Palestinagruppen Stockholm är en del av Palestinagrupperna i Sverige.
Vårt mål är ett fritt Palestina inom 1967 års gränser, det vill säga Gaza, Västbanken och Östra Jerusalem. Israel ska lämna ockuperade områden, enligt FN:s resolution 242. Rätten för flyktingar att återvända ska respekteras, enligt FN:s resolution 194. Mänskliga rättigheter och likhet inför lagen ska gälla alla i Palestina och Israel. Vi tar avstånd från antisemitism, islamofobi, rasism och terrorism, samt hat, hot och våld.
Länkar till tidigare artiklar finns här.
Sida 18
Vem har rätt att försvara sig?
18 maj 2021
Förödelse i Gaza efter israelisk attack i maj 2021 (UNOCHA/Mohammad Lubbad)
”Israel har rätt att försvara sig!”
”Vad skulle du själv göra om ditt land besköts med raketer?”
Ett vanligt påstående och en vanlig fråga.
Folk har ofta starka åsikter i den här frågan, inte minst jag själv.
Men låt oss börja med att lägga åsikter åt sidan och titta på faktiska sakförhållanden.
För det första:
Västbanken – inklusive östra Jerusalem – samt Gaza är enligt internationell lag ”ockuperat palestinskt territorium”.
Detta är alltså ingen åsikt från min sida – det är ett juridiskt sakförhållande.
Detta sakförhållande består i sin tur av två delar, två olika sakförhållanden:
1) Israel är en ockupationsmakt med de skyldigheter det innebär.
2) Västbanken, inklusive östra Jerusalem, och Gaza tillhör palestinierna.
Detta är nödvändigt att förstå när vi ska tala om ”palestinska raketbeskjutningar” och ”Israels rätt till självförsvar”. För vad innebär de här sakförhållandena?
De innebär för det första att palestinierna har rätt att använda våld. De har den rätten enligt internationell lag.
Ett folk som kämpar för att uppnå självbestämmande eller som är under ockupation av främmande makt har rätt till väpnat motstånd för att uppnå självbestämmande och göra sig fria från ockupationen.
Detta finns reglerat i resolution 37/43:
”Reaffirms the legitimacy of the struggle of peoples for independence, territorial integrity, national unity and liberation from colonial and foreign domination and foreign occupation by all available means, including armed struggle”
“Med alla till buds stående medel, inklusive väpnad kamp”
Vidare förbjuder internationell rätt en ockupationsmakt att använda våld för att kväsa det ockuperade folkets kamp för självbestämmande.
Det innebär att i nuläget har Israel ingen rätt att använda våld mot palestinierna. Lagen är tydlig på den punkten.
När Israel hävdar sin rätt till självförsvar gentemot Hamas projektiler, så hävdar hon alltså i själva verket rätten att upprätthålla ockupationen.
För om Israel avslutade ockupationen och tillät palestinierna att utöva sin lagliga rätt till självbestämmande så skulle projektilbeskjutningarna därmed upphöra.
Om projektilattackerna däremot inte upphörde i och med ockupationens avslutande? Ja, då skulle Israels juridiska förutsättningar för våldsanvändning naturligtvis se helt annorlunda ut.
Då skulle Israels rätt till självförsvar mot palestinierna återinträda.
Ett annat sakförhållande vi behöver förstå när vi ska diskutera projektilbeskjutningarna är hur Gaza ser ut.
Det finns ca 2,1 miljoner människor i Gaza.
Av dessa 2,1 miljoner är ca 51% barn.
Ja, mer än hälften av Gazas befolkning är barn. Och 80% av människorna i Gaza lever dessutom på humanitärt bistånd.
Sedan 15 år har Israel påtvingat Gaza en blockad. En omoralisk, omänsklig och olaglig belägring. Ingen människa får resa in i Gaza och ingen människa får resa ut.
Israel stryper Gazas elförsörjning till ca 4 timmar per dag vilket leder till att sjukhus inte fungerar som de ska, i synnerhet intensivvårdsavdelningar, dialysapparatur, operationsavdelningar etc.
Det innebär dessutom att vattnet inte kan renas, vilket i sin tur har lett till att 96% av vattnet i Gaza är otjänligt som dricksvatten. Varje dag tvingas föräldrarna i Gaza därmed bevittna hur deras barn blir förgiftade.
Och de kan inte ta sig därifrån.
Human Rights Watch konstaterar i sin senaste rapport att det Israel utsätter Gaza för utgör vad som enligt Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen kallas ”brott mot mänskligheten”.
Vad betyder det rent konkret? Det betyder, som såväl HRW som många andra har konstaterat, att Gaza är ”the largest open-air prison in the world.”
Människorna i Gaza är inspärrade.
Så till den ständiga retoriska frågan: ”Vad skulle du själv göra om ditt land besköts med raketer?”
Jag skulle vilja ställa en motfråga:
Vad skulle du göra om du var inspärrad på en liten landremsa, ett utomhusfängelse, och om du dessutom hade ett antal barn som liksom du var inspärrade, och du visste att varje dag som du gav dem vatten så förgiftade du dem.
Och vad skulle du göra om det här inte pågick i en månad eller ett år, fem år, tio år, utan i 15 år. Vad skulle du göra?
Skulle du lägga dig ner och dö?
Skulle du passivt acceptera ditt öde?
Eller vad skulle du göra?
Jag tror inte att en människa med ett uns av inlevelseförmåga – och med kännedom om de sakförhållanden jag redogjort för – behöver ställa frågor som, ”Varför skjuter de raketer?”
En naturligare fråga vore: ”Varför skjuter de inte mer raketer?”
Hur kan någon förvånas över att människor vägrar accepterar sådana levnadsförhållanden?
För några dagar sedan skrev den moderate politikern Gunnar Hökmark att, ”Det är som om en extremistisk rörelse i området kring danska Helsingör började beskjuta Lund, Malmö och Göteborg med raketer […]”
Nej, det är det inte. Den jämförelsen saknar all giltighet av den enkla anledningen att Sverige inte ockuperar Danmark. Ett danskt angrepp på Sverige skulle därmed sakna varje stöd i internationell rätt.
Men om vi däremot ockuperade danskt territorium; om vi byggde olagliga bosättningar på Jylland; om vi påtvingade människorna i Helsingör en olaglig blockad och spärrade in dem där och sköt ihjäl dem när de försökte ta sig därifrån. Ja, då hade jämförelsen varit adekvat.
Och så frågan: ”Men vad ska Israel göra då? Vad ska de göra när deras städer blir beskjutna med raketer?”
Det svaret är mycket enkelt:
Följ lagen. Rätta dig efter vad som gäller enligt internationell lag. Du har ingen rätt att spärra in två miljoner människor i ett fängelse. Du har ingen rätt att skjuta ihjäl fiskare som går ut på internationellt vatten, på Medelhavet i riktning bort från Gaza, bort från Israel.
Du har ingen rätt att förvägra unga människor i Gaza, som fått stipendier till universitet i Europa, som uppnått sina drömmar genom att studera hårt, du har ingen rätt att förvägra dem rätten att lämna Gaza.
Vi har sett sådant tidigare i andra regimer. Och jag bryr mig inte om du heter Sovjetunionen eller om du heter Israel – du har inte rätt att göra så.
Så om du inte gillar raketbeskjutningarna – häv blockaden. Rätta dig efter internationell lag och häv blockaden.
Avsluta ockupationen av territorium som inte tillhör dig och dra dig tillbaka till dina internationellt erkända gränser. Oddsen talar för att projektilbeskjutningarna därmed skulle upphöra.
Och om de trots allt inte skulle upphöra – ja, då har du all rätt i världen att åberopa självförsvar.
