemål. Vi anser att det är en handel på mer jämlika villkor. Vilket naturligtvis inte innebär att vi inte är med och diskuterar kvalité, förbättringar osv. Vi köper dessutom bara av det överskott bönderna har och accepterar att stå över handel de enstaka år då produktionen bara täcker de lokala behoven på Västbanken och i Gaza.

Vad betyder Jord och Frihet för palestinierna? 

Vi vet att vår import av palestinska varor betyder mycket för hela det palestinska civilsamhället. Vi får höra det varenda år av våra partners och vi får höra det direkt av bönderna när vi besöker dem. Jordbruket försörjer en mängd familjer på Västbanken och förutom att vi betalar bönderna hälften av de pengar vi köper varor för i förskott så innebär överskottet de får att de kan förbättra sina odlingsmetoder och över lag stärka den sektorn. Det stora intresset för ekologiska produkter här i det globala Nord har dessutom gjort att ekoodling tagit ordentlig fart i Palestina, vilket bönderna är stolta över. Eftersom våra partners bara kontrakterar kooperativ, och även hjälper bönderna och kvinnogrupper att starta kooperativ stärker även vår handel både kvinnor i Palestina och det gemensamt ägda och förvaltade.       

Om man vill köpa något - var hittar man varorna? 

Våra varor hittar du främst hos oss: de flesta av våra kunder gör förbeställningar genom ett beställningsformulär på vår hemsida flera månader innan lasten anländer, för att sedan hämta upp varorna själva eller få dem levererade till sig av oss. Men de säljs även i många av landets Emmausbutiker, i mindre butiker för rättvis handel, hos olika organisationer eller i affärer som säljer ekologiska produkter. Då och då kan du även hitta delar av vårt sortiment i någon enstaka ICA-handel.

Tack för att ni berättat om er verksamhet för oss!