STOPPA RIVNINGARNA I PALESTINA

14 nov. 2020

Bara i år har 689 byggnader på Västbanken och i Östra Jerusalem förstörts enligt FN (UN Office for Coordination of Humanitarian Affairs (OCHA)) - vilket gjort 869 palestinier hemlösa. 

Israels vanliga argument är att byggnaderna är illegala men palestinier menar att det är nästan omöjligt att få tillstånd eller att de är lagliga enligt ett avtal som slutits mellan israeliska och palestinska myndigheter. Rivningarna sker för att de anses vara i fel område, för nära murar och stängsel och dessutom för att statuera exempel genom att riva bostaden till någon dömd fånge. Palestinier menar att rivningen är ett svepskäl för att kunna expandera israeliska bosättningar i området.Khan al-Amar är en palestinsk beduinby som ligger på Västbanken mellan två bosättningar. Efter 10 års juridisk kamp beslutade Israels högsta domstol 2018 att byn skulle förstöras. Bosättare och dess anhängare applåderade det de anser vara Israels rätt att bygga på sitt eget land. FN, Internationella brottsmålsdomstolen, EU och Amnesty hävdade att rivningen skulle vara ett brott mot internationell lag och ett krigsbrott. Här backade faktiskt Israel och meddelade att rivningen skulle skjutas upp. 

År 2020, medan världen var upptagen med det amerikanska valet, passade Israel istället på att riva bostäderna i det beduinska området Khirbet Humsa i Jordandalen. Enligt FN/OCHA blev 73 personer, inklusive 41 barn, hemlösa och även byggnader för djuren, toaletter samt solpaneler förstördes. Återigen var Israels argument att byggnaderna var illegala och belägna i en zon för skjutningar eller i ett militärt träningsområde. 

Riven beduinby i Jordandalen 2020.

FN har kritiserat Israel för det de anser vara den största rivningen av palestinska hem på den ockuperade Västbanken på över ett decennium och kallar det en grav överträdelse av internationell rätt. Israeliska myndigheter menade dock att siffran över byggnader var betydligt lägre: sju tält och åtta fållor för djur. 

Även EU har reagerat kraftigt på rivningarna: 

Talespersonen Peter Stano säger att EU kräver att Israel upphör med sådana rivningar, inklusive EU-finansierade byggnader, speciellt under coronapandemin. 

Stano uppger också att 52 skolor är hotade, varav en på Västbanken, som är finansierade av EU och flera medlemsstater. “Utbildning är en grundläggande rättighet som måste skyddas/…./EU uppmanar till skydd för barn och deras rätt till utbildning i en säker miljö”. 

Denna iver att förstöra går även ut över olivträden och den förestående skörden. OCHA har rapporterat att det mellan den 7 oktober och 2 november hade skett 33 attacker av personer som var kända, eller troligen, israeliska bosättare mot palestinier och deras träd. 25 palestinier uppges ha skadats och 1 000 olivträd ha bränts.  Även här uttrycker FN och internationella NGOs att Israel bryter mot internationell lag. 

Vad krävs av världen för att Israel ska lyssna? 

Läs mer bland annat här

https://www.bbc.com/news/world-middle-east-54823660

https://www.aa.com.tr/en/europe/eu-urges-israel-to-stop-demolitions-in-palestine/2033500

https://news.un.org/en/story/2020/11/1076952

Ariel – ett olagligt universitet

2 okt. 2020

Nyligen tvingades den vetenskapliga tidskriften Molecules att dra tillbaka ett specialnummer på grund av att gästredaktören inte accepterade en korrekt adress. Denna hade uppgivit "Ariel University, 65 Ramat HaGolan Street, Ariel, Israel." Hon erbjöds att korrigera adressen till "Israeli settlement of Ariel, Occupied Palestinian Territories" i överensstämmelse med FNs beteckning på platsen. Gästredaktören vägrade vilket ledde till att specialnumret togs bort från tidskriftens webbsida. Åtgärden har fått beröm av George P. Smith som fick Nobelpriset i Kemi 2018.

Vad är då problemet med Ariels universitet? Organisationen "Israeli Academics for Peace" skriver på sin hemsida om universitetet.  Det ligger på land som med militära medel beslagtagits från palestinier som varit bosatta där. De ockuperade territorierna har aldrig annekterats av Israel, vilket nyligen åter konstaterats av högsta domstolen i Israel, och Ariel ligger alltså inte i staten Israel. Därför lyder universitetet inte under den aktuella israeliska myndigheten, "Council of Higher Education", och dess status som universitet har bestämts av en militär myndighet.