Rasmus Lagerqvist Holmberg
(Inlägget tidigare publicerat på facebook av Svenska Palestinakommittén)
Läs också:
Al-Nakba – Katastrofen 1948
15 maj 2021
I dag är det 73 år sedan fördrivningen och mördandet av palestinier inleddes. Det var skamligt av världssamfundet att acceptera detta och till och med erkänna den stat som begått så allvarliga brott mot mänskligheten. Tyvärr har fördrivningen och mördandet fortsatt, och vi ser inget slut på den etniska resningen. Bomberna faller över Gaza och det finns ingen möjlighet att ta sig därifrån. Möjligheterna att få förnödenheter, sjukvårdartiklar, bränsle mm är extremt begränsade. I Östra Jerusalem hotas palestinska familjer att fördrivas från sina hem där de bott i generationer, för att ge plats åt israeliska judar. Israeliska bosättare hugger ner palestiniers olivträd, och den israeliska staten tvingar folk att riva sina egna hus på Västbanken.
Nu måste omvärlden reagera. Genom rapporter författade av B'Tselem och Human Right Watch har Israels apartheidpolitik uppmärksammats och dokumenterats, och ICC, den internationella brottmålsdomstolen, utreder nu om krigsbrott begåtts i samband med ockupationen av Palestina. Det finns därför hopp om förändring, men den kräver att individer, organisationer, stater och internationella organ ställer krav på Israel att följa humanitära och internationella lagar och riktlinjer.
Nada Alami: Svart skimmer
13 maj 2021
Nada Alami: Svart skimmer. Lassbo förlag 2020.
Nada Alami deltar i ett Zoom-möte om boken 18 maj 19.00, anmäl till [email protected] så kommer länken på e-post.
Författaren är uppvuxen i Jerusalem men flyttade till Sverige på sjuttiotalet och utbildade sig till sjuksköterska. Hon berättar i boken om sin morfars liv, men det blir samtidigt en berättelse om det palestinska folkets lidande. Inledningen ger en kortfattad beskrivning av historien och där poängteras särskilt vilken roll britterna hade innan staten Israel bildades: Britterna tillät det judiska folket att ha en egen militärstyrka, poliskår och egna institutioner. Det var förbjudet för palestinierna, som inte kunde göra sin röst hörd medan den judiska befolkningen kunde stärka sin position.
Liksom i Berättelsen om Nahr av Susan Abulhawa börjar händelserna i Kuwait dit palestinier flytt, men kommit att bli hatade och misstänkta genom Arafats stöd till Irak som invaderade Kuwait. Författarens morbror Waleed blir fängslad och det är en närmast outhärdlig skildring av hans vistelse i fängelset där han inte får veta varför han tillfångatagits. Men han funderar och kapitlen är omväxlande från fängelset och hans minnen. Vi får en närmast komisk berättelse om hur hans kusin sticker iväg i en roddbåt till Egypten och lyckas undkomma att fängslas, om hans uppväxt och en hemsk olycka i hans hemstad Lydda 1939. Han var 8 år när Israel utropade sig till stat, och Moshe Dayan med följe körde in i Lydda med ordern att skjuta på allt som rörde sig. Enligt FNs delningsplan skulle Lydda tillhöra Palestina men det tog israelerna ingen hänsyn till. Skildringen av massakrerna i Lydda och Deir Jassin är fruktansvärd läsning, och mest upprörande är kapitlet Via Dolorosa som skildrar vandringen mot Nablus. Det är en oerhört stark skildring av det som kallas Al-Nakba och som fortsätter än i dag.