De israeliska bosättningarna på ockuperad mark bryter mot Genevekonventionen som förbjuder en ockuperande stat att flytta in sin befolkning på ockuperad mark. Just bosättningen Ariel har tillkommit på initiativ från högerpartier för att permanenta ockupationen och omöjliggöra en palestinsk stat. Akademiker i Ariels universitet måste därför acceptera denna politiska agenda vilket gör att den akademiska institutionen får en uttalat politisk inriktning något som inte förekommer i Israel eller något demokratiskt land. Det högsta akademiska organet vid Ariels universitet är "Council of Higher Education Yehuda-Shomron" och medlemmarna i denna är bosättare som tillsätts av militären. Dessa fakta har lett till att universitetet inte får använda medel ur anslag från institutioner som stödjer forskning i Israel, som European Research Council och US-Israel Binational Science Foundation.

Den palestinska lokalbefolkningen har inte rätt att komma in på området, och speciellt inte på universitetet. Det kontrasterar mot situationen i Israel, där akademiska institutioner är öppna för alla, som i demokratiska länder. Huvudvägen som knyter ihop Ariel och Israel är i praktiken stängd för palestinier, och bygget av den innebar stöld av stora landområden från palestinier och hindrar fri rörlighet för palestinierna.

Jag hoppas att det inte finns någon akademiker eller akademisk institution i Sverige som har någon form av samarbete med Ariels universitet. Dessutom måste det vara självklart att korrekt ange land för forskare som citeras eller är medförfattare till artiklar.

Ariel ligger inte i Israel.

Tomas Cronholm

Årsdag för minnet av massakern i Sabra och Shatila

16 sep. 2020

Den 14 september 1982 exploderar en bomb i centrala Beirut. I explosionen dör den nyvalde presidenten Bashir Gemayel från det kristna, libanesiska falangistpartiet. 

Palestinier misstänktes för mordet men senare erkände sig den syriske agenten Habib Tanious skyldig. 

Den 15 september omringade israeliska soldater de palestinska flyktinglägren Sabra och Shatila. Under översyn av den israeliska armén förseglades alla vägar in och ut ur lägret och de kristna falangisternas milis trängde in för att hämnas mordet och för att driva ut resterna av den PLO-milis som Israel påstod gömde sig i lägren.

Ett stort antal palestinska män, kvinnor och barn dödades. Enligt israeliska siffror dog mellan 700 och 800 personer medan andra källor uppger att minst 2 000 dödades. Palestinska Röda korset uppskattar att 3 000 personer dödades. 

Nyheten om massakern spred sig snabbt över världen och den så kallade Kahan-kommissionen tillsattes vilken fann den dåvarande försvarsministern Ariel Sharon vara personligt ansvarig för att ha ignorerat faran för civilbefolkningen och för att inte ha försökt förebygga och förhindra massakern.

FN:s generalförsamling fördömde den 16 december 1982 massakern som »folkmord« med 123 röster för och noll mot. Massakern ledde till att Israels dåvarande försvarsminister Ariel Sharon tvingades avgå men 2001 återkom han som premiärminister. 

Hittills har ingen ställts inför rätta.

Livet idag

Sabra och Shatila är än idag ett område som huserar palestinska flyktingar och enligt UNRWA är cirka 11 000 personer registrerade där men det verkliga antalet boende bedöms vara minst det dubbla. 

Det dagliga livet i Shatila fortgår. Det finns en medicinsk klinik och skolor men bostäderna är trånga. Vi har tidigare skrivit om ett ungdomscenter - Shatila Children and Youth Center - där barnen kan leka eller spela boll på den enda öppna platsen i lägret. De får också stödundervisning, kan låna böcker, dansa eller lära sig engelska. Under den heta sommaren bedrivs även läger uppe i bergen. 

Efter explosionen och branden i Beirut har palestinierna i lägret donerat blod, upplåtit sängplatser och på flera sätt försökt vara behjälpliga utifrån sina knappa förutsättningar. Omvärlden fokuserar nu på nödhjälp men kampen för överlevnad i Shatila pågår ständigt. 

Läs mer: 

Amnesty: 30 år utan upprättelse – livet efter massakern i Beirut 1982

Sveriges Radio: Israels krig i Libanon

UNRWA: Shatila Camp

Shatila barn- och ungdomscenter: Situationen i Beirut efter explosionen

Behåll SIDAs möjlighet att stödja palestinska organisationer!

3 sep. 2020

Skriv under namninsamlingen till stöd för borttagande av artikel 15 i kontraktet mellan den svenska regeringen och SIDA!