Waleeds familj flyttar runt mellan Jerusalem, Gaza, Kairo och Jordanien, och vi får en klar bild av konflikter mellan föräldrarna förutom av den svåra situationen. Under israelernas härjningar i bostäder under sexdagarskriget blir en systerdotter skjuten i benet och det är en gripande skildring av hennes sjukhusvistelse och hur detta påverkat henne för livet. När Waleed 1970 ska besöka morföräldrarnas grav i Jerusalem finner han att gravplatsen har röjts undan nästan helt och på det som är kvar hittar han grovhånglande israeliska ungdomar. När det var möjligt att besöka Lydda knackar han på där han en gång bodde. Där bor nu en judinna som kommit från Marocko och berättar om de svårigheter de orientaliska judarna upplevt från det att de lockades av Jewish Agency att flytta till Israel.
Avslutningsvis plockar jag från baksidestexten: Svart skimmer beskriver krigets grymheter och det förvisade folkets fruktansvärda öde i brännande vittnesskildringar. Men det är också en gripande berättelse om gränslös kärlek, om familjeband som brister, om längtan efter en plats att kalla sin egen och om underbara människor som aldrig ska glömmas. – Nada Alami tecknar med sitt väl avvägda språk levande porträtt av alla de människor vi får lära känna genom boken. Hon har också en underbar förmåga att locka läsaren till skratt, trots det mörker som skildras. Boken handlar inte bara om en mans flykt och det är inte bara en släkthistoria – det är ett helt folks historia.
SNABB LÄGESUPPDATERING
12 maj 2021
Forskare från olika sociala rörelser och representanter för civil olydnad och befrielsekamp har länge vetat att rädsla är en av de största hindren att övervinna. För att de förtryckta ska gå från passivitet till handling måste de bryta denna rädsla.
I extrema fall, som palestinier som lever under israelisk kolonialism, är rädslan baserad på levda upplevelser av tortyr, fängelse, dödande, dagliga förödmjukelser och avhumanisering, inkomstbortfall, husrivningar samt förlust av försörjning, värdighet, frihet och rättigheter. (Mark Muhannad Ayyash, Docent i Sociologi, Mount Royal University in Calgary, Canada).
De senaste dagarna har det palestinska folket över hela det koloniserade Palestina visat världen, inte för första och inte för sista gången, sitt stora mod inför denna rädsla.
Inför hotet om fördrivning av palestinierna i Sheikh Jarrah var läget spänt i Östra Jerusalem. Sammandrabbningarna mellan palestinier och israeliska soldater vid al-Aqsamoskén har hittills skadat cirka 180 palestinier, 80 har förts till sjukhus och hundratals har skadats. Israelisk polis sägs ha använt chockgranater, tårgas och vattenkanoner, demonstranter ska ha kastat flaskor och stenar. Våldet förväntades eskalera under måndagen då Israel firar erövringen av Jerusalem i sexdagarskriget 1967 och visst stormade israelisk polis Jerusalems al-Aqsa-moské - en helig plats i islam.
Under mån/tisdagen svarade Hamas med raketbeskjutning från Gaza som uppges ha dödat fem israeliska personer. Den israeliska armén uppger att de endast beskjutit mål i Gaza som tillhör Hamas - som har styrt det palestinska territoriet sedan 2007 - men hittills har minst 30 palestinier varav 10 barn dödats (se sprängningen av ett höghus här ).
Fyra av dessa barn var från samma familj (två syskon och två kusiner) och alla var under 12 år. UNRWA (FNs flyktingorgan) fördömer i kraftiga ordalag detta.
Israels försvarsminister Benny Gantz har konstaterat att ”det här bara är början” apropå de israeliska flygattackerna. Hamasledaren Ismail Haniya svarade med ett ”om Israel vill eskalera så är vi redo”.
Efter veckor med växande spänningar och protester riskerar nu oroligheterna mellan Gaza och Israel att eskalera till ett helt krig. Vi fortsätter förstås bevakningen!
Här kan ni se en video inifrån Gaza!
Exempel på var ni kan läsa mer:
Dödstalen stiger i Gaza – FN kallar till krismöte
Why East Jerusalem has become a flashpoint
UNRWA Decries Killing of Four Palestine Refugee Students in Gaza